Överdrivet lång och rörig
La Fidélité
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
På IMDB står det att den officiella längden på "La Fidélité" är 105 minuter, men att "general release version" är 166 minuter lång. Det är nästan tre timmar det, och det är den filmen jag precis tagit mig genom. Det är ytterst få filmer som klarar av en speltid på nästan tre timmar, och "La Fidélité" är inte en sådan. Filmen blir i det här utförandet överdrivet lång och berättar en story som får alldeles för många plotter för sitt eget bästa. Lustigt nog känns många scener, trots detta, väldigt avhuggna, vilket förstärks av dramatisk musik som bara stryps helt tvärt. Taffligt gjort eller ett stilgrepp från den polska filmmakaren Andrzej Żuławski? Jag har ingen aning.
Ska man koka ned plotten till något enkelt så handlar filmen om fotografen Clélia (Sophie Marceau). Hon är framgångsrik i yrket, men inte i kärleken. Hon säger att hon aldrig älskat någon, men hennes mamma tycker att kärlek är en trivial sak och tycker hon ska gifta sig. I princip blir den lyckliga första bästa karl hon springer in i, den spattiga och lite äldre förläggaren Clève (Pascal Greggory). Clèves förlag blir uppköpt av mogulen MacRoi (Michel Subor), som även anställer Clélia på sin tabloidtidning. Han stöter något vansinnigt på henne, men han kunde vara hennes far – bokstavligt talat, han har nämligen haft en affär med hennes mor, som vägrar säga vem som är hennes far.
Clélia och Cléve gifter sig men ganska snabbt börjar hon bli olycklig och faller för kollegan Némo (Guillaume Canet) som stöter på henne med den oslagbara raggrepliken "Jag tycker allt är skit. Men jag vill ligga med dig.". Clélia kämpar dock emot frestelserna, men det blir en tuff kamp, som inte direkt förenklas av att Némo lever ett farligt liv.
Det röriga i berättelsen är dialogerna och vissa interaktioner mellan karaktärerna som jag inte alls förstår eller hänger med i. Det är många märkliga scener, och det är mycket kärlek och erotiskt laddade sekvenser. Sen blir det helt plötsligt värsta actionsekvenserna med tuff musik som inte alls passar in i helheten. Det är här filmen börjar spåra ut och det blir som sagt bara rörigt.
Nej, den här filmen faller mig inte alls på läppen, men det finns trots det några saker jag faktiskt gillar med den. I och med att temat är fotografer och fotografering så är just fotot väldigt snyggt. Många spännande kompositioner och en ganska mjuk och behaglig bild överlag. Dessutom berättas det mycket i bakgrunden. Är man riktigt uppmärksam kan man hitta uppbyggnader till kommande sidoplottar i bakgrunden.
Ska man koka ned plotten till något enkelt så handlar filmen om fotografen Clélia (Sophie Marceau). Hon är framgångsrik i yrket, men inte i kärleken. Hon säger att hon aldrig älskat någon, men hennes mamma tycker att kärlek är en trivial sak och tycker hon ska gifta sig. I princip blir den lyckliga första bästa karl hon springer in i, den spattiga och lite äldre förläggaren Clève (Pascal Greggory). Clèves förlag blir uppköpt av mogulen MacRoi (Michel Subor), som även anställer Clélia på sin tabloidtidning. Han stöter något vansinnigt på henne, men han kunde vara hennes far – bokstavligt talat, han har nämligen haft en affär med hennes mor, som vägrar säga vem som är hennes far.
Clélia och Cléve gifter sig men ganska snabbt börjar hon bli olycklig och faller för kollegan Némo (Guillaume Canet) som stöter på henne med den oslagbara raggrepliken "Jag tycker allt är skit. Men jag vill ligga med dig.". Clélia kämpar dock emot frestelserna, men det blir en tuff kamp, som inte direkt förenklas av att Némo lever ett farligt liv.
Det röriga i berättelsen är dialogerna och vissa interaktioner mellan karaktärerna som jag inte alls förstår eller hänger med i. Det är många märkliga scener, och det är mycket kärlek och erotiskt laddade sekvenser. Sen blir det helt plötsligt värsta actionsekvenserna med tuff musik som inte alls passar in i helheten. Det är här filmen börjar spåra ut och det blir som sagt bara rörigt.
Nej, den här filmen faller mig inte alls på läppen, men det finns trots det några saker jag faktiskt gillar med den. I och med att temat är fotografer och fotografering så är just fotot väldigt snyggt. Många spännande kompositioner och en ganska mjuk och behaglig bild överlag. Dessutom berättas det mycket i bakgrunden. Är man riktigt uppmärksam kan man hitta uppbyggnader till kommande sidoplottar i bakgrunden.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på en populär 1600-talsroman av en anonym författare.
2. Patrick Dempsey-kopian Pascal Greggory har en tämligen originell tatuering av en taggtråd som går runt hela kroppen. Man ser delar av den på omslaget.
3. Andrzej Żuławski var under 15 år i ett förhållande med Sophie Marceau. Den här filmen gjordes 2000, året innan förhållandet tog slut.
2. Patrick Dempsey-kopian Pascal Greggory har en tämligen originell tatuering av en taggtråd som går runt hela kroppen. Man ser delar av den på omslaget.
3. Andrzej Żuławski var under 15 år i ett förhållande med Sophie Marceau. Den här filmen gjordes 2000, året innan förhållandet tog slut.
ANDERS JAKOBSON (2011-01-16)