Nedräkning till en kontroversiell final

Twin Peaks - Säsong 2 Del 2

Genre: Drama, TV-serie
Format: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Paramount, 2007
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: 4:3, 1:33.1
FILMEN

I ett svenskt radioprogram diskuterades nyligen faktumet att allt blir längre numera, och ett av exemplena var tv-serier som bara möljer på i tid och evighet. Den som drev denna tes, för övrigt en person som jag respekterar högt, menade att det var "Twin Peaks" fel att det blivit så, då det var "en serie som pågick lite för länge".

Hm? "Twin Peaks" må ha gått i två säsonger, men sammanlagt blev det inte mer än 30 avsnitt inklusive piloten, vilket bara är marginellt mer än en vanlig säsong av vilken tv-serie som helst. Är det "för länge"? Jag tycker inte det, och jag tror att alla andra grava "Twin Peaks"-fans jämside mig håller med om att "Twin Peaks" gärna kunde ha tuffat på ett tag till.

Men samtidigt kan jag förstå resonemanget. När mordgåtan kring Laura Palmer löstes efter 15-16 avsnitt så förlorade serien lite av sin charm och jag antar att vissa slutade titta på den. Jag kan inte riktigt turerna, men sannolikt sviktade tittarsiffrorna så att en nedläggning annonserades varpå ett slut bestämdes och det är det slutet som vi får se i de sista 11 avsnitten av säsong 2.

När vi kommer in i handlingen är det aningens förvirrat. Agent Cooper är tillfälligt avstängd från FBI och anklagad för att ha smugglat kokain. Samtidigt har hans före detta kollega Windom Earle - numera fullkomligt galen - rymt från ett sjukhus och inlett ett djävulskt schackparti med vår hjälte. Inte nog med det, Cooper plågas av att major Briggs är försvunnen efter en fisketur.

Dessutom har stadens mogul, affärsmannen Benjamin Horne, skakats efter att ha blivit mordanklagad och lurad på enorma summor pengar förvirrat in sig en psykos där han återger amerikanska inbördeskriget på sitt kontor...

Allt är som vanligt i "Twin Peaks" med andra ord.

Men allt eftersom avsnitten kommer igång så löser sig det mesta. Agent Cooper blir friad från alla anklagelser och får snart ta på sig den fina svarta kostymen igen. Major Briggs kommer tillbaka med en mystisk tatuering bakom ena örat och Ben Horne kommer ur sin psykos och blir en bättre människa med ett stort miljöengagemang. Dessutom blir både Cooper och Audrey kära, dock inte i varandra.

Då och då kommer nya karaktärer in i serien, vissa som har en funktion i det långa loppet, andra inte. Bland annat finns det en sidohistoria med "Twin Peaks" egen "ung rebell" James som hamnar i en härva där en misshandlad fru ska ha ihjäl sin man. Det känns som en historia som skrevs in enbart för att karaktären James skulle vara kvar i handlingen, men den tillför ingenting.

En karaktär som dyker upp är Annie (Heather Graham) som har stor betydelse. Hon är kaféägarinnan Normas syster och har ett trasigt förflutet och har just ägnat många år i ett kloster, men återvänder hem och hamnar mitt i hjärtat hos Cooper.

Men den allra viktigaste karaktären som till slut dyker upp är Windom Earle, briljant spelad av Kenneth Welsh. Den här karaktären är så välskriven och karismatisk att det är omöjligt att inte tycka om honom trots att han är en så otrevlig och genuint ond person. Jag har inte sett Welsh i speciellt många sammanhang - de enda jag kan dra till minnes är en gästroll i "Arkiv X" och filmen "The Day after Tomorrow" - men jag skulle sätta en liten slant på att rollen som Windom Earle är hans livs bästa.

I och med Windom Earles intåg i serien börjar vi närma oss finalen där mytologin kring The White Lodge och The Black Lodge har stor betydelse, och en mystisk grottmålning är en klurig ledtråd. Själva finalen i sig är surrealistisk tv när den är som bäst och ett tålamodskrävande avsnitt regisserat av David Lynch. Här kommer det flesta bitarna på plats, men avslutas också på ett otroligt kontroversiellt sätt. Jag älskade slutet när jag såg det första gången, men som många andra fick jag använda en skruvtving för att få tillbaka hakan på rätt plats. Att de vågade avsluta serien så djärvt!

Med lite distans från när jag senaste såg serien innan DVD:n kom så kan jag dock känna en lätt besvikelse kring seriens final. Det känns som det sista avsnittet antingen är rejält nedklippt eller att man ska förstå hur pusselbitarna hamnar på plats utan att fråga varför. Det hade inte varit fel med ett dubbelavsnitt som avslutning för att snygga till slutet ytterligare.

Men faktum kvarstår: "Twin Peaks" är den bästa tv-serie jag sett och är precis lagom lång!


EXTRAMATERIALET

Då del 1 av säsong 2 var helt tom på extramaterial, finns det lyckligtvis en hel del på denna andra del, dock ingen fortsättning på den spännande telefonintervjuen med Mark Frost som man kunde föjla i den första säsongsboxen.

Nu kan jag inte exakt minnas om det utlovades någon fortsättning eller om det bara var en önskan från min sida, men i och med att den intervjuen kretsade så detaljerat kring säsong 1 så hade det inte varit fel med en fortsättning, speciellt som boxen verkligen saknar en djupare inblick i storyn som berättas i slutet av "Twin Peaks". Det hade varit intressant att få höra mer om White/Black Lodge och lite hur tankarna gick kring det minst sagt kontroversiella slutet.

Till att börja med kan man knäppa på små introduktioner till varje avsnitt av The Log Lady om man vill, och det vill man. Det tog ett tag innan jag fattade att det hon säger i sina introduktioner speglas i avsnittet som väntar. Små mystiska funderingar från en av seriens mest skruvade karaktärer.

På tredje skrivan finns något som kallas för "Grid interviews" och det är ett sorts rutmönster där man till vänster har namn på karaktärer/skådespelare och överst tre olika kategorier och så kan man klicka runt och välja skådespelare och kategori och få en liten kort intervjusnutt. Rolig idé men ganska meninglös och frustrerande. Lyckligtvis finns det en play all-funktion så man sitter klicka in sig på varje ruta.

Till min stora glädje är detta färska intervjuer, daterade 2006, och det är förstås vansinnigt roligt att se alla dessa skådespelare runt 15 år senare, speciellt de som spelade ungdomarna i serien, som nu blivit... tja, äldre! Det är också roligt att det inte alls är precis samma skådespelare som i första säsongsboxens intervjuer utan några nya ansikten och en del udda val som Lenny von Dohlen som spelade Harold Smith.

Stor komik uppstår när Don Davis (Major Briggs) återger en annekdot från en scen där han skulle ramla omkull och på grund av en mexikansk lunch precis innan släpper sig så ljudligt att han skrämde bort en produktionsassistent från resten av inspelningen! Det är också en sak att berätta på DVD för eftervärlden!

Det finns också sex korta intervjuer med fem regissörer - en av dem är Stephen Gyllenhaal, pappa till duktiga skådespelarna Jake och Maggie, och David Lynch dotter Jennifer som skrev tie-in-boken "Laura Palmer's Diary". En del av det som sägs i dessa intervjuer är ganska intressant, men de är kanske inte så "in-depth" som omslaget antyder.

Och apropå det - omslaget säger att det också ska finnas "Script notes: Optional guide to the 'Unseen Twin Peaks', Rare archival material from Wrapped in Plastic - The official Twin Peaks magazine" men det finns inte med någonstans.

Sammanfattningsvis: ett bra extramaterial, men den där rejäla dokumentären man så gärna hade velat se där "allt" förklarades saknas.


TRE SAKER

1. Precis som till del 1 av säsong 2 är det en riktig klåpare som stått för översättningen. Här blandas oöversatta engelska prepositioner, stavfel, särskrivningar och inkorrekta ordval om vartannat och ger ett slarvigt och mycket irriterande uttryck. Tyvärr är detta tendenser som jag sett även på andra DVD:er nyligen. Det ställs för låga krav på översättare numera med andra ord.

2. "Twin Peaks" krediteras David Lynch i hög grad, men jag har nu insett att det är kanske lite orättvisst mot alla de manusförfattare och regissörer som medverkat under seriens gång. De avsnitt som Lynch regisserat är väldigt få (men när han väl regisserat så är det väldigt tydligt), och jag har en viss känsla av att det egentligen var Mark Frost som drev historien framåt.

3. Även om Kenneth Welshs Windom Earle är den tveklöst färgstarkaste karaktären i denna andra halva så har jag alltid gillat den metamorfos Ben Horne genomgår, från cigarrökande stygging till godhjärtad grönsaksknaprare - dock via en enorm psykos. Richard Beymer gör ett hästjobb med denna minst sagt dynamiska roll.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2007-04-25)