Konkurrens i fascismens Italien
Ärkefiender
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Den här Ettore Scola-filmen från 2001 tar oss med till 30-talets Rom och skildrar till en början två konkurrerande butiksägare. Umberto (Diego Abatantuono) har en exklusiv klädbutik/skrädderi medan Leone (Sergio Castellitto) vägg i vägg säljer billigare kläder. Det blir en del tjafs kring skyltning och annat och vid några tillfällen råkar de i luven på varandra och gormar på enligt den klassiska italienska modellen.
Någon gång klämmer Umberto ur sig "jude" som ett skällsord, men ångrar sig genast för så lågt ska han inte gå. Den italienska fascistregimen påverkas allt mer av Hitler och det börjar plötsligt bli väldigt svårt att vara jude i Rom. Leone får lämna i från sig sin radio, han får inte längre ha kvar sin hushållerska som är kristen och hans son får inte längre gå kvar i skolan. Det börjar bli väldigt tufft, och en som känner av detta är Umberto. Han ser hur hans land förändras och hur fel allting är, men vad kan han göra för att hjälpa till?
Scola ger oss inte enbart den här konkurrenshistorien mellan butiksägarna, nej, allting blir mer intrikat när Umberto och Leone faktiskt är grannar, även om de inte umgås. Däremot så finns det andra band mellan familjerna. Umbertos tonårsson och Leones dotter i samma ålder är blixtförälskade i varandra, men det är kärlek över förbjudna gränser, och Umbertos yngsta son Pietruccio och Leones dito Lele är bästa vänner som gör allting ihop och det är genom deras relation Scola ifrågasätter utvecklingen och poängterar det absurda i att olika religioner värderas på olika sätt.
Filmen i sig är kanske inte så värst originell men det är ändå en trevlig historia, trots det otrevliga ämnet. Till skillnad från andra skildringar av judarnas förföljelse under den här tidsperioden så tar filmen slut innan det värsta börjar, vilket känns lite skönt.
Av de Scola-filmer jag sett så känns "Ärkefiender" som en av de bättre, eller åtminstone som en film som har både en tydligt berättelse och ett tydligt budskap och dessutom får den mig att längta tillbaka till Italien, men inte nödvändigtvis det Italien som skildras i filmen.
Någon gång klämmer Umberto ur sig "jude" som ett skällsord, men ångrar sig genast för så lågt ska han inte gå. Den italienska fascistregimen påverkas allt mer av Hitler och det börjar plötsligt bli väldigt svårt att vara jude i Rom. Leone får lämna i från sig sin radio, han får inte längre ha kvar sin hushållerska som är kristen och hans son får inte längre gå kvar i skolan. Det börjar bli väldigt tufft, och en som känner av detta är Umberto. Han ser hur hans land förändras och hur fel allting är, men vad kan han göra för att hjälpa till?
Scola ger oss inte enbart den här konkurrenshistorien mellan butiksägarna, nej, allting blir mer intrikat när Umberto och Leone faktiskt är grannar, även om de inte umgås. Däremot så finns det andra band mellan familjerna. Umbertos tonårsson och Leones dotter i samma ålder är blixtförälskade i varandra, men det är kärlek över förbjudna gränser, och Umbertos yngsta son Pietruccio och Leones dito Lele är bästa vänner som gör allting ihop och det är genom deras relation Scola ifrågasätter utvecklingen och poängterar det absurda i att olika religioner värderas på olika sätt.
Filmen i sig är kanske inte så värst originell men det är ändå en trevlig historia, trots det otrevliga ämnet. Till skillnad från andra skildringar av judarnas förföljelse under den här tidsperioden så tar filmen slut innan det värsta börjar, vilket känns lite skönt.
Av de Scola-filmer jag sett så känns "Ärkefiender" som en av de bättre, eller åtminstone som en film som har både en tydligt berättelse och ett tydligt budskap och dessutom får den mig att längta tillbaka till Italien, men inte nödvändigtvis det Italien som skildras i filmen.
EXTRAMATERIALET
Några filmografier går att läsa, men så finns det även en ungefär fem minuter lång film som visar hur den lilla gatustump där filmen utspelar sig byggdes upp på en inspelningsplats någonstans i Italien. Kulisserna användes senare till Scorseses "Gangs of New York".
TRE SAKER
1. Sergio Castellitto som spelar Leone är vansinnigt lik John Turturro. Det är han som är till vänster på omslaget.
2. Gérard Depardieu spelar Umbertos bror och är uppenbart dubbad i filmen. I vanlig italiensk ordning verkar man inte ägna en sekund åt att få talet att stämma med munrörelserna när det dubbas.
3. Umbertos yngsta son Pietruccio fungerar som filmens berättare med voiceovers från hans äldre jag, men under filmens gång skriver Pietruccio dagbok och ritar personer han stött på, vilket blir ett roligt och varmt avbrott i filmen.
2. Gérard Depardieu spelar Umbertos bror och är uppenbart dubbad i filmen. I vanlig italiensk ordning verkar man inte ägna en sekund åt att få talet att stämma med munrörelserna när det dubbas.
3. Umbertos yngsta son Pietruccio fungerar som filmens berättare med voiceovers från hans äldre jag, men under filmens gång skriver Pietruccio dagbok och ritar personer han stött på, vilket blir ett roligt och varmt avbrott i filmen.
ANDERS JAKOBSON (2011-01-10)