Fattigmansvarianten av Richie-action
Perrier's Bounty
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.77:1
Guy Richie satte verkligen en standard för engelska actionfilmer med karaktärer som är fokkin' 'ard men som ändå klantar till det, med stora doser humor och med ett bildspråk som är snabbt, rappt och coolt. Här har vi fattigmansvarianten av Richie-action. "Perrier's Bounty" vill mer än vad den klarar av att leverera, eller så är det jag som vill ha något annat.
Vi är i Irland och småkriminella Michael McCrea (Cillian Murphy) har en skuld på €1000 till gangsterbossen Perrier (Brendan Gleeson) som han måste betala. Nu på en gång, helst i går. Perrier ser inte snällt på de som är sena med sina betalningar, så McCrea ger sig ut för försöka låna ihop pengarna eller göra något snabbt jobb som kan ge honom kapital nog att bli skuldfri.
Med sig har han sin ångestfyllda pappa (Jim Broadbent) som påstår sig blivit besökt av självaste liemannen och nu inte vågar sova eftersom han inte tror att han ska vakna upp, och grannen Brenda (Jodie Whittaker). De båda ansluter efter att Brenda skjutit ihjäl en av Perriers hejdukar när de var på väg att misshandla Michael brutalt. Med andra ord är de tre på flykt, och nu har de betydligt mer onda typer efter sig då Perrier utlyst en belöning till den eller de som mördar Michael och Brenda.
Inledningen av filmen är lite seg, men det tar sig när trion flyr och man börjar utveckla karaktärerna en smula, speciellt Jim Broadbents dystra typ. Sen skruvas actionkvoten upp och det slutar ungefär som sådana här gangsterhistorier brukar sluta.
"Perrier's Bounty" är visserligen inte helt oäven, men den kunde varit så mycket bättre. Den kunde ha varit roligare, mer skruvad och snabbare... Mer Guy Richie helt enkelt. Men det blev en film som känns lite småtrist faktiskt. Historien i sig känns inte speciellt intressant eller originell för den delen, och de namnkunniga skådespelarna lyckas inte lyfta filmen till några högre höjder. Gleeson har som alltid pondus så det räcker och blir över och gör en bra gangsterboss, men Murphy lyckas inte riktigt bära upp sin karaktär så som han borde. Bäst är helt klart Broadbent som är mästerlig på att spela den här typen av trasiga figurer.
Med andra ord finns det lite positiva saker att ta med sig från filmen trots allt.
Vi är i Irland och småkriminella Michael McCrea (Cillian Murphy) har en skuld på €1000 till gangsterbossen Perrier (Brendan Gleeson) som han måste betala. Nu på en gång, helst i går. Perrier ser inte snällt på de som är sena med sina betalningar, så McCrea ger sig ut för försöka låna ihop pengarna eller göra något snabbt jobb som kan ge honom kapital nog att bli skuldfri.
Med sig har han sin ångestfyllda pappa (Jim Broadbent) som påstår sig blivit besökt av självaste liemannen och nu inte vågar sova eftersom han inte tror att han ska vakna upp, och grannen Brenda (Jodie Whittaker). De båda ansluter efter att Brenda skjutit ihjäl en av Perriers hejdukar när de var på väg att misshandla Michael brutalt. Med andra ord är de tre på flykt, och nu har de betydligt mer onda typer efter sig då Perrier utlyst en belöning till den eller de som mördar Michael och Brenda.
Inledningen av filmen är lite seg, men det tar sig när trion flyr och man börjar utveckla karaktärerna en smula, speciellt Jim Broadbents dystra typ. Sen skruvas actionkvoten upp och det slutar ungefär som sådana här gangsterhistorier brukar sluta.
"Perrier's Bounty" är visserligen inte helt oäven, men den kunde varit så mycket bättre. Den kunde ha varit roligare, mer skruvad och snabbare... Mer Guy Richie helt enkelt. Men det blev en film som känns lite småtrist faktiskt. Historien i sig känns inte speciellt intressant eller originell för den delen, och de namnkunniga skådespelarna lyckas inte lyfta filmen till några högre höjder. Gleeson har som alltid pondus så det räcker och blir över och gör en bra gangsterboss, men Murphy lyckas inte riktigt bära upp sin karaktär så som han borde. Bäst är helt klart Broadbent som är mästerlig på att spela den här typen av trasiga figurer.
Med andra ord finns det lite positiva saker att ta med sig från filmen trots allt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Manusförfattaren Mark O'Rowe har tidigare skrivit den utmärkta "Boy A".
2. I en av filmens mest absurda scener sitter Jim Broadbent i en bil och försöker hålla sig vaken genom att konsumera mängder av snabbkaffe direkt ur burken, bara för att konstatera att "det här fungerar ju inte alls".
3. En liten sensmoral i filmen är att man alltid ska vara snäll mot djur, speciellt mördarhundar...
2. I en av filmens mest absurda scener sitter Jim Broadbent i en bil och försöker hålla sig vaken genom att konsumera mängder av snabbkaffe direkt ur burken, bara för att konstatera att "det här fungerar ju inte alls".
3. En liten sensmoral i filmen är att man alltid ska vara snäll mot djur, speciellt mördarhundar...
ANDERS JAKOBSON (2011-03-15)