Skruvat utifrån annorlunda upplägg
Skumma snubbar
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Ketchupeffekten har man ju hört talas om tidigare: Först kommer ingenting, sen kommer allt på en gång. Omvandlar man denna tomatmetafor till en dramaturgisk kurva så får man "Skumma snubbar", en engelsk komedi som börjar försiktigt för att sedan bara bli mer och mer absurd och skruvad.
Huvudpersonen spelas av Martin Freeman. Han heter Chris och är manusförfattare till ett tråkigt tv-program. Det är så klart inte hur han tänkt sig att hans karriär skulle bli, men å andra sidan är det sällan saker blir som man tänkt sig. Till exempel hade han inte räknat med att kompisen Bob (Velibor Topic) som bara skulle "flytta in över helgen" i själva verket skulle stanna i fem år. Och han hade kanske inte tänkt sig att sin inneboende skulle syssla med något så konstigt som att stoppa upp döda husdjur och arrangera dem i sexuella ställningar. "Konst", menar Bob.
Parallellt med detta får vi träffa ett gäng gangsters. Dennis (Danny Dyer) har precis imponerat på den amerikanske Mr Gaspardi (Corey Johnson) och allt som återstår nu är att skjutsa ameriken till flygplatsen så att han kan åka hem. Men gårdagens indiska middag börjar göra sig påmind och Mr Gaspardi börjar må riktigt illa. Riktigt, riktigt illa. Den berömda new car smell-doften i Dennis splitter nya Merca ersätts snabbt av stanken från rejäla spyor. Problemet är dock att Mr Gaspardi behöver söka upp en toalett för en annan sorts tömning…
Medan Chris är och jobbar med sin odrägliga programpresentatör Jerry (Richard Harrington) kommer ett antal mäklare hem till Bob. De ska egentligen träffa Chris men han släpper in dem. Han släpper även in Dennis och Mr Gaspardi och snabbt uppstår en absurd gisslansituation där bara fler och fler människor släpps in i huset, allt medan Chris är helt ovetande om vad som pågår.
Filmen kom 2007 och har alltså några år på nacken, och det är kanske därför man inte hört talas om den tidigare. Spontant är det bara Martin Freeman som jag känner igen från andra sammanhang – och rollen påminner så klart lite om de roller Freeman är känd för – men min research visar att jag sett flera av de andra skådespelarna tidigare utan att direkt lägga dem på minnet. Där finns en liten brist i filmen. Jag känner att vissa av skådespelarna inte riktigt lyfter sina karaktärer. Jag menar inte att det handlar om dåligt skådespeleri, men det är små, små detaljer som kunde putsat till "Skumma snubbar" ytterligare.
Men det är bara en liten brist i en annars fullt godkänd film. Upplägget känns annorlunda och gång på gång skrattar jag när filmen skruvas till och klättrar upp ytterligare en nivå på absurdskalan. Kul!
Huvudpersonen spelas av Martin Freeman. Han heter Chris och är manusförfattare till ett tråkigt tv-program. Det är så klart inte hur han tänkt sig att hans karriär skulle bli, men å andra sidan är det sällan saker blir som man tänkt sig. Till exempel hade han inte räknat med att kompisen Bob (Velibor Topic) som bara skulle "flytta in över helgen" i själva verket skulle stanna i fem år. Och han hade kanske inte tänkt sig att sin inneboende skulle syssla med något så konstigt som att stoppa upp döda husdjur och arrangera dem i sexuella ställningar. "Konst", menar Bob.
Parallellt med detta får vi träffa ett gäng gangsters. Dennis (Danny Dyer) har precis imponerat på den amerikanske Mr Gaspardi (Corey Johnson) och allt som återstår nu är att skjutsa ameriken till flygplatsen så att han kan åka hem. Men gårdagens indiska middag börjar göra sig påmind och Mr Gaspardi börjar må riktigt illa. Riktigt, riktigt illa. Den berömda new car smell-doften i Dennis splitter nya Merca ersätts snabbt av stanken från rejäla spyor. Problemet är dock att Mr Gaspardi behöver söka upp en toalett för en annan sorts tömning…
Medan Chris är och jobbar med sin odrägliga programpresentatör Jerry (Richard Harrington) kommer ett antal mäklare hem till Bob. De ska egentligen träffa Chris men han släpper in dem. Han släpper även in Dennis och Mr Gaspardi och snabbt uppstår en absurd gisslansituation där bara fler och fler människor släpps in i huset, allt medan Chris är helt ovetande om vad som pågår.
Filmen kom 2007 och har alltså några år på nacken, och det är kanske därför man inte hört talas om den tidigare. Spontant är det bara Martin Freeman som jag känner igen från andra sammanhang – och rollen påminner så klart lite om de roller Freeman är känd för – men min research visar att jag sett flera av de andra skådespelarna tidigare utan att direkt lägga dem på minnet. Där finns en liten brist i filmen. Jag känner att vissa av skådespelarna inte riktigt lyfter sina karaktärer. Jag menar inte att det handlar om dåligt skådespeleri, men det är små, små detaljer som kunde putsat till "Skumma snubbar" ytterligare.
Men det är bara en liten brist i en annars fullt godkänd film. Upplägget känns annorlunda och gång på gång skrattar jag när filmen skruvas till och klättrar upp ytterligare en nivå på absurdskalan. Kul!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Richard Harrington som spelar Jerry gör en fantastisk insats. Jag har nog aldrig blivit så frustrerad och irriterad på en karaktär på grund av dess totala avsaknad av självdistans, lyhördhet och allmänt vett. Hur roligt som helst dock.
2. Filmen är fylld av skön soulmusik, och musik - kanske mest irriterande och oönskad sådan - har en viss betydelse för handlingen. Dessutom heter Bob "Music" i efternamn.
3. Slutscenen i filmen, vilken är ganska lätt att lista ut, är oerhört bisarr, näst intill surrealistisk.
2. Filmen är fylld av skön soulmusik, och musik - kanske mest irriterande och oönskad sådan - har en viss betydelse för handlingen. Dessutom heter Bob "Music" i efternamn.
3. Slutscenen i filmen, vilken är ganska lätt att lista ut, är oerhört bisarr, näst intill surrealistisk.
ANDERS JAKOBSON (2011-05-12)