Lite intressant men ointressant huligan
Cass
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Filmen börjar med att en svart man skjuts, till synes av anledningen att han är West Ham-supporter. Det visar sig vara filmens titulära huvudkaraktär, Cass Pennant. Vi går tillbaka i tiden till Cass uppväxt, förmodligen lämnade i tron om att vi bevittnat hans död. Men hur kunde han då ha skrivit de memoarer filmen är baserade på? Mig lurar man inte.
Cass föddes med förnamnet Carol, och som inte det vore nog var han en av få svarta i London på den tiden och ovanpå det är han adopterad av ett äldre par. När föräldrarna i hans tonår får nog av att han jämt hamnar i slagsmål ber han att få byta namn till Cass, som hans vänner kallar honom.
Fotbollshuliganismen ökade under 70-talet i England, och då Cass och hans kompisar av en slump stöter på en sammandrabbning mellan två gäng kastar de sig in i fajten och blir med tiden respekterade bland de lokala huliganerna.
Vi spolar fram till Thatchers 80-tal, och Cass organiserar och styr ICF - "Inner City Firm" - West Ham-supportrarnas huligangäng. Efter en attack mot Newcastles supportrar hamnar Cass i fängelse, och frågan är om han kan ändra på sig eller om huliganismen är hans liv.
För mig är organiserad huliganism en underlig sak. Det har ju ingenting med sport att göra - och man ser inte heller karaktärerna gå på en enda fotbollsmatch i hela filmen - utan handlar egentligen om folk som möts för att slåss mot varandra baserat på vilket lag man råkar "tillhöra". Vore det inte för att man sabbar på matcher och stör den allmänna ordningen, så... Låt idioterna slå ihjäl varann. Fast det är klart, det kostar ju oss skattebetalare för poliser och sjukvård.
Jaja. "Cass" är i vilket fall som helst en ganska halvdan film. Man kan till en viss del sympatisera med hans dåliga utgångssituation, men man stressar fram genom tidslinjen och det ges egentligen aldrig någon vettig anledning till varför Cass och hans vänner gör det de gör. Det finns inte heller något kraftfullt slut, utan rinner bara trött ut i sanden på nåt sätt. Huliganproblematiken tas aldrig till nåt djupare plan, och plötsligt säger man bara att "Thatcher införde dryga böter mot huliganer så alla slutade". Ehh, okej?
Nonso Anozie innehar huvudrollen, och förmedlar bra Cass olika sidor. Filmhantverket är också bra, och man får in en bra retrokänsla i fotot utan att ta till utsvängda byxor och rosa benvärmare för att överaccentuera årtionden. I slutändan blir det ändå bara en medelgod film som är lite intressant vad gäller några huliganers livsstil, men ointressant vad gäller en viss huligans livshistoria.
Cass föddes med förnamnet Carol, och som inte det vore nog var han en av få svarta i London på den tiden och ovanpå det är han adopterad av ett äldre par. När föräldrarna i hans tonår får nog av att han jämt hamnar i slagsmål ber han att få byta namn till Cass, som hans vänner kallar honom.
Fotbollshuliganismen ökade under 70-talet i England, och då Cass och hans kompisar av en slump stöter på en sammandrabbning mellan två gäng kastar de sig in i fajten och blir med tiden respekterade bland de lokala huliganerna.
Vi spolar fram till Thatchers 80-tal, och Cass organiserar och styr ICF - "Inner City Firm" - West Ham-supportrarnas huligangäng. Efter en attack mot Newcastles supportrar hamnar Cass i fängelse, och frågan är om han kan ändra på sig eller om huliganismen är hans liv.
För mig är organiserad huliganism en underlig sak. Det har ju ingenting med sport att göra - och man ser inte heller karaktärerna gå på en enda fotbollsmatch i hela filmen - utan handlar egentligen om folk som möts för att slåss mot varandra baserat på vilket lag man råkar "tillhöra". Vore det inte för att man sabbar på matcher och stör den allmänna ordningen, så... Låt idioterna slå ihjäl varann. Fast det är klart, det kostar ju oss skattebetalare för poliser och sjukvård.
Jaja. "Cass" är i vilket fall som helst en ganska halvdan film. Man kan till en viss del sympatisera med hans dåliga utgångssituation, men man stressar fram genom tidslinjen och det ges egentligen aldrig någon vettig anledning till varför Cass och hans vänner gör det de gör. Det finns inte heller något kraftfullt slut, utan rinner bara trött ut i sanden på nåt sätt. Huliganproblematiken tas aldrig till nåt djupare plan, och plötsligt säger man bara att "Thatcher införde dryga böter mot huliganer så alla slutade". Ehh, okej?
Nonso Anozie innehar huvudrollen, och förmedlar bra Cass olika sidor. Filmhantverket är också bra, och man får in en bra retrokänsla i fotot utan att ta till utsvängda byxor och rosa benvärmare för att överaccentuera årtionden. I slutändan blir det ändå bara en medelgod film som är lite intressant vad gäller några huliganers livsstil, men ointressant vad gäller en viss huligans livshistoria.
EXTRAMATERIALET
Vi får en trailer för filmen. Den brittiska utgåvan innehåller dock en "behind the scenes", en kortfim, en intervju med Cass och ett kommentarsspår med regissören, producenten och Nonso Anozie.
TRE SAKER
1. Jag tänkte köra nån bra ordvits angående om filmen "Cass" var kass men kom inte på nåt kul.
2. Efter sluttexterna fortsätter musiken mot helt svart bild i ytterligare en och en halv minut.
3. Soundtracket innehåller en hel del fin brittisk musik, till exempel en av mina favoriter: "March of the Swivel Heads" med The (English) Beat, som vi även hört i "Fira med Ferris".
2. Efter sluttexterna fortsätter musiken mot helt svart bild i ytterligare en och en halv minut.
3. Soundtracket innehåller en hel del fin brittisk musik, till exempel en av mina favoriter: "March of the Swivel Heads" med The (English) Beat, som vi även hört i "Fira med Ferris".
HENRIK ANDERSSON (2011-03-07)