Släpp loss din inre Svarta svan!
Black Swan
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: FOX, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Darren Aronofsky har inte så där överdrivet många titlar på sin meritlista, men bland de tidigaste återfinns "Pi" och "Requiem for a Dream". Den senaste filmen han gjorde var "The Wrestler" och ursprungligen var tanken att "Black Swan" och "The Wrestler" skulle vara en och samma film. Men i stället blev det två: ett brottardrama med dokumentärt anslag och en psykologisk dramathriller.
Det här är en film som har en obehaglig, krypande oroskänsla nästan från första scenen. Det är något som ligger och molar under ytan mest hela tiden och ibland poppar upp som hallucinationer eller kroppsliga skador och förändringar hos huvudpersonen Nina (Natalie Portman). Hon är ballerinan som drömmer om det stora breaket. Hon lever under sin mammas skarpa beskydd – en före detta dansare som varit med om ett och annat och definitivt inte vill att hennes "lilla flicka" ska råka ut för samma sak. I hemmet är Nina verkligen en liten flicka, med ett flickrum fyllt med gosedjur och andra puttenuttiga prylar. När direktören Thomas (Vincent Cassel) sätter upp "Svansjön" och ger Nina huvudrollen som Svandrottningen måste hon komma ur sitt trygga skal och komma loss. Rollen är tudelad och Thomas anser att hon är perfekt för den sköra Vita svanen, men för den mer förföriska Svarta svanen är hon alldeles för tillknäppt och frigid.
Ny i truppen är amerikanskan Lily (Mila Kunis) som är just mer frisläppt och avslappnad, precis det som Nina inte är och en omväxlande relation bubblar upp mellan dem där de båda är vänner och konkurrenter. Nina måste hitta sin inre Svarta svan, men prestationsångesten och viljan om att vara perfekt påverkar henne på ett sätt som varken hon eller tittaren egentligen kan förstå.
Ja, "Black Swan" framstår kanske som en ganska rak och enkel historia här i min sammanfattning, men den är komplex och ger möjligtvis inte svar på alla frågor den skapar under filmens gång. Vad är det egentligen som pågår? Varför har Nina skrapsår på skulderbladen och vad hände den där natten då Lily hade något i hennes drink?
Darren Aronofsky har skapat en obehaglig thriller utifrån ett manus som tagit tio år att sammanställa. Natalie Portman har vid 30 års ålder fortfarande en flickaktighet som passar bra till den vita sidan av karaktären, men kan också plocka fram ett mörker som den svarta sidan behöver. Det här är en roll hon kommer att bli ihågkommen för, men jag kommer även att minnas Mila Kunis i hennes tyngsta roll hittills. Mycket bra.
Balett har aldrig varit en konstart som jag engagerat mig speciellt mycket i, men jag har förstått att det är krävande och huvudrollen i "Svansjön" anses vara en av de svåraste en ballerina kan ge sig på. Att sedan göra en thriller av det hela som dessutom håller en fastnaglad framför filmen är en prestation, och den tillskriver jag Aronofsky, Portman och Kunis.
Det här är en film som har en obehaglig, krypande oroskänsla nästan från första scenen. Det är något som ligger och molar under ytan mest hela tiden och ibland poppar upp som hallucinationer eller kroppsliga skador och förändringar hos huvudpersonen Nina (Natalie Portman). Hon är ballerinan som drömmer om det stora breaket. Hon lever under sin mammas skarpa beskydd – en före detta dansare som varit med om ett och annat och definitivt inte vill att hennes "lilla flicka" ska råka ut för samma sak. I hemmet är Nina verkligen en liten flicka, med ett flickrum fyllt med gosedjur och andra puttenuttiga prylar. När direktören Thomas (Vincent Cassel) sätter upp "Svansjön" och ger Nina huvudrollen som Svandrottningen måste hon komma ur sitt trygga skal och komma loss. Rollen är tudelad och Thomas anser att hon är perfekt för den sköra Vita svanen, men för den mer förföriska Svarta svanen är hon alldeles för tillknäppt och frigid.
Ny i truppen är amerikanskan Lily (Mila Kunis) som är just mer frisläppt och avslappnad, precis det som Nina inte är och en omväxlande relation bubblar upp mellan dem där de båda är vänner och konkurrenter. Nina måste hitta sin inre Svarta svan, men prestationsångesten och viljan om att vara perfekt påverkar henne på ett sätt som varken hon eller tittaren egentligen kan förstå.
Ja, "Black Swan" framstår kanske som en ganska rak och enkel historia här i min sammanfattning, men den är komplex och ger möjligtvis inte svar på alla frågor den skapar under filmens gång. Vad är det egentligen som pågår? Varför har Nina skrapsår på skulderbladen och vad hände den där natten då Lily hade något i hennes drink?
Darren Aronofsky har skapat en obehaglig thriller utifrån ett manus som tagit tio år att sammanställa. Natalie Portman har vid 30 års ålder fortfarande en flickaktighet som passar bra till den vita sidan av karaktären, men kan också plocka fram ett mörker som den svarta sidan behöver. Det här är en roll hon kommer att bli ihågkommen för, men jag kommer även att minnas Mila Kunis i hennes tyngsta roll hittills. Mycket bra.
Balett har aldrig varit en konstart som jag engagerat mig speciellt mycket i, men jag har förstått att det är krävande och huvudrollen i "Svansjön" anses vara en av de svåraste en ballerina kan ge sig på. Att sedan göra en thriller av det hela som dessutom håller en fastnaglad framför filmen är en prestation, och den tillskriver jag Aronofsky, Portman och Kunis.
EXTRAMATERIALET
Inget, förutom digital kopia. För extramaterial får man vända sig till blu-ray-utgåvan.
TRE SAKER
1. Till skillnad från balettföreställningar man sett på tv ger filmen en betydligt intimare känsla där kameran verkligen är tätt inpå. Vi hör dansarens andning, fraset från kläderna och känner en helt annan närhet vilket bara är till filmens fördel.
2. Natalie Portman belönades med pris för bästa kvinnliga huvudroll både vid Oscarsgalan och Golden Globes.
3. Det blev lite kontroverser när Portmans stuntdansare Sarah Lane menade att hon hade gjort mer av rollen än vad hon krediterades för. Hon användes främst för fotarbetet, men Darren Aronofsky har räknat ut att Portman står för 80% av dansandet.
2. Natalie Portman belönades med pris för bästa kvinnliga huvudroll både vid Oscarsgalan och Golden Globes.
3. Det blev lite kontroverser när Portmans stuntdansare Sarah Lane menade att hon hade gjort mer av rollen än vad hon krediterades för. Hon användes främst för fotarbetet, men Darren Aronofsky har räknat ut att Portman står för 80% av dansandet.
ANDERS JAKOBSON (2011-07-11)