Tjafs, tjafs, tjafs, tjafs, tjafs och så död
Tre Kronor - Box 2
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 5 skivor
Bolag: SF, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Lämpligt nog, baserat på när denna recension publiceras, börjar denna andra box med avsnitt 21-40 av "Tre Kronor" på självaste julafton, men det blir en miserabel helgdag. Krämaren Reine Gustafsson (Bertram Heribertson) har kommit över ett parti julskinka som sett sina bästa dagar och hela familjen Gustafsson åker på magsjuka. Polisfamiljen Sjökvist har en riktigt trevlig stund tills dottern Sanna (Zara Zetterqvist) släpper den stora bomben: Mamma Lena (Catherine Hansson) har legat med före detta flyktingen Salongo Salo (Richard Sseruwagi). Hos familjen Wästberg är det obalans sedan pappa Hans hamnade i fängelse efter att ha rånat posten där Birgitta (Christina Schollin) jobbade och i samband med det vådaskjutit sonen Hans-Åke/Klimax (Niclas Olund) så att han blev invalidiserad. Lagom till när han kommer hem till vardagen är det tydligt att dottern Lisen (Sara Möller) saknar sin far.
Det är väl egentligen bara hos familjen Lindgren/Frisk som julen är riktigt bra, men inte ens en prästfamilj ska klara sig undan misär i denna box.
Ja, och det där var bara första avsnittet. Ska man sammanfatta denna andra box med ett ord så blir det "tjafsigt". Det är ett jäkla tjafs fram och tillbaka där det känns som varje dialog innehåller höjda röster och argt argumenterande. När man ser boxen i ett snabbt tempo blir det faktiskt väldigt tjatigt. Lägg till detta en del irriterande karaktärer och det blir snudd på jobbigt. Det tydligaste exemplet är ryskan Olga (Mercedesz Dinnyes) som Reine släpade hem i förra boxen. Det är en otroligt tröttsam plott kring denna figur som först vägrar ge Reine den kärlek han trånar efter och i stället blir kär i brorsonen Jimmy (Kim Sulocki), som för övrigt visar sig vara Reines riktiga son, och sedan gifter sig med Jimmy och sedan blir en dryg hemmafru som bara vill ha pengar. Allt detta på knackig skolengelska.
En annan irriterande karaktär är Leif Sjökvists (Conny Vakare) kollega Katarina (Sanna Ekman), som han blir ihop med efter att otrohetsaffären uppdagats. Maken till jobbig figur får man leta efter, och Leif själv är bra irriterande i all sin mesighet. Faktum är Katarina säger det man själv känner framför tv:n: "Leif, du är så jävla mesig!". Spot on!
Förvirringen i familjen Wästberg är total. Skadeståndet som pappa Hans måste betala utmäts från huset och Birgitta blir allt mer deprimerad, och både hon och Lisen vänder sig mer än nödvändigt till Kaj Lindgren (Bengt Järnblad), och större delen av säsong 3, det vill säga merparten av avsnitten i boxen, fokuserar på en besvärlig historia som innefattar Lisen och Kaj. Birgitta, å sin sida, försöker ta sitt liv, men kommer tillbaka utvilad för att se att Bimbo (Oyana Lugn-Rodriguez) flyttat in i huset och dessutom väntar barn med Hans-Åke, ett barn som dock verkar poppa ut efter mindre än halva tiden. En liten manusmiss måste jag säga.
Hur som helst, River Wästberg, kanske kan vända familjens misär? Nä, i slutet av säsong 3 händer något fruktansvärt som förändrar allt. Här blir boxarnas indelning i 20-avsnittstjok extra misslyckad i och med att denna box slutar med det första avsnittet av säsong 4, och i den dyker några nya karaktärer upp som jag dock väljer att vänta med att prata om till nästa gång.
Nu har jag varit lite väl negativ kanske, men det är tjafsigt och överdrivet dramatiskt, vilket man kanske inte tänkte på när avsnitten gick en gång i veckan. Om man som jag ser minst fyra i stöten blir det helt klart en annan sak. Det finns så klart en hel del mer komiska inslag i boxen också som Reines åldersnoja och den utstyrsel han ordnar för att se yngre ut. Ja, hjälp...
Fortsättning följer, väldigt snart...
Det är väl egentligen bara hos familjen Lindgren/Frisk som julen är riktigt bra, men inte ens en prästfamilj ska klara sig undan misär i denna box.
Ja, och det där var bara första avsnittet. Ska man sammanfatta denna andra box med ett ord så blir det "tjafsigt". Det är ett jäkla tjafs fram och tillbaka där det känns som varje dialog innehåller höjda röster och argt argumenterande. När man ser boxen i ett snabbt tempo blir det faktiskt väldigt tjatigt. Lägg till detta en del irriterande karaktärer och det blir snudd på jobbigt. Det tydligaste exemplet är ryskan Olga (Mercedesz Dinnyes) som Reine släpade hem i förra boxen. Det är en otroligt tröttsam plott kring denna figur som först vägrar ge Reine den kärlek han trånar efter och i stället blir kär i brorsonen Jimmy (Kim Sulocki), som för övrigt visar sig vara Reines riktiga son, och sedan gifter sig med Jimmy och sedan blir en dryg hemmafru som bara vill ha pengar. Allt detta på knackig skolengelska.
En annan irriterande karaktär är Leif Sjökvists (Conny Vakare) kollega Katarina (Sanna Ekman), som han blir ihop med efter att otrohetsaffären uppdagats. Maken till jobbig figur får man leta efter, och Leif själv är bra irriterande i all sin mesighet. Faktum är Katarina säger det man själv känner framför tv:n: "Leif, du är så jävla mesig!". Spot on!
Förvirringen i familjen Wästberg är total. Skadeståndet som pappa Hans måste betala utmäts från huset och Birgitta blir allt mer deprimerad, och både hon och Lisen vänder sig mer än nödvändigt till Kaj Lindgren (Bengt Järnblad), och större delen av säsong 3, det vill säga merparten av avsnitten i boxen, fokuserar på en besvärlig historia som innefattar Lisen och Kaj. Birgitta, å sin sida, försöker ta sitt liv, men kommer tillbaka utvilad för att se att Bimbo (Oyana Lugn-Rodriguez) flyttat in i huset och dessutom väntar barn med Hans-Åke, ett barn som dock verkar poppa ut efter mindre än halva tiden. En liten manusmiss måste jag säga.
Hur som helst, River Wästberg, kanske kan vända familjens misär? Nä, i slutet av säsong 3 händer något fruktansvärt som förändrar allt. Här blir boxarnas indelning i 20-avsnittstjok extra misslyckad i och med att denna box slutar med det första avsnittet av säsong 4, och i den dyker några nya karaktärer upp som jag dock väljer att vänta med att prata om till nästa gång.
Nu har jag varit lite väl negativ kanske, men det är tjafsigt och överdrivet dramatiskt, vilket man kanske inte tänkte på när avsnitten gick en gång i veckan. Om man som jag ser minst fyra i stöten blir det helt klart en annan sak. Det finns så klart en hel del mer komiska inslag i boxen också som Reines åldersnoja och den utstyrsel han ordnar för att se yngre ut. Ja, hjälp...
Fortsättning följer, väldigt snart...
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ett av Sveriges såpors bästa karaktärsnamn får Kalle Heino bära. Han gör entré som polisen Bengt Kassler en bit in i boxen. En smått bindgalen typ som vill sätta dit Salongo Sali till vilket pris som helst.
2. En av de mest minnesvärda scenerna ur boxen, som är en sådan där som alltid poppat upp i mitt huvud när jag tänkt på serien, är när kvinnorna har "tjejfest" och Birgitta bakar egna tacoskal. Jag finner det smått osannolikt att en mamma med två tonårsbarn inte köpt färdiga tacoskal tidigare, men det blev en rolig scen.
3. Den kanske mest tragiska personen i hela serien är Kenta Gustafsson (Mikael Rundquist) som aldrig verkar få fason på sitt liv, trots hårt kämpande. När man tror att livet kanske ska bli lite ljusare kommer nästa nederlag...
2. En av de mest minnesvärda scenerna ur boxen, som är en sådan där som alltid poppat upp i mitt huvud när jag tänkt på serien, är när kvinnorna har "tjejfest" och Birgitta bakar egna tacoskal. Jag finner det smått osannolikt att en mamma med två tonårsbarn inte köpt färdiga tacoskal tidigare, men det blev en rolig scen.
3. Den kanske mest tragiska personen i hela serien är Kenta Gustafsson (Mikael Rundquist) som aldrig verkar få fason på sitt liv, trots hårt kämpande. När man tror att livet kanske ska bli lite ljusare kommer nästa nederlag...
ANDERS JAKOBSON (2010-12-16)