Ambitiös tv-film med zombieorcher
The Planet of the Future
Genre: ÄventyrFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2011
Ljud: DTS-HD MA 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Den amerikanska tv-kanalen SyFy börjar pytsa ut filmer i parti och minut nu, och allt är inte djurskräckisar som "Mega shark versus Giant octopus" eller "Sharktopus", utan här har vi ett ambitiöst futuristiskt äventyr. Ja, "ambitiöst" med tv-filmsmått mätt. Nog känns det att det är en tv-produktion, men samtidigt är filmen ändå välgjord när det gäller effekterna.
Vi befinner oss 500 år fram i tiden och efter mänsklig forskning som gått fel är det bara en handfull människor kvar i livet. De ser ut och agerar som stenåldersmänniskor och lever i ständig skräck för de smittade mutanter som resten av mänskligheten förvandlats till. Dessa blodtörstiga mutanter, vilka ser ut som några sorts zombieorcher, smittar via bett eller egentligen bara via sin närvaro, vilket gör att de helt enkelt är livsfarliga.
Vi följer en stam som attackeras av mutanterna. De flesta i stammen lyckas rymma in i en grotta de kan försegla, men tre som blev kvar utanför är Kaleb (Sam Claflin), Dorel (Annabelle Wallis) och Savan (Corey Sevier). Kalebs far är en av de få ur stammen som vågat utforska världen och han har berättat att det finns andra människor kvar därute, något som byns äldre vägrat lyssna på. Kaleb vill nu gå i sin fars fotspår och leta efter hjälp, medan Savan, som precis sekunderna innan blivit byns hövding i och med att mutanterna dödade hans far, är negativt inställd. Han går ändå med på att göra ett kortare försök och det är då de träffar Amal (Sean Bean), som säger att han är en hemlig övervakare av Kaleb. Han var vän till Kalebs far, som visar sig vara en oerhört betydelsefull man som uppfann ett botemedel mot smittan, och i och med att han även lärde Kaleb att läsa är den unga stammedlemmen den sista chansen mänskligheten har. Gänget måste nu hitta botemedlet innan det är för sent.
Filmen är uppbyggd så att man ska tro att den utspelar sig på stenåldern för att sedan överraska med att faktiskt utspela sig i framtiden. Effekten fungerar så klart enbart om man sätter sig ned och ser filmen utan att veta ett dugg om den och helst inte ens vad filmen heter, för det är en smula svårt att köpa stenåldersgrejen när filmen har ordet "Future" i titeln.
Men bortsett från det så är filmen 90 minuter helt okej förströelse. Ingen fantastisk film på något sätt, men ändå något man kan titta på utan att behöva anstränga hjärnan. Effektmässigt är filmen klart godkänd. Tidigt i filmen är det en strid mot en gigantisk sengångare, som kunde blivit en riktig kalkonscen men som i stället blir riktigt bra. Skådespelarmässigt är det egentligen bara Sean Bean man känner igen, och han gör en variant av sin väl inarbetade "skäggig krigare i äldre miljö", även om han inte har sitt halvlånga hår den här gången.
Vi befinner oss 500 år fram i tiden och efter mänsklig forskning som gått fel är det bara en handfull människor kvar i livet. De ser ut och agerar som stenåldersmänniskor och lever i ständig skräck för de smittade mutanter som resten av mänskligheten förvandlats till. Dessa blodtörstiga mutanter, vilka ser ut som några sorts zombieorcher, smittar via bett eller egentligen bara via sin närvaro, vilket gör att de helt enkelt är livsfarliga.
Vi följer en stam som attackeras av mutanterna. De flesta i stammen lyckas rymma in i en grotta de kan försegla, men tre som blev kvar utanför är Kaleb (Sam Claflin), Dorel (Annabelle Wallis) och Savan (Corey Sevier). Kalebs far är en av de få ur stammen som vågat utforska världen och han har berättat att det finns andra människor kvar därute, något som byns äldre vägrat lyssna på. Kaleb vill nu gå i sin fars fotspår och leta efter hjälp, medan Savan, som precis sekunderna innan blivit byns hövding i och med att mutanterna dödade hans far, är negativt inställd. Han går ändå med på att göra ett kortare försök och det är då de träffar Amal (Sean Bean), som säger att han är en hemlig övervakare av Kaleb. Han var vän till Kalebs far, som visar sig vara en oerhört betydelsefull man som uppfann ett botemedel mot smittan, och i och med att han även lärde Kaleb att läsa är den unga stammedlemmen den sista chansen mänskligheten har. Gänget måste nu hitta botemedlet innan det är för sent.
Filmen är uppbyggd så att man ska tro att den utspelar sig på stenåldern för att sedan överraska med att faktiskt utspela sig i framtiden. Effekten fungerar så klart enbart om man sätter sig ned och ser filmen utan att veta ett dugg om den och helst inte ens vad filmen heter, för det är en smula svårt att köpa stenåldersgrejen när filmen har ordet "Future" i titeln.
Men bortsett från det så är filmen 90 minuter helt okej förströelse. Ingen fantastisk film på något sätt, men ändå något man kan titta på utan att behöva anstränga hjärnan. Effektmässigt är filmen klart godkänd. Tidigt i filmen är det en strid mot en gigantisk sengångare, som kunde blivit en riktig kalkonscen men som i stället blir riktigt bra. Skådespelarmässigt är det egentligen bara Sean Bean man känner igen, och han gör en variant av sin väl inarbetade "skäggig krigare i äldre miljö", även om han inte har sitt halvlånga hår den här gången.
EXTRAMATERIALET
En halvtimmes making-of berättar mer om filmen än man visste att man ville veta. Precis som filmen är ambitiös är även bakomfilmen det, och jag blir faktiskt lite imponerad över allt det arbete som lagts ned på en film som gjorts för SyFy.
Charmigt, faktiskt.
Charmigt, faktiskt.
TRE SAKER
1. Originaltiteln är "The Lost Future". Varför det blivit "The Planet of the Future" i Skandinavien är oklart.
2. Filmen ska utspela sig i och i utkanten av New York, men är inspelad i bland annat Kapstaden.
3. Det är lätt att dra referenser till både "Lost" och "Sagan om ringen"-trilogin. Det finns många scener och inslag som är direkt inspirerade från dessa källor.
2. Filmen ska utspela sig i och i utkanten av New York, men är inspelad i bland annat Kapstaden.
3. Det är lätt att dra referenser till både "Lost" och "Sagan om ringen"-trilogin. Det finns många scener och inslag som är direkt inspirerade från dessa källor.
ANDERS JAKOBSON (2011-04-17)