En sminkning utöver det vanliga
Bigfoot och Hendersons
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Stereo
Bild: Anamorfisk Widescreen 1.85:1
"Bigfoot och Hendersons" släpptes 1987 och har alltså 24 år på nacken och det märks framförallt på kläder, glasögon som är stora som dasslock och att John Lithgow är otroligt mycket yngre än när vi såg honom sist i TV-serien "Dexter". Här ser vi honom som George Henderson som på väg hem från en tripp i skogen med familjen råkar köra på självaste Bigfoot och i tron att han är död tar med sig honom hem för att sälja honom dyrt. Problemet är dock att Bigfoot inte alls är död utan i allra högsta grad levande.
Naturligtvis är han en riktigt trevlig typ och inte alls det elaka monster som alla tror. Harry, som de döper honom till, och familjen Hendersons blir riktigt bra vänner men när en besatt jägare och halva grannskapet får reda på att Harry finns inser Hendersons att de måste återföra honom till hans rätta natur, och det fort.
"Bigfoot och Hendersons" är en småmysig komedi där man i och för sig vet redan i förväg vad som ska hända och att allt kommer att sluta lyckligt, men ändå småtrevligt i 80-talets anda. Det som slår en mest dock är att sminkningen av Harry fortfarande, 24 år efter att filmen spelades in, fortfarande håller. Man köper Harry rakt av och det ser inte alls plastigt ut (kanske fötterna lite), utan Harry ser ut att se ut som han gör helt naturligt.
Annars är filmen just som komedier från 80-talet är. Folk är överdrivet spralliga, högljudda och det är mycket fallande i filmen. Filmen innehåller heller inga större överraskningar och när det gäller skådespelarna är det naturligtvis Lithgow som är det stora namnet även om han här inte alls är lika känd som han är idag. Dessutom ser vi Don Ameche som doktor Wallace Wrightwood, en man som letat efter Bigfoot stora delar av sitt vuxna liv. Alla inblandade sköter sig dock rätt bra. Lite taffligt blir det emellanåt, men det har nog lika mycket med manuset att göra som själva skådespelarinsatserna.
Naturligtvis är han en riktigt trevlig typ och inte alls det elaka monster som alla tror. Harry, som de döper honom till, och familjen Hendersons blir riktigt bra vänner men när en besatt jägare och halva grannskapet får reda på att Harry finns inser Hendersons att de måste återföra honom till hans rätta natur, och det fort.
"Bigfoot och Hendersons" är en småmysig komedi där man i och för sig vet redan i förväg vad som ska hända och att allt kommer att sluta lyckligt, men ändå småtrevligt i 80-talets anda. Det som slår en mest dock är att sminkningen av Harry fortfarande, 24 år efter att filmen spelades in, fortfarande håller. Man köper Harry rakt av och det ser inte alls plastigt ut (kanske fötterna lite), utan Harry ser ut att se ut som han gör helt naturligt.
Annars är filmen just som komedier från 80-talet är. Folk är överdrivet spralliga, högljudda och det är mycket fallande i filmen. Filmen innehåller heller inga större överraskningar och när det gäller skådespelarna är det naturligtvis Lithgow som är det stora namnet även om han här inte alls är lika känd som han är idag. Dessutom ser vi Don Ameche som doktor Wallace Wrightwood, en man som letat efter Bigfoot stora delar av sitt vuxna liv. Alla inblandade sköter sig dock rätt bra. Lite taffligt blir det emellanåt, men det har nog lika mycket med manuset att göra som själva skådespelarinsatserna.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen van en Oscar för sminkningen av Harry, som för övrigt spelas av den 220 cm långe skådespelaren Kevin Peter Hall.
2. Filmen fick även en uppföljare på TV som gick i tre säsonger (72 avsnitt visades mellan 1991 och 1993) där Bruce Davison spelade huvudrollen som George Henderson.
3. Håll ett extra öga på Hendersons bil. Ena stunden är framlyktorna trasiga och nästa funkar de. Ena stunden har de en buckla i taket och i nästa är den spårlöst borta…
2. Filmen fick även en uppföljare på TV som gick i tre säsonger (72 avsnitt visades mellan 1991 och 1993) där Bruce Davison spelade huvudrollen som George Henderson.
3. Håll ett extra öga på Hendersons bil. Ena stunden är framlyktorna trasiga och nästa funkar de. Ena stunden har de en buckla i taket och i nästa är den spårlöst borta…
HANS-ÅKE LILJA (2011-02-21)