Skön film med två klassiska hårdingar
Death Hunt
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Två av filmvärldens mest legendariska hårdingar möts för andra gången i 1981 års "Death Hunt", nämligen Charles Bronson och Lee Marvin. Den första gången var förstås "Tolv fördömda män" fjorton år tidigare, en krigsklassiker med många grymma namn i rollistan. Här tog man hjälp av Bond-regissören Peter Hunt för att filma en sann historia... med några ändringar.
Året är 1931. En pälsjägare vid namn Albert Johnson (Bronson) i Kanadas vildmarker kommer till en by för att köpa förnödenheter. Han avbryter en grupp mäns hundslagsmål och erbjuder sig att köpa den ena hunden för att rädda den. Ägaren Hazel (Ed Lauter från "Death Wish 3") känner sig inte nöjd med betalningen och drar med sina kumpaner till Bronsons stuga.
Vid stugan uppstår skottlossning, och Hazel hämtar polisen Edgar Miller (Marvin) som följer med för att förhöra Johnson om händelsen. Åter vid stugan kan återigen inte Hazels kumpaner hålla avtryckarfingret i styr, och efter en explosiv eldstrid fortsätter jakten ut i den snötäckta vildmarken. Överlevnadsexperten och krigsveteranen Johnson i täten, med den obevekliga och målmedvetna Miller tätt bakom.
Den svenska titeln "Jagad till vanvett" är helt lysande. Inte för att den har mycket med filmen att göra bortom ordet "jakt", men bara tanken att någon blir så jagad att han blir galen är fantastisk. Det är en skön thriller av en typ man bara kunde göra förr. Enkel och hyfsat tät med spänning och blodig skottlossning lagom utportionerat. Bronson är sedvanligt fåordig och fårad i ansiktet, och Marvins läskigt långa ögonbryn ger en grym pondus. Carl Weathers (från 80-talsklassikerna "Rovdjuret" och "Action Jackson") är blott 33 år gammal, men ser ut att vara 50 med grå fläckar i håret.
Men ska vi titta närmare på den sanna historien som ligger till grund för filmen så märker vi att det inte är mycket som stämmer. Upprinnelsen till att polisen begav sig till Johnsons stuga var att inuiter i området beklagat sig över att någon fifflat med deras fällor. Johnson släppte inte in dem, och när dörren sparkades in öppnade han eld. Under femton timmar belägrade man huset i fruktansvärd kyla, tills polisen kastade in en dynamitgubbe och sprängde kåken. Det hjälpte inte alls, eftersom huset hade ett skyddsrum (!) och Johnson flydde genom brandröken medan han knäppte några fler förvånade poliser.
Polisen återvände till stan, hämtade massor av folk och satte efter galningen. Jakten pågick i 48 dagar tills ett flygplan såg honom. Polisen knäppte honom, men än idag är det ingen som vet ifall det verkligen var han som fifflat med fällorna eller om han ens var Albert Johnson egentligen. Och under alla dessa händelser yttrade karln inte ett ord.
Året är 1931. En pälsjägare vid namn Albert Johnson (Bronson) i Kanadas vildmarker kommer till en by för att köpa förnödenheter. Han avbryter en grupp mäns hundslagsmål och erbjuder sig att köpa den ena hunden för att rädda den. Ägaren Hazel (Ed Lauter från "Death Wish 3") känner sig inte nöjd med betalningen och drar med sina kumpaner till Bronsons stuga.
Vid stugan uppstår skottlossning, och Hazel hämtar polisen Edgar Miller (Marvin) som följer med för att förhöra Johnson om händelsen. Åter vid stugan kan återigen inte Hazels kumpaner hålla avtryckarfingret i styr, och efter en explosiv eldstrid fortsätter jakten ut i den snötäckta vildmarken. Överlevnadsexperten och krigsveteranen Johnson i täten, med den obevekliga och målmedvetna Miller tätt bakom.
Den svenska titeln "Jagad till vanvett" är helt lysande. Inte för att den har mycket med filmen att göra bortom ordet "jakt", men bara tanken att någon blir så jagad att han blir galen är fantastisk. Det är en skön thriller av en typ man bara kunde göra förr. Enkel och hyfsat tät med spänning och blodig skottlossning lagom utportionerat. Bronson är sedvanligt fåordig och fårad i ansiktet, och Marvins läskigt långa ögonbryn ger en grym pondus. Carl Weathers (från 80-talsklassikerna "Rovdjuret" och "Action Jackson") är blott 33 år gammal, men ser ut att vara 50 med grå fläckar i håret.
Men ska vi titta närmare på den sanna historien som ligger till grund för filmen så märker vi att det inte är mycket som stämmer. Upprinnelsen till att polisen begav sig till Johnsons stuga var att inuiter i området beklagat sig över att någon fifflat med deras fällor. Johnson släppte inte in dem, och när dörren sparkades in öppnade han eld. Under femton timmar belägrade man huset i fruktansvärd kyla, tills polisen kastade in en dynamitgubbe och sprängde kåken. Det hjälpte inte alls, eftersom huset hade ett skyddsrum (!) och Johnson flydde genom brandröken medan han knäppte några fler förvånade poliser.
Polisen återvände till stan, hämtade massor av folk och satte efter galningen. Jakten pågick i 48 dagar tills ett flygplan såg honom. Polisen knäppte honom, men än idag är det ingen som vet ifall det verkligen var han som fifflat med fällorna eller om han ens var Albert Johnson egentligen. Och under alla dessa händelser yttrade karln inte ett ord.
EXTRAMATERIALET
En trailer för filmen, ett litet bildspel, lite texttrivia om filmen (kopierat direkt från trivian på IMDb), regissören och skådespelarna samt ett gäng trailers för distributörens andra aktuella släpp.
TRE SAKER
1. Filmen är producerad av Hong Kong-bolaget Golden Harvest, som i USA samma år gjorde den betydligt mer framgångsrika "The Cannonball Run".
2. Historien har filmats två gånger tidigare: 1972 som brittiska tv-filmen "The mad trapper" och 1975 som familjeäventyret "Challenge to be free". En ny version kommer 2012.
3. En kille fastnar i en björnfälla. Hur mycket skådisen än grinar och hur mycket teaterblod man än häller på, så ser inte fällans lättböjliga gummiknivar det minsta övertygande ut...
2. Historien har filmats två gånger tidigare: 1972 som brittiska tv-filmen "The mad trapper" och 1975 som familjeäventyret "Challenge to be free". En ny version kommer 2012.
3. En kille fastnar i en björnfälla. Hur mycket skådisen än grinar och hur mycket teaterblod man än häller på, så ser inte fällans lättböjliga gummiknivar det minsta övertygande ut...
HENRIK ANDERSSON (2010-12-21)