Ett personligt uppdrag för Winter
Kommissarie Winter - Nästan död man
Genre: Thriller, TV-serieFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2011
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen
I den tredje filmen om Erik Winter dröjer det tio minuter innan Winter själv dyker upp. Här är det i stället kollegan Bergenhem som står för mycket av handlingen till en början. Filmen börjar med att Bergenhem hittar en övergiven bil på Älvsborgsbron. I bakrutan finns ett kulhål, men det är också allt. Inga spår av föraren eller något blod som indikerar att någon skulle blivit träffad av skotten.
Samtidigt börjar helt vanliga människor dyka upp döda och de har till synes ingen gemensam nämnare. Winter och gänget kan dock snart konstatera att en av männen i utredningen är bror med den tjej som försvann från ett kollo 1975 när hon skulle ut och simma. Hon återfanns aldrig, men Winter drar sig dock till minnes att han faktiskt bodde i närheten av var hon försvann och han tror dessutom att han kan ha sett henne, kanske är han till och med en av de sista att se henne i livet, förutom de som är skyldiga till hennes försvinnande då förstås. Den stora frågan nu är om allt detta hör ihop på något vis eller om det är tre helt skilda fall.
De av er som sett någon tidigare Winterfilm vet att det mesta brukar hänga ihop på något sätt och det gör det naturligtvis även här. "Nästan död man", vilket för övrigt är en väldigt konstig titel som jag inte riktigt tycker hänger ihop med det filmen handlar om, blir en rätt personlig film för Winter. Inte nog med att han blir personligt indragen i fallet med den försvunna flickan, han har även dödsångest efter det som hände i slutet av förra filmen. Och som om detta inte vore nog lider han en stor personlig förlust i filmen.
Jag gillar Winter. Jag gillar Magnus Krepper i rollen som Winter. Jag gillar upplägget med två avsnitt. Det gör att det totalt blir lite längre än det förmodligen skulle bli om det var en film och det är bra. Vad jag inte gillar med den här filmen är att Winters kollegor Ringmar och Halders inte får större utrymme. Det förtjänar det och de tillför båda något. Själva historien i "Nästan död man" är bra men det var inte speciellt svårt att räkna ut vad det var som hände och varför det hände de det hände, så själva detektivarbetet var inte så krävande i den här filmen. Trots det var den ändå riktigt bra.
Samtidigt börjar helt vanliga människor dyka upp döda och de har till synes ingen gemensam nämnare. Winter och gänget kan dock snart konstatera att en av männen i utredningen är bror med den tjej som försvann från ett kollo 1975 när hon skulle ut och simma. Hon återfanns aldrig, men Winter drar sig dock till minnes att han faktiskt bodde i närheten av var hon försvann och han tror dessutom att han kan ha sett henne, kanske är han till och med en av de sista att se henne i livet, förutom de som är skyldiga till hennes försvinnande då förstås. Den stora frågan nu är om allt detta hör ihop på något vis eller om det är tre helt skilda fall.
De av er som sett någon tidigare Winterfilm vet att det mesta brukar hänga ihop på något sätt och det gör det naturligtvis även här. "Nästan död man", vilket för övrigt är en väldigt konstig titel som jag inte riktigt tycker hänger ihop med det filmen handlar om, blir en rätt personlig film för Winter. Inte nog med att han blir personligt indragen i fallet med den försvunna flickan, han har även dödsångest efter det som hände i slutet av förra filmen. Och som om detta inte vore nog lider han en stor personlig förlust i filmen.
Jag gillar Winter. Jag gillar Magnus Krepper i rollen som Winter. Jag gillar upplägget med två avsnitt. Det gör att det totalt blir lite längre än det förmodligen skulle bli om det var en film och det är bra. Vad jag inte gillar med den här filmen är att Winters kollegor Ringmar och Halders inte får större utrymme. Det förtjänar det och de tillför båda något. Själva historien i "Nästan död man" är bra men det var inte speciellt svårt att räkna ut vad det var som hände och varför det hände de det hände, så själva detektivarbetet var inte så krävande i den här filmen. Trots det var den ändå riktigt bra.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial får vi en knappt fem minuter lång sammanfattning av filmen av Krepper där han berättar lite, förklarar lite och ger oss lite insikt av sina egna tankar om filmen.
TRE SAKER
1. Något som är väldigt irriterande som händer i filmen är att man vid ett tillfälle säger klockan 21 men textar klockan 22. Nu spelar det ingen större roll men det är otroligt irriterande!
2. Totalt är "Nästan död man" på två avsnitt på vardera ungefär en timme.
3. Jens Hulten som Halders är förmodligen (tillsammans med Winter) de mest intressanta karaktärerna i filmen.
2. Totalt är "Nästan död man" på två avsnitt på vardera ungefär en timme.
3. Jens Hulten som Halders är förmodligen (tillsammans med Winter) de mest intressanta karaktärerna i filmen.
HANS-ÅKE LILJA (2011-03-30)