Slarvig film av spännande händelse
Attentatet mot Hitler
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2007
Ljud: Stereo
Bild: Anamorfisk widescreen 1.77.1
Det här är en tv-filmatisering av det berömda sprängattentatet mot Hitler som överste Claus Schenk von Stauffenberg genomförde 20 juli 1944. Stauffenberg ledde en grupp sammansvurna som till varje pris ville få bort Hitler från makten. De såg honom som en tyrann, en galning som gått för långt, inte minst med sina förföljelser av judarna. Kriget var bara till ondo för Tyskland. (Och det var ju förvisso en helt korrekt analys, för 1944 hade allt verkligen börjat gå åt helvete för nazisterna.) "Attentatet mot Hitler" är en i raden av nyproducerade filmer som behandlar kriget ur ett tyskt perspektiv och alltså, i teorin, sevärd bara därför.
"Meningslöshet" är ett nyckelord. I filmens första akt får vi se korta glimtar när Stauffenberg (Sebastian Koch) verkligen får meningslösheten kastad i ansiktet. En polsk kvinnas berättelse om mördade judar väcker honom. Han ser meningslösheten i belägringen av Stalingrad, och det övriga fälttåget mot Ryssland. Han begär att bli förflyttad till Tunisien. Där blir han skottskadad och blir av med en hand och ett öga. Jaha, och så blir det indignerat, lite gulligull med hustrun och de fyra ungarna och så raka spåret till Rastenburg, där Hitler hade ett högkvarter ute i skogen. 20 juli-attentatet hade kunnat förkorta kriget med ett år och förändrat världshistoriens gång.
Sebastian Koch gör en bra roll, men kämpar i motvind. Han får aldrig chans att berätta vem Stauffenberg är, som tydligen var motivet, eftersom den tyska titeln är just "Stauffenberg". Det skall alltså handla mer om officeren ifråga än om attentatet. Inte heller blir det någon riktig närhet till gänget bakom attentatet.
Nej, det här är en kortfattad och slarvigt genomförd historia om en oerhört spännande kupp. Här slarvas det med allt från karaktärsbeskrivningar, till foto, specialeffekter och historieskrivning. Det är ett exempel på tysk film som inte vågar vara objektiv, som stukat måste ta ställning, trots att inga nyckelpersoner i produktionen ens var födda 1944. Den stora styrkan med "Der Untergang", som kom samma år (2004), är att den är objektiv och att den så långt det går försöker visa ett skeende där ingenting är svart och vitt. Den nya generationens tyskar ska inte behöva ta ställning, de ska inte hållas ansvariga. När de inser det, som med "Der Untergang" eller utmärkta "Das Leben der Anderes" (om 1980-talets Östtyskland), blir det bra film. Annars inte.
"Meningslöshet" är ett nyckelord. I filmens första akt får vi se korta glimtar när Stauffenberg (Sebastian Koch) verkligen får meningslösheten kastad i ansiktet. En polsk kvinnas berättelse om mördade judar väcker honom. Han ser meningslösheten i belägringen av Stalingrad, och det övriga fälttåget mot Ryssland. Han begär att bli förflyttad till Tunisien. Där blir han skottskadad och blir av med en hand och ett öga. Jaha, och så blir det indignerat, lite gulligull med hustrun och de fyra ungarna och så raka spåret till Rastenburg, där Hitler hade ett högkvarter ute i skogen. 20 juli-attentatet hade kunnat förkorta kriget med ett år och förändrat världshistoriens gång.
Sebastian Koch gör en bra roll, men kämpar i motvind. Han får aldrig chans att berätta vem Stauffenberg är, som tydligen var motivet, eftersom den tyska titeln är just "Stauffenberg". Det skall alltså handla mer om officeren ifråga än om attentatet. Inte heller blir det någon riktig närhet till gänget bakom attentatet.
Nej, det här är en kortfattad och slarvigt genomförd historia om en oerhört spännande kupp. Här slarvas det med allt från karaktärsbeskrivningar, till foto, specialeffekter och historieskrivning. Det är ett exempel på tysk film som inte vågar vara objektiv, som stukat måste ta ställning, trots att inga nyckelpersoner i produktionen ens var födda 1944. Den stora styrkan med "Der Untergang", som kom samma år (2004), är att den är objektiv och att den så långt det går försöker visa ett skeende där ingenting är svart och vitt. Den nya generationens tyskar ska inte behöva ta ställning, de ska inte hållas ansvariga. När de inser det, som med "Der Untergang" eller utmärkta "Das Leben der Anderes" (om 1980-talets Östtyskland), blir det bra film. Annars inte.
EXTRAMATERIALET
Filmen innehåller inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Sebastian Koch spelar Albert Speer i en miniserie för tysk tv, "Speer und Er". Har ännu inte kommit till Sverige men finns som import om man letar lite. Gitta Serenys bok "Albert Speer och sanningen" är en av mina favoritböcker om Tyskland under naziståren. Jag har längtat efter en bra tysk version av den där märkliga relationen Hitler och Speer hade. Jag menar, utan Rutger Hauer i huvudrollen, som i tv-filmatiseringen av Speers egen bok "Tredje riket inifrån".
2. På omslaget står det att filmen är från samma gäng som gjorde "Der Untergang". Det är inte alls korrekt och irriterande missvisande.
3. Och filmens Hitler görs av Udo Schenk. Inte särskilt mycket tid får han, men en obehaglig scen mot Sebastian Koch.
2. På omslaget står det att filmen är från samma gäng som gjorde "Der Untergang". Det är inte alls korrekt och irriterande missvisande.
3. Och filmens Hitler görs av Udo Schenk. Inte särskilt mycket tid får han, men en obehaglig scen mot Sebastian Koch.
TOBIAS JOHANSSON (2007-03-31)