En dubbad Jägarna möter Rambo
Blastfighter
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Man ska kanske inte gå in på djupet i historien när det handlar om en kultförklarad actionfilm. Att försöka förstå exakt vad som motiverar karaktärerna och köpa deras agerande fullt ut är nästan lönlöst. I och för sig – motivet i "Blastfighter" är glasklart: hämnd, denna eviga drivkraft.
Jake "Tiger" Sharp (Michael Sopkiw) är en före detta polis som återvänder till sina gamla hemtrakter. Han har precis avslutat ett längre fängelsestraff för mord då han tog saken i egna händer när en buse brutalt mördade hans fru. Nu vill han bara ta det lugnt och hålla sig borta från allt tänkbart trubbel.
Jo, just det.
Ganska snabbt hamnar han i luven på några lokala jägare som fäller djur på ett hänsynslöst och svinaktigt sätt. De vill gärna ha bytena levande då en kinesisk affärsman betalar grova pengar för djuren. Tiger tycker att de är djurplågare och försöker sabotera jakten. Bland annat tar han hand om ett rådjurskid som blivit av med sin mamma. Jägarna, som är väl medvetna om Tigers historia, försöker med alla sätt att provocera den före detta polisen och har bland annat ihjäl kidet. Det blir handgemäng och det hela utvecklar sig till hämnd på hämnd på hämnd.
Tigers dotter dyker upp från ingenstans, ett barn han helt har försakat och de försöker så smått lappa ihop relationen, men jägarna fortsätter att provocera och när de ger sig på Tigers dotter är måttet rågat. Nu är det slut på daltandet och Tiger plockar fram ett mycket kraftfullt gevär...
Det blir en våldsam och blodig slutstrid värdig Rambo. Filmen gjordes 1984, det vill säga några år efter "First Blood" och det är svårt att blunda för likheterna när en ensam man står mot en mängd motståndare. De italienska filmskaparna, i det här fallet Lamberto Bava, var rätt duktiga på att sno från både höger och vänster vid den här tiden, så det skulle inte förvåna mig om man sneglat extra mycket på "First Blood".
Michael Sopkiw är som alltid bra som hård hjälte, men vad är det för några fåntrattar han får slåss mot? Jägarna beter sig som spattiga tonåringar och det blir mer irriterande än spännande.
Men "Blastfighter" är ändå en underhållande actionfilm och arvet från de italienska spagettiwesternfilmerna gör sig påmint i slutsekvensen då det blir en klassisk duell. Kul!
Jake "Tiger" Sharp (Michael Sopkiw) är en före detta polis som återvänder till sina gamla hemtrakter. Han har precis avslutat ett längre fängelsestraff för mord då han tog saken i egna händer när en buse brutalt mördade hans fru. Nu vill han bara ta det lugnt och hålla sig borta från allt tänkbart trubbel.
Jo, just det.
Ganska snabbt hamnar han i luven på några lokala jägare som fäller djur på ett hänsynslöst och svinaktigt sätt. De vill gärna ha bytena levande då en kinesisk affärsman betalar grova pengar för djuren. Tiger tycker att de är djurplågare och försöker sabotera jakten. Bland annat tar han hand om ett rådjurskid som blivit av med sin mamma. Jägarna, som är väl medvetna om Tigers historia, försöker med alla sätt att provocera den före detta polisen och har bland annat ihjäl kidet. Det blir handgemäng och det hela utvecklar sig till hämnd på hämnd på hämnd.
Tigers dotter dyker upp från ingenstans, ett barn han helt har försakat och de försöker så smått lappa ihop relationen, men jägarna fortsätter att provocera och när de ger sig på Tigers dotter är måttet rågat. Nu är det slut på daltandet och Tiger plockar fram ett mycket kraftfullt gevär...
Det blir en våldsam och blodig slutstrid värdig Rambo. Filmen gjordes 1984, det vill säga några år efter "First Blood" och det är svårt att blunda för likheterna när en ensam man står mot en mängd motståndare. De italienska filmskaparna, i det här fallet Lamberto Bava, var rätt duktiga på att sno från både höger och vänster vid den här tiden, så det skulle inte förvåna mig om man sneglat extra mycket på "First Blood".
Michael Sopkiw är som alltid bra som hård hjälte, men vad är det för några fåntrattar han får slåss mot? Jägarna beter sig som spattiga tonåringar och det blir mer irriterande än spännande.
Men "Blastfighter" är ändå en underhållande actionfilm och arvet från de italienska spagettiwesternfilmerna gör sig påmint i slutsekvensen då det blir en klassisk duell. Kul!
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns filmen på engelska, vilket jag givetvis upptäcker efter att jag genomlidit den taffliga italienska dubbningen. Men jag ska inte klaga, det är faktiskt en viss charm i att se dåligt dubbade filmer.
Utöver det finns det en intervju med Michael Sopkiw som täcker in hela hans korta karriär.
Utöver det finns det en intervju med Michael Sopkiw som täcker in hela hans korta karriär.
TRE SAKER
1. Medan filmen rullar undrar jag varför den heter "Blastfighter". I själva verket kommer titeln från en planerad sci-fi-film som aldrig kom till produktion och manusförfattaren Dardano Sacchetti fick skriva något nytt, men eftersom filmen redan annonserats behölls titeln. Dock tycker jag att den passar rätt bra under finalen av filmen.
2. Man brukar prata om body count i våldsamma actionfilmer, men i "Blastfighter" skulle man även kunna prata om exploding car count då otroligt många bilar sprängs i luften.
3. En litet plus till översättaren som fått in ett så bra kraftuttryck som "Korkskallar!" på ett ställe.
2. Man brukar prata om body count i våldsamma actionfilmer, men i "Blastfighter" skulle man även kunna prata om exploding car count då otroligt många bilar sprängs i luften.
3. En litet plus till översättaren som fått in ett så bra kraftuttryck som "Korkskallar!" på ett ställe.
ANDERS JAKOBSON (2011-03-06)