Inte speciellt romantisk
Every day
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2011
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen
Varför filmen "Every Day" har fått genren romantiskt drama är inte något jag är helt nöjd med. Det är inte direkt någon romantik i denna och jag hade hellre sett att det bara var ett drama även om det är ett mer lättsamt sådant och inte någon tung Oscarsfavorit.
I "Every Day" får vi möta Ned (Liev Schreiber) och Jeannie (Helen Hunt) som varit tillsammans i 19 år. De har två söner där den ena är gay och den andra spelar fiol. Jeannies pappa Ernie (Brian Dennehy) är gammal och sjuk och får flytta hem till familjen. Det är en vresig och missnöjd gubbe som inte gör livet lättare för sin dotter, han är rent ut sagt elak. Ned arbetar som manusförfattare för någon konstig tv-serie där det ena sjuka efter det andra avlöser varandra. Hans chef Garrett (Eddie Izzard) begär bara mer och mer suspekta händelser i handlingen från sina manusförfattare. Kollegan Robin (Carla Gugino) är en sexig kvinna som inte skyr några medel för att förföra Ned.
Filmen är fullproppad med scener där det blir lite jobbigt. Relationen mellan far och sonen som är gay är ansträngd. Ned har svårt att acceptera sin sons läggning och försöker hela tiden förneka den. Relationen mellan far och dotter är också ansträngd och det har aldrig funnits någon kärlek mellan dem. Relationen mellan man och hustru är ingen lätt sak och även om de älskar varandra är det ibland svårt att få ihop vardagen efter så många år tillsammans. Den här filmen vill ganska mycket men ändå upplever jag att den inte får fram det som den kanske vill och egentligen har förutsättningarna för.
Skådespelarinsatserna är dock bra och det är väl ändå tack vare dem som filmen blir okej. Det är en annorlunda story som börjar bra men som sedan inte ger så himla mycket mer. Trots att det är en del saker som borde gripa tag tycker jag inte att man lyckats riktigt med det.
I "Every Day" får vi möta Ned (Liev Schreiber) och Jeannie (Helen Hunt) som varit tillsammans i 19 år. De har två söner där den ena är gay och den andra spelar fiol. Jeannies pappa Ernie (Brian Dennehy) är gammal och sjuk och får flytta hem till familjen. Det är en vresig och missnöjd gubbe som inte gör livet lättare för sin dotter, han är rent ut sagt elak. Ned arbetar som manusförfattare för någon konstig tv-serie där det ena sjuka efter det andra avlöser varandra. Hans chef Garrett (Eddie Izzard) begär bara mer och mer suspekta händelser i handlingen från sina manusförfattare. Kollegan Robin (Carla Gugino) är en sexig kvinna som inte skyr några medel för att förföra Ned.
Filmen är fullproppad med scener där det blir lite jobbigt. Relationen mellan far och sonen som är gay är ansträngd. Ned har svårt att acceptera sin sons läggning och försöker hela tiden förneka den. Relationen mellan far och dotter är också ansträngd och det har aldrig funnits någon kärlek mellan dem. Relationen mellan man och hustru är ingen lätt sak och även om de älskar varandra är det ibland svårt att få ihop vardagen efter så många år tillsammans. Den här filmen vill ganska mycket men ändå upplever jag att den inte får fram det som den kanske vill och egentligen har förutsättningarna för.
Skådespelarinsatserna är dock bra och det är väl ändå tack vare dem som filmen blir okej. Det är en annorlunda story som börjar bra men som sedan inte ger så himla mycket mer. Trots att det är en del saker som borde gripa tag tycker jag inte att man lyckats riktigt med det.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen igenom bjuder på alldeles för många uppenbarliga scener med kulisser. Det ska inte synas, men det gör det här – hela tiden.
2. Richard Levine som ligger bakom filmen har även gjort serien "Nip/Tuck)
3. Inledningen är filmen är väldigt snygg när vi i närbild får se en frukost bli till.
2. Richard Levine som ligger bakom filmen har även gjort serien "Nip/Tuck)
3. Inledningen är filmen är väldigt snygg när vi i närbild får se en frukost bli till.
MARIA EREMO (2011-02-16)