Lite för spännande för de allra minsta
Mästerdetektiven Basil Mus
Genre: Barn o familjFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Disney, 2011
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Det som slår mig tidigt i filmen "Mästerdetektiven Basil Mus" är hur otäck den är och inte alls helt barnvänlig. Nu är den också från sju år och det är helt förståeligt. Inte heller är den lika politiskt korrekt som dagens filmer från Walt Disney har förmågan att vara, men det var väl helt enkelt andra tider 1986.
Klassikern "Mästerdetektiven Basil Mus" handlar om den välkända detektiven som bor och verkar i London. Dockmakaren Fladderson blir bortrövad ut sin verkstad och kvar ensam är dottern Olivia. Olivia vill med hjälp av Basil Mus hitta sin pappa och tack vare Dr. Dawson och Basil börjar jakten efter Fladderson. Bakom bortrövandet står den förskräcklige professor Rottigan som är Londons skräck som har stora planer på att ta över makten i landet och att han behöver Fladdersons hjälp med att sätta sina elaka planer i verket.
Filmen är baserad på barnbokserien "Basil of Baker Street" som inspirerats av Sherlock Holmes och Basil Mus är alltså mössens svar på den välkände detektiven. Om Holmes har Dr. Watson till sin hjälp så har Basil Mus just Dr. Dawson. Sherlock spelar fiol och visst gör Basil likaså. Dessutom får jag uppfattningen att Basil bor under Sherlocks våning och att hunden som hjälper Basil kan vara Sherlocks hund. Även om filmen har många år på nacken så håller den utan problem och den är spännande. Kanske just lite för spännande för de allra minsta. Jag kan tänka mig att även sjuåringar kan uppleva det eftersom det i många scener både är läskiga händelser, figurer och otäck musik.
Det som skiljer filmen från nyare Walt Disney är just att den är mycket mer otäck och att den ljusa harmoniska sidan inte alls får mycket utrymme så som vill exempel kan se i "Lejonkungen" och "Skönheten och odjuret". Språket känns inte heller det helt barnvänligt då det är många konstiga och krångliga ord och att jag som vuxen faktiskt kan ha lite svårt att hänga med i allt snack ibland. Miljöerna mössen vistas i är långt ifrån barnvänliga när de till exempel besöker en bar och flera möss blir ganska fulla.
Det som däremot är riktigt kul med filmen är figuren Skrället som är en enbent fladdermus och hjälpreda till professor Rottigan. En oerhört underhållande fladdermus som både låter roligt och säger de mest konstiga saker. Han resulterade i ett flertal högra skratt.
Klassikern "Mästerdetektiven Basil Mus" handlar om den välkända detektiven som bor och verkar i London. Dockmakaren Fladderson blir bortrövad ut sin verkstad och kvar ensam är dottern Olivia. Olivia vill med hjälp av Basil Mus hitta sin pappa och tack vare Dr. Dawson och Basil börjar jakten efter Fladderson. Bakom bortrövandet står den förskräcklige professor Rottigan som är Londons skräck som har stora planer på att ta över makten i landet och att han behöver Fladdersons hjälp med att sätta sina elaka planer i verket.
Filmen är baserad på barnbokserien "Basil of Baker Street" som inspirerats av Sherlock Holmes och Basil Mus är alltså mössens svar på den välkände detektiven. Om Holmes har Dr. Watson till sin hjälp så har Basil Mus just Dr. Dawson. Sherlock spelar fiol och visst gör Basil likaså. Dessutom får jag uppfattningen att Basil bor under Sherlocks våning och att hunden som hjälper Basil kan vara Sherlocks hund. Även om filmen har många år på nacken så håller den utan problem och den är spännande. Kanske just lite för spännande för de allra minsta. Jag kan tänka mig att även sjuåringar kan uppleva det eftersom det i många scener både är läskiga händelser, figurer och otäck musik.
Det som skiljer filmen från nyare Walt Disney är just att den är mycket mer otäck och att den ljusa harmoniska sidan inte alls får mycket utrymme så som vill exempel kan se i "Lejonkungen" och "Skönheten och odjuret". Språket känns inte heller det helt barnvänligt då det är många konstiga och krångliga ord och att jag som vuxen faktiskt kan ha lite svårt att hänga med i allt snack ibland. Miljöerna mössen vistas i är långt ifrån barnvänliga när de till exempel besöker en bar och flera möss blir ganska fulla.
Det som däremot är riktigt kul med filmen är figuren Skrället som är en enbent fladdermus och hjälpreda till professor Rottigan. En oerhört underhållande fladdermus som både låter roligt och säger de mest konstiga saker. Han resulterade i ett flertal högra skratt.
EXTRAMATERIALET
Spelet om hur man blir en detektiv känns inte alls speciellt barnvänligt och helt onödigt extramaterial. Filmen om hur filmen blev till är som alla andra sådana här filmer men det som är kul att få veta att den här filmen är den första tecknade från Disney som blandade in dataanimerat med klassiskt handtecknat.
TRE SAKER
1. Översättningen är många gånger under all kritik. När de säger "one eye closer" och det översätts till "ett öga närmare" undrar man ju lite hur de tänkte. Korrekt översatt men ändå fel talesätt.
2. I en scen när Olivia stampar på Skrällets fot utbrister han "ouch, my foot, my only foot". Det är humor.
3. De svenska rösterna har inte speciellt många kända namn i rollistan. Men Allan Svensson gör Skrället, Meta Velander är rösten till drottningen och Monica Dominique har lånat ut sin röst till en barservetris.
2. I en scen när Olivia stampar på Skrällets fot utbrister han "ouch, my foot, my only foot". Det är humor.
3. De svenska rösterna har inte speciellt många kända namn i rollistan. Men Allan Svensson gör Skrället, Meta Velander är rösten till drottningen och Monica Dominique har lånat ut sin röst till en barservetris.
MARIA EREMO (2011-04-16)