En actionspäckad svensk kalkonfilm
Skills
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Det är kanske inte världens bästa idé att låta folk som har talanger inom andra områden agera i en spelfilm. Även om man är en hejare på parkour, skateboardåkning eller martial arts så är man per automatik inte en bra skådespelare. Framför allt är det dialogerna som blir väldigt lidande, där det ibland hamnar på en nivå som bara är snäppet högre än en skolfilm. Så som film, i betydelsen story och skådespeleri, är "Skills" en riktig kalkon.
Men filmens story är egentligen bara en ursäkt för att klämma in så många extrem- och kampsporter i en och samma rulle, och där lyckas filmen bättre. Visserligen har man sett både bättre koreograferade och bättre filmade scener med martial arts eller parkour, men det fungerar. Speciellt parkourbiten, som är ett så pass färskt inslag i actionsekvenser, känns fräsch och spännande.
Filmen handlar om Kelvin (Marcus Gustafsson) som sysslar med parkour (det vill säga ta sig fram genom att springa, hoppa, klättra och vad man nu kan behöva göra för ta sig från punkt A till B via en massa hinder). Hans pappa är polis och tycker inte att Kelvin håller på med något vettigt och relationen är si så där. Men så blir pappan skjuten av en liga som sysslar med pengatvättning i kombination med en olaglig tävling, SKILLZ, där olika extrem- eller kampsportare ställs mot varandra. För att komma åt ligans ledare måste Kelvin ställa upp i tävlingen, inte minst för att rentvå sin pappas namn då han misstänks vara inblandad i olagligheterna.
Filmen utspelar sig i Sverige och är på svenska men jag misstänker att man ändå försökt få filmen till att kännas internationell på lite olika sätt. Det är en del amerikanska stilgrepp och en och annan scen, oftast med fokus på poliserna, som inte känns direkt svenska. För min del bidrar det också till kalkonkänslan och efter en halvtimme eller så får jag ta ett djupt andetag för att kunna fortsätta se på filmen. Inte för att den är så usel att man inte kan titta på den utan för att man måste "köpa" en hel del skavanker för att kunna acceptera den.
Men trots kalkonkänslan och en del buskisscener (varför var Sean Banan tvungen att spöka ut sig till någon sorts kinesisk nidbild när han ska träna upp Kelvin inför SKILLZ till exempel?) så är "Skills" ändå rätt okej. Det är helt klart en annorlunda film för att vara svensk och jag kan ändå tycka att det var helt rätt att använda personer som är duktiga på det som är väsentligt i filmen i stället för att använda bra skådespelare som inte har någon som helst koll på extrem- och kampsporter. Idén är ändå bra, men slutresultatet är inte helt lyckat.
Men filmens story är egentligen bara en ursäkt för att klämma in så många extrem- och kampsporter i en och samma rulle, och där lyckas filmen bättre. Visserligen har man sett både bättre koreograferade och bättre filmade scener med martial arts eller parkour, men det fungerar. Speciellt parkourbiten, som är ett så pass färskt inslag i actionsekvenser, känns fräsch och spännande.
Filmen handlar om Kelvin (Marcus Gustafsson) som sysslar med parkour (det vill säga ta sig fram genom att springa, hoppa, klättra och vad man nu kan behöva göra för ta sig från punkt A till B via en massa hinder). Hans pappa är polis och tycker inte att Kelvin håller på med något vettigt och relationen är si så där. Men så blir pappan skjuten av en liga som sysslar med pengatvättning i kombination med en olaglig tävling, SKILLZ, där olika extrem- eller kampsportare ställs mot varandra. För att komma åt ligans ledare måste Kelvin ställa upp i tävlingen, inte minst för att rentvå sin pappas namn då han misstänks vara inblandad i olagligheterna.
Filmen utspelar sig i Sverige och är på svenska men jag misstänker att man ändå försökt få filmen till att kännas internationell på lite olika sätt. Det är en del amerikanska stilgrepp och en och annan scen, oftast med fokus på poliserna, som inte känns direkt svenska. För min del bidrar det också till kalkonkänslan och efter en halvtimme eller så får jag ta ett djupt andetag för att kunna fortsätta se på filmen. Inte för att den är så usel att man inte kan titta på den utan för att man måste "köpa" en hel del skavanker för att kunna acceptera den.
Men trots kalkonkänslan och en del buskisscener (varför var Sean Banan tvungen att spöka ut sig till någon sorts kinesisk nidbild när han ska träna upp Kelvin inför SKILLZ till exempel?) så är "Skills" ändå rätt okej. Det är helt klart en annorlunda film för att vara svensk och jag kan ändå tycka att det var helt rätt att använda personer som är duktiga på det som är väsentligt i filmen i stället för att använda bra skådespelare som inte har någon som helst koll på extrem- och kampsporter. Idén är ändå bra, men slutresultatet är inte helt lyckat.
EXTRAMATERIALET
Rätt rejält med extramaterial. Vi har en ganska traditionell bakomfilm, en liten stuntskola, ett gäng borttagna eller förlängda scener samt enskilda intervjuer och bilder. Dessutom ett kommentarspår.
Det ska noteras att allt extramaterial, minus de kompletterande scenerna, är med engelskt tal och utan textning. Även kommentarspåret alltså. Engelskan är av varierande slag, ibland väldigt bra och ibland tafflig skolengelska. Att höra "We fight like womans (sic)" gör att jag skruvar på mig, men det är lite charmigt också.
Den stora frågan är varför man inte gjorde filmen på engelska när man ändå var i farten?
Det ska noteras att allt extramaterial, minus de kompletterande scenerna, är med engelskt tal och utan textning. Även kommentarspåret alltså. Engelskan är av varierande slag, ibland väldigt bra och ibland tafflig skolengelska. Att höra "We fight like womans (sic)" gör att jag skruvar på mig, men det är lite charmigt också.
Den stora frågan är varför man inte gjorde filmen på engelska när man ändå var i farten?
TRE SAKER
1. Ljudmixen är helt misslyckad där bakgrundsmusiken dränker dialogen mest hela tiden, och trots att omslaget utlovar det, och menyvalet finns, går det inte att trycka igång svensk undertext. Även bakomfilmen lider delvis av en dålig mix där man inte hör talet.
2. Sean Banan som är någon sorts "rolig" hiphopkille, är i grund och botten en dansare och var med i tv-programmet "Floor filler". Hans uppgift här är att dansa och dansslåss, samt att vara någon typ av "comic relief" som jag inte alls vet om det hade behövts.
3. Den största kvinnliga huvudrollen görs av My Magnusson som är en av Sveriges bästa kvinnliga skejtare. Någon vidare skådespelerska är hon dock inte...
2. Sean Banan som är någon sorts "rolig" hiphopkille, är i grund och botten en dansare och var med i tv-programmet "Floor filler". Hans uppgift här är att dansa och dansslåss, samt att vara någon typ av "comic relief" som jag inte alls vet om det hade behövts.
3. Den största kvinnliga huvudrollen görs av My Magnusson som är en av Sveriges bästa kvinnliga skejtare. Någon vidare skådespelerska är hon dock inte...
ANDERS JAKOBSON (2011-03-31)