Karaktärsdanande roadtrip i gul buss
Little Miss Sunshine
Genre: DramakomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Pappan i den tecknade serien "Kalle och Hobbe" brukade alltid förklara för sin smått irriterade son att alla familjeresor med camping, fisketurer, regn och helvete var karaktärsdanande, och jag tyckte alltid att det var ett så härligt optimistiskt ordval, bara med en knivsudd ironi. Jag tror ärligt talat att Kalles pappa verkligen tyckte så. Hur som helst är det ord, inte speciellt vanligt förekommande i vanligt tal, som jag fastnat för.
"Little Miss Sunshine" är en karaktärsdanande roadtrip för familjen Hoover. Ett helvete, stundtals, men i slutändan något som gjorde dem gott. Vilket behövdes, för när vi kommer in i historien är familjen i princip helt dysfunktionell.
Pappa Richard (Greg Kinnear) driver tesen om att människor kan delas in i vinnare och förlorare både inom familjen och i yrkeslivet. Han har tagit fram en niopunktersplan för att motivera folk att bli vinnare, och en agent har i princip lovat honom att han kan få göra en bok i ämnet.
Sonen Dwayne (Paul Dano) är deprimerad och drömmer om en framtid som stridspilot och har beslutat att inte prata tills drömmen är uppfylld. När vi träffar honom har han varit tyst i nio månader och meddelar via en lapp att han hatar alla. Lillasyster Olive (Abigail Breslin) har andra drömmar, nämligen att bli skönhetsdrottning.
Mamma Sheryl (Toni Collette) är den som ska hålla ihop familjen genom en idé om total öppenhet i allt, men det är påfrestande jobb som får henne att ligga precis på gränsen till ett sammanbrott. Till råga på allt får Sheryl ta hand om ytterligare två familjemedlemmar.
Richards pappa (Alan Arkin) har blivit utkastad från äldreboendet efter ha börjat sniffa heroin och kryddar nu tillvaron i familjen med ett synnerligen smutsigt språk. Och slutligen Sheryls bror Frank (Steve Carell), en lärd Proustexpert som förlorat allt efter en olycksalig kärlekshistoria med en student och som nu misslyckats med att ta sitt eget liv.
När Olive får chansen att vara med i skönhetstävlingen Little Miss Sunshine far hela familjen iväg i deras skruttiga gula folkabuss som håller i alla fall en liten bit på vägen. Men att bilen pajar är inte det händer på resan fram till Kalifornien och den stundande tävlingen.
Det här är en väldigt skön film i all sin eländighet, tack vare dräpande sarkastisk humor i parti och minut. Både Greg Kinnear och Steve Carell är experter på den här typen av humor. Man sitter och småmyser mest hela tiden, tills själva skönhetstävlingen där Olive drar igång en klart oväntad dans. Då skrattar man högt.
"Little Miss Sunshine" är en karaktärsdanande roadtrip för familjen Hoover. Ett helvete, stundtals, men i slutändan något som gjorde dem gott. Vilket behövdes, för när vi kommer in i historien är familjen i princip helt dysfunktionell.
Pappa Richard (Greg Kinnear) driver tesen om att människor kan delas in i vinnare och förlorare både inom familjen och i yrkeslivet. Han har tagit fram en niopunktersplan för att motivera folk att bli vinnare, och en agent har i princip lovat honom att han kan få göra en bok i ämnet.
Sonen Dwayne (Paul Dano) är deprimerad och drömmer om en framtid som stridspilot och har beslutat att inte prata tills drömmen är uppfylld. När vi träffar honom har han varit tyst i nio månader och meddelar via en lapp att han hatar alla. Lillasyster Olive (Abigail Breslin) har andra drömmar, nämligen att bli skönhetsdrottning.
Mamma Sheryl (Toni Collette) är den som ska hålla ihop familjen genom en idé om total öppenhet i allt, men det är påfrestande jobb som får henne att ligga precis på gränsen till ett sammanbrott. Till råga på allt får Sheryl ta hand om ytterligare två familjemedlemmar.
Richards pappa (Alan Arkin) har blivit utkastad från äldreboendet efter ha börjat sniffa heroin och kryddar nu tillvaron i familjen med ett synnerligen smutsigt språk. Och slutligen Sheryls bror Frank (Steve Carell), en lärd Proustexpert som förlorat allt efter en olycksalig kärlekshistoria med en student och som nu misslyckats med att ta sitt eget liv.
När Olive får chansen att vara med i skönhetstävlingen Little Miss Sunshine far hela familjen iväg i deras skruttiga gula folkabuss som håller i alla fall en liten bit på vägen. Men att bilen pajar är inte det händer på resan fram till Kalifornien och den stundande tävlingen.
Det här är en väldigt skön film i all sin eländighet, tack vare dräpande sarkastisk humor i parti och minut. Både Greg Kinnear och Steve Carell är experter på den här typen av humor. Man sitter och småmyser mest hela tiden, tills själva skönhetstävlingen där Olive drar igång en klart oväntad dans. Då skrattar man högt.
EXTRAMATERIALET
Äkta paret Jonathan Dayton och Valerie Faris som regisserat filmen pratar med stor entusiasm och äkta kärlek till sin film i kommentarspåret. Tydligen tog projektet sex år att genomföra och kommentarspåret är som de säger det sista de gör i projektet. Då och då nämner de scener som kortats ned och säger också att det ska finnas bortklippta scener att se, men inga sådana finns med på DVD:n.
Däremot finns det fyra alternativa slut att titta på med kommentarer av Jonathan och Valerie. Det verkar som de hade problem att få till slutet redan på manusstadiet, i alla fall om man litar på vad de säger.
Man kan konstatera att de valde det bästa slutet till filmen, för inget av dessa fyra är något speciellt, även om man kanske hade tyckt annorlunda om det faktiskt hade varit där i stället för det som blev. Jonathan och Valerie redogör duktigt för varför det blev som det blev och vad de ville säga med de olika sluten. En rolig sak att notera är att lilla Abigail (Olive i filmen) kom på ett av sluten, vilket är det roligaste av de fyra.
Däremot finns det fyra alternativa slut att titta på med kommentarer av Jonathan och Valerie. Det verkar som de hade problem att få till slutet redan på manusstadiet, i alla fall om man litar på vad de säger.
Man kan konstatera att de valde det bästa slutet till filmen, för inget av dessa fyra är något speciellt, även om man kanske hade tyckt annorlunda om det faktiskt hade varit där i stället för det som blev. Jonathan och Valerie redogör duktigt för varför det blev som det blev och vad de ville säga med de olika sluten. En rolig sak att notera är att lilla Abigail (Olive i filmen) kom på ett av sluten, vilket är det roligaste av de fyra.
TRE SAKER
1. Det är inte för inte som man kommer att tänka på Kjell Sundvalls klassiska "Vi hade i alla fall tur med vädret" när man ser en familj klämma in sig i en bil och nöta längs vägarna. Undrar om den filmen nått utanför Sveriges gränser?
2. Jag gillar hur folkabussens gula färg återanvänds i förpackningen och i DVD-menyerna etc. Det är väldigt estetiskt tilltalande och en mycket pigg och fin gul färg.
3. På Jonathan Dayton och Valerie Faris meritlista finns den färgglada och charmiga videon till Smashing Pumpkins "1979".
2. Jag gillar hur folkabussens gula färg återanvänds i förpackningen och i DVD-menyerna etc. Det är väldigt estetiskt tilltalande och en mycket pigg och fin gul färg.
3. På Jonathan Dayton och Valerie Faris meritlista finns den färgglada och charmiga videon till Smashing Pumpkins "1979".
ANDERS JAKOBSON (2007-04-18)