Omtumlande och helt fantastisk
Anvil! The Story of Anvil
Genre: MusikdokumentärFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
"Anvil! The Story of Anvil" är historien om det kanadensiska metalbandet Anvil som i början av 80-talet var stilbildande och framför allt respekterade av kollegor, men det stora genombrottet uteblev. Anvil fortsatte att ge ut skiva efter skiva utan att egentligen avancera i någon större utsträckning. Engelska filmmakaren Sacha Gervasi, vars CV innehåller story och manus till "The Terminal", var ett fan på 80-talet och under en period roddare till bandet. När han efter runt 20 år tog upp kontakten blev han överraskad av att bandet fortfarande var aktivt och produktivt men att inget hade hänt. Varför blev det så?
Inledningen av dokumentären etablerar just det jag beskrivit via kommentarer från Slash, Lemmy, Lars Ulrich från Metallica, Tom Araya från Slayer, Scott Ian från Anthrax och en rad metaljournalister. Ingen kan sätta fingret på varför det inte hände något, men Lars spekulerar i att det kan bero på att de var från Kanada och inte från USA.
Sen förflyttas vi till "nutid" och får träffa grundarna och originalmedlemmarna Robb Reiner (trummor) och Steve "Lips" Kudlow (gitarr och sång) och det är framför allt Lips som är den drivande kraften i både bandet och dokumentären. Femtioplussaren har inte släppt rockstjärnedrömmen utan är övertygad om att genombrottet står för dörren. Här kan man som tittare ställa sig frågan om denna åldrade hårdrockare som försörjer sig genom att köra ut mat enbart är patetisk och tragisk och kanske borde "klippa sig och skaffa ett jobb", men den hängivelse och överlevarinstinkt Lips visar upp är oerhört övertygande.
Inom dokumentärens ramar får vi följa med bandet på en europaturné organiserad av gitarristen Ivans flickvän, och det är en turné som har enorma höjder, som ett framträdande på Sweden Rock där Lips är som ett barn i en godisaffär när han träffar idoler/kollegor backstage, till djupa dalar med pinsamt tomma spelställen, bråk med arrangörer och mångfaldiga exempel på amatörmässig organisation från den där flickvännen. Vi får även följa med på en skivinspelning i England som nästan splittrar bandet följt av en jakt på ett lämpligt skivbolag som ska släppa skivan "This is Thirteen".
Sacha Gervasi kommer, troligtvis tack vare sin historia med bandet, oerhört nära medlemmarna och skildrar dem både när de är lyckliga och glada samt när de är sköra och knäckta. Det är sällan en musikdokumentär kommer så här nära ett band. Metallica blottade sig rejält i "Some kind of monster" men det här är faktiskt något helt annat. Det är en omtumlande film att både glädjas av och deppa åt.
Omslaget är som ni ser till höger fyllt av citat som berättar hur fantastisk filmen är och det är en fantastisk film som alla kan och bör se. Om man gillar hårdrock eller inte spelar inte någon roll (jag är personligen inte speciellt imponerad av eller förtjust i Anvil), för det är inte om musiken som "Anvil! The Story of Anvil" handlar om, utan det är om drömmarna och om att aldrig ge upp dem. Filmen är oerhört inspirerande och man vill bara att det ska gå bra för Anvil, att de ska få lite medgång och kanske sitt stora erkännande, och utan att säga för mycket så är slutsekvensen i filmen något extra...
Musikdokumentärer blir inte bättre än så här.
Inledningen av dokumentären etablerar just det jag beskrivit via kommentarer från Slash, Lemmy, Lars Ulrich från Metallica, Tom Araya från Slayer, Scott Ian från Anthrax och en rad metaljournalister. Ingen kan sätta fingret på varför det inte hände något, men Lars spekulerar i att det kan bero på att de var från Kanada och inte från USA.
Sen förflyttas vi till "nutid" och får träffa grundarna och originalmedlemmarna Robb Reiner (trummor) och Steve "Lips" Kudlow (gitarr och sång) och det är framför allt Lips som är den drivande kraften i både bandet och dokumentären. Femtioplussaren har inte släppt rockstjärnedrömmen utan är övertygad om att genombrottet står för dörren. Här kan man som tittare ställa sig frågan om denna åldrade hårdrockare som försörjer sig genom att köra ut mat enbart är patetisk och tragisk och kanske borde "klippa sig och skaffa ett jobb", men den hängivelse och överlevarinstinkt Lips visar upp är oerhört övertygande.
Inom dokumentärens ramar får vi följa med bandet på en europaturné organiserad av gitarristen Ivans flickvän, och det är en turné som har enorma höjder, som ett framträdande på Sweden Rock där Lips är som ett barn i en godisaffär när han träffar idoler/kollegor backstage, till djupa dalar med pinsamt tomma spelställen, bråk med arrangörer och mångfaldiga exempel på amatörmässig organisation från den där flickvännen. Vi får även följa med på en skivinspelning i England som nästan splittrar bandet följt av en jakt på ett lämpligt skivbolag som ska släppa skivan "This is Thirteen".
Sacha Gervasi kommer, troligtvis tack vare sin historia med bandet, oerhört nära medlemmarna och skildrar dem både när de är lyckliga och glada samt när de är sköra och knäckta. Det är sällan en musikdokumentär kommer så här nära ett band. Metallica blottade sig rejält i "Some kind of monster" men det här är faktiskt något helt annat. Det är en omtumlande film att både glädjas av och deppa åt.
Omslaget är som ni ser till höger fyllt av citat som berättar hur fantastisk filmen är och det är en fantastisk film som alla kan och bör se. Om man gillar hårdrock eller inte spelar inte någon roll (jag är personligen inte speciellt imponerad av eller förtjust i Anvil), för det är inte om musiken som "Anvil! The Story of Anvil" handlar om, utan det är om drömmarna och om att aldrig ge upp dem. Filmen är oerhört inspirerande och man vill bara att det ska gå bra för Anvil, att de ska få lite medgång och kanske sitt stora erkännande, och utan att säga för mycket så är slutsekvensen i filmen något extra...
Musikdokumentärer blir inte bättre än så här.
EXTRAMATERIALET
Vanligtvis är borttagna scener rätt så meningslösa eftersom de just är borttagna. Grovt sett är det scener som inte tillför något och därför setts som överflödiga och följaktligen uteslutits. När det gäller musikdokumentärer så känns det mer som det handlar om kompletterande scener. Visst, de kanske inte tillför så mycket, men de är fortfarande intressanta att se. Så är fallet med de 15 bortklippta minuter som finns att se här.
Mer kompletteringar blir det i ett block med intervjuer. Den första är högintressant då Sacha Gervasi letat rätt på de medlemmar från originalsättningen som fallit bort längs med vägen. Hur har deras liv artat sig? Det får man svar på här. Sen följer den kompletta intervjun med Metallicas Lars Ulrich som är en halvtimme lång. Pratkvarnen från Danmark håller låda och säger kanske mer än regissören önskat, men han har ändå en del vettiga, om än lite utdragna resonemang på lager. Slutligen är det en kortare intervju med Anvil gjord efter att filmen haft premiär och blivit en succé.
Sist bland extramaterialet finns en liveupptagning där regissören själv får spela trummor med bandet, vilket han faktiskt klarar av galant.
Mer kompletteringar blir det i ett block med intervjuer. Den första är högintressant då Sacha Gervasi letat rätt på de medlemmar från originalsättningen som fallit bort längs med vägen. Hur har deras liv artat sig? Det får man svar på här. Sen följer den kompletta intervjun med Metallicas Lars Ulrich som är en halvtimme lång. Pratkvarnen från Danmark håller låda och säger kanske mer än regissören önskat, men han har ändå en del vettiga, om än lite utdragna resonemang på lager. Slutligen är det en kortare intervju med Anvil gjord efter att filmen haft premiär och blivit en succé.
Sist bland extramaterialet finns en liveupptagning där regissören själv får spela trummor med bandet, vilket han faktiskt klarar av galant.
TRE SAKER
1. Tavlan som Robb Reiner målat som placerats i trappen ned till källaren har kanske ett av de konstigaste motiv jag sett, och jag förstår varför fru Reiner vägrade ha den inför allmän beskådan.
2. I en sekvens är Lips i Los Angeles och åker runt och lämnar in "This is Thirteen" till olika skivbolag. Han har långa shorts på sig och har ett litet bockskägg och ser seriöst 20 år yngre ut.
3. Hur har det då gått för Anvil? Ja, att de lämnade ut sig som de gjorde i dokumentären har bara lett till något bra. Karriären har fått en skjuts framåt och skiva nummer 14 är på gång. Dock har gitarristen Ivan lämnat bandet och därmed tagit med sig sin flickvän, numera fru, så hon kan inte sabba fler turnéer.
2. I en sekvens är Lips i Los Angeles och åker runt och lämnar in "This is Thirteen" till olika skivbolag. Han har långa shorts på sig och har ett litet bockskägg och ser seriöst 20 år yngre ut.
3. Hur har det då gått för Anvil? Ja, att de lämnade ut sig som de gjorde i dokumentären har bara lett till något bra. Karriären har fått en skjuts framåt och skiva nummer 14 är på gång. Dock har gitarristen Ivan lämnat bandet och därmed tagit med sig sin flickvän, numera fru, så hon kan inte sabba fler turnéer.
ANDERS JAKOBSON (2011-05-04)