En modern men ändå klassisk Holmes
Sherlock - Säsong 1
Genre: Kriminaldrama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: SF, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
När Hollywood med Guy Richies hjälp förvandlar Sherlock Holmes till en modern actionhjälte i originalmiljön så gör BBC samma karaktär i sitt originalutförande i modern miljö. Ja, ungefär så. Någon krock är det inte tal om utan båda adaptionerna kompletterar varandra och kommer båda att fortsätta minst en omgång till.
Den första omgången av "Sherlock" består av tre långfilmslånga avsnitt och inleds med "A Study in Pink", en klar referens till Arthur Conan Doyles första historia om Sherlock Holmes – "A Study in Scarlet". Det är även en så kallad origin story om hur Holmes (Benedict Cumberbatch) och Dr John Watson (Martin Freeman) blev en oslagbar duo.
Watson är ex-soldat från kriget i Afghanistan där han drog på sig en skottskada och nu är både fysiskt och psykiskt skadad. Då och då haltar han i väg till sin terapeut som menar att haltandet är psykosomatiskt och uppmanar honom att skriva en blogg för att ventilera sina tankar och känslor. Bloggen har än så länge inte ett enda inlägg. Av en ren händelse träffar Watson en gammal studiekamrat som får höra att Watson letar en lägenhet att dela med någon, varpå han introduceras för den konsulterande detektiven Sherlock Holmes som är i exakt samma sits. Den excentriske Holmes visar direkt sin slutledningsförmåga genom att kartlägga Watson efter bara ett kort möte och ett lån av Watsons mobil. Det leder till att Watson flyttar in i Holmes lägenhet på 221 B Baker Street.
Deckargåtan i det första avsnittet handlar om en serie självmord som verkar sammankopplade på något märkligt sätt och Scotland Yards Lestrade (Rupert Graves) har kört fast, vilket Holmes varit väldigt tydlig med att påpeka. I samband med det fjärde dödsfallet är det dock några saker som skiljer sig mot de första, vilket innebär att Holmes kommer den indirekta mördaren på spåren.
Från att inletts helt briljant, så bra att jag känner mig helt fast i serien efter blott en kvart, så tycker jag att upplösningen på det första avsnittet svackar rätt rejält. Det är inte dåligt, men det håller inte riktigt den kvalitet som grundläggs under första hälften av mysteriet. Men samtidigt är detta ett inledande avsnitt som mest ska etablera karaktärerna, och det går det å andra sidan väl.
I avsnitt två, "The Blind Banker", handlar det också om ett antal mord som är relaterade till varandra (ett redan etablerat tema?) där ett mystiskt chiffer figurerar som en kryptisk ledtråd. Här tar serien till vara på ett grafiskt sätt att illustrera Holmes fantastiska slutledningsförmåga. Det är väldigt snyggt gjort och något som sätter lite extra piff på serien. Holmes och Watson halkar snabbt in i ett mysterium som är betydligt större än de först tror, samtidigt som Watson skaffar ett "vanligt" jobb och får en tjej på köpet.
Det sista avsnittet är också det bästa. I "The Great Game" utsätts Holmes för ett djävulskt spel där hans hittills osedda kriminella motsats Moriarty tvingar honom att under tidspress lösa ett antal gåtor där en oskyldig människas liv samtidigt står på spel. Moriarty har funnits med i bakgrunden i samtliga avsnitt, men här kliver han fram ur mörkret och avsnittet avslutas med en rejäl cliffhanger.
"Sherlock" är påhittad och delvis skriven av de båda "Doctor Who"-författarna Mark Gatiss och Steven Moffat och de har lyckats få till en variant av Sherlock Holmes som både känns trogen det klassiska originalet, men som också är modern. Holmes har en egen hemsida, han använder Internet, mobiltelefoner och GPS för att lösa sina mysterier, och slutresultatet blir en lysande deckare. Man undrar varför inte denna modernisering av Sherlock Holmes gjorts tidigare, men samtidigt så har det ju gjorts. Det finns gott om Sherlock Holmes-liknande karaktärer i modern tid, som till exempel den OCD-drabbade Monk eller cyniska Dr House.
Benedict Cumberbatch är perfekt som den sociopatiska huvudpersonen, men man ska för all del inte alls glömma bort Martin Freemans insats som den torra och sansade Dr Watson. Freeman är så bra på att vara the straight guy jämte personer som inte är det, och samspelet mellan de båda, med en ständigt snärtig dialog, är vad som gör serien så bra. Samtidigt är det Watson man som tittare relaterar till, för inte ens han har möjligheten att hänga med i Holmes blixtsnabba slutledningsförmåga.
Fortsättningen ska enligt uppgifter sändas på BBC under 2011 och jag väntar med spänning på att få se mer av detta radarpar.
Den första omgången av "Sherlock" består av tre långfilmslånga avsnitt och inleds med "A Study in Pink", en klar referens till Arthur Conan Doyles första historia om Sherlock Holmes – "A Study in Scarlet". Det är även en så kallad origin story om hur Holmes (Benedict Cumberbatch) och Dr John Watson (Martin Freeman) blev en oslagbar duo.
Watson är ex-soldat från kriget i Afghanistan där han drog på sig en skottskada och nu är både fysiskt och psykiskt skadad. Då och då haltar han i väg till sin terapeut som menar att haltandet är psykosomatiskt och uppmanar honom att skriva en blogg för att ventilera sina tankar och känslor. Bloggen har än så länge inte ett enda inlägg. Av en ren händelse träffar Watson en gammal studiekamrat som får höra att Watson letar en lägenhet att dela med någon, varpå han introduceras för den konsulterande detektiven Sherlock Holmes som är i exakt samma sits. Den excentriske Holmes visar direkt sin slutledningsförmåga genom att kartlägga Watson efter bara ett kort möte och ett lån av Watsons mobil. Det leder till att Watson flyttar in i Holmes lägenhet på 221 B Baker Street.
Deckargåtan i det första avsnittet handlar om en serie självmord som verkar sammankopplade på något märkligt sätt och Scotland Yards Lestrade (Rupert Graves) har kört fast, vilket Holmes varit väldigt tydlig med att påpeka. I samband med det fjärde dödsfallet är det dock några saker som skiljer sig mot de första, vilket innebär att Holmes kommer den indirekta mördaren på spåren.
Från att inletts helt briljant, så bra att jag känner mig helt fast i serien efter blott en kvart, så tycker jag att upplösningen på det första avsnittet svackar rätt rejält. Det är inte dåligt, men det håller inte riktigt den kvalitet som grundläggs under första hälften av mysteriet. Men samtidigt är detta ett inledande avsnitt som mest ska etablera karaktärerna, och det går det å andra sidan väl.
I avsnitt två, "The Blind Banker", handlar det också om ett antal mord som är relaterade till varandra (ett redan etablerat tema?) där ett mystiskt chiffer figurerar som en kryptisk ledtråd. Här tar serien till vara på ett grafiskt sätt att illustrera Holmes fantastiska slutledningsförmåga. Det är väldigt snyggt gjort och något som sätter lite extra piff på serien. Holmes och Watson halkar snabbt in i ett mysterium som är betydligt större än de först tror, samtidigt som Watson skaffar ett "vanligt" jobb och får en tjej på köpet.
Det sista avsnittet är också det bästa. I "The Great Game" utsätts Holmes för ett djävulskt spel där hans hittills osedda kriminella motsats Moriarty tvingar honom att under tidspress lösa ett antal gåtor där en oskyldig människas liv samtidigt står på spel. Moriarty har funnits med i bakgrunden i samtliga avsnitt, men här kliver han fram ur mörkret och avsnittet avslutas med en rejäl cliffhanger.
"Sherlock" är påhittad och delvis skriven av de båda "Doctor Who"-författarna Mark Gatiss och Steven Moffat och de har lyckats få till en variant av Sherlock Holmes som både känns trogen det klassiska originalet, men som också är modern. Holmes har en egen hemsida, han använder Internet, mobiltelefoner och GPS för att lösa sina mysterier, och slutresultatet blir en lysande deckare. Man undrar varför inte denna modernisering av Sherlock Holmes gjorts tidigare, men samtidigt så har det ju gjorts. Det finns gott om Sherlock Holmes-liknande karaktärer i modern tid, som till exempel den OCD-drabbade Monk eller cyniska Dr House.
Benedict Cumberbatch är perfekt som den sociopatiska huvudpersonen, men man ska för all del inte alls glömma bort Martin Freemans insats som den torra och sansade Dr Watson. Freeman är så bra på att vara the straight guy jämte personer som inte är det, och samspelet mellan de båda, med en ständigt snärtig dialog, är vad som gör serien så bra. Samtidigt är det Watson man som tittare relaterar till, för inte ens han har möjligheten att hänga med i Holmes blixtsnabba slutledningsförmåga.
Fortsättningen ska enligt uppgifter sändas på BBC under 2011 och jag väntar med spänning på att få se mer av detta radarpar.
EXTRAMATERIALET
Ingenting. På den brittiska utgåvan finns det en 60 minuter lång variant av det första avsnittet som aldrig visades, ett par kommentarspår och någon bakomfilm. Trist att det inte följde med hit.
TRE SAKER
1. Det här med att Dr Watson är en krigsveteran som blev skadad i Afghanistan känns som något som skrivits in för att göra karaktären mer modern, men faktum är att i Conan Doyles originalhistorier var Watson just en krigsveteran som blev skadad under Englands krig med Afghanistan 1878–1880.
2. Mark Gatiss, som jag mest kopplar samman med den absurda och morbida komediserien "The League of Gentlemen", gör även rollen som Sherlock Holmes bror Mycroft som dyker upp under mystiska förhållanden i det första avsnittet. Steven Moffat var å sin sida med och tog fram den moderna varianten av klassikern "Dr Jekyll & Mr Hyde", "Jekyll" härom året.
3. Det är något i instrumenteringen som får mig att associera vinjetten och övrig musik till "Dexter", en annan modern karaktär med vissa likheter till Sherlock Holmes.
2. Mark Gatiss, som jag mest kopplar samman med den absurda och morbida komediserien "The League of Gentlemen", gör även rollen som Sherlock Holmes bror Mycroft som dyker upp under mystiska förhållanden i det första avsnittet. Steven Moffat var å sin sida med och tog fram den moderna varianten av klassikern "Dr Jekyll & Mr Hyde", "Jekyll" härom året.
3. Det är något i instrumenteringen som får mig att associera vinjetten och övrig musik till "Dexter", en annan modern karaktär med vissa likheter till Sherlock Holmes.
ANDERS JAKOBSON (2011-02-22)