Ett yl för beatnikrörelsen
Howl
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Ibland är det kul att se filmatiseringar om verkliga personer som man inte hade en aning om att man ens var intresserad av. Allen Ginsberg, till exempel, ett namn säkert många har hört och vissa kanske har läst texter av. Själv visste jag inte mer om Ginsberg än namnet och att han tillhörde den så kallade beatnikrörelsen.
Nu är "Howl" ingen heltäckande biopic på något sätt utan den fokuserar på två saker: Ginsbergs uruppförande av det långa poemet "Howl" och den rättegång där det skulle avgöras om poemet var obscent eller inte. Detta blandas med en sorts intervju med Ginsberg samtidigt som rättegången pågår samt en animerad gestaltning av poemet, som jag tror framförs i sin helhet samt flashbacks från Ginsbergs uppväxt som har en klar koppling till innehållet i "Howl".
Det är alltså lite blandade former som utgör själva spelfilmsdelen av "Howl" samt mer konstnärliga och experimentella inslag under de animerade bitarna. Slutresultatet blir både intressant, givande och faktiskt lite spännande.
Det är James Franco som spelar den homosexuella beatnikpoeten som skildrade sin generation i den tredelade "Howl", vars inledning "I saw the best minds of my generation destroyed by madness, starving hysterical naked, dragging themselves through the negro streets at dawn looking for an angry fix" man känner igen. Jag gillar att Franco får fler och fler roller med lite tuggmotstånd och jag tycker han bara blir bättre och bättre.
Under rättegångsbiten är det inte Ginsberg som är anklagad utan hans förläggare som försvaras av Jon Hamm och David Strathairn är åklagaren som inte riktigt fattar metaforerna i Ginsbergs text, och Bob Balaban spelar domaren som ska fatta beslutet om "Howl" är ett obscent verk eller inte. Idel bra skådespelare alltså, och "Howl" blir en välgjord och välspelad historia med lite indiekänsla.
När det gäller de animerade inslagen så känns de initialt som ett konstigt stilbrott, men jag förstår ganska snabbt poängen och ser dem som en intressant krydda. "Howl" är så klart en ganska flummig text som inte är helt enkelt att hänga med i, men jag gillar hur den låter när Ginsberg framför den på en liten klubb.
En kort och bra film som väcker ett intresse för mer hos mig.
Nu är "Howl" ingen heltäckande biopic på något sätt utan den fokuserar på två saker: Ginsbergs uruppförande av det långa poemet "Howl" och den rättegång där det skulle avgöras om poemet var obscent eller inte. Detta blandas med en sorts intervju med Ginsberg samtidigt som rättegången pågår samt en animerad gestaltning av poemet, som jag tror framförs i sin helhet samt flashbacks från Ginsbergs uppväxt som har en klar koppling till innehållet i "Howl".
Det är alltså lite blandade former som utgör själva spelfilmsdelen av "Howl" samt mer konstnärliga och experimentella inslag under de animerade bitarna. Slutresultatet blir både intressant, givande och faktiskt lite spännande.
Det är James Franco som spelar den homosexuella beatnikpoeten som skildrade sin generation i den tredelade "Howl", vars inledning "I saw the best minds of my generation destroyed by madness, starving hysterical naked, dragging themselves through the negro streets at dawn looking for an angry fix" man känner igen. Jag gillar att Franco får fler och fler roller med lite tuggmotstånd och jag tycker han bara blir bättre och bättre.
Under rättegångsbiten är det inte Ginsberg som är anklagad utan hans förläggare som försvaras av Jon Hamm och David Strathairn är åklagaren som inte riktigt fattar metaforerna i Ginsbergs text, och Bob Balaban spelar domaren som ska fatta beslutet om "Howl" är ett obscent verk eller inte. Idel bra skådespelare alltså, och "Howl" blir en välgjord och välspelad historia med lite indiekänsla.
När det gäller de animerade inslagen så känns de initialt som ett konstigt stilbrott, men jag förstår ganska snabbt poängen och ser dem som en intressant krydda. "Howl" är så klart en ganska flummig text som inte är helt enkelt att hänga med i, men jag gillar hur den låter när Ginsberg framför den på en liten klubb.
En kort och bra film som väcker ett intresse för mer hos mig.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Både Mary-Louise Parker och Jeff Daniels spelar olika experter som utfrågas under rättegången. Speciellt Daniels karaktär har en väldigt bestämd uppfattning och sätts under hård press av Jon Hamms försvarare. Ett litet gästspel i filmen som ändå är värt något.
2. Apropå Jon Hamm så gillar jag inte riktigt hur de klämt in honom på omslagets framsida. Det ser bara knepigt ut och det hade varit ett mycket snyggare omslag om det bara hade haft Franco framför skrivmaskinen.
3. Ginsberg blev 70 år och dog 1997. I slutet av filmen dyker det upp autentiska bilder på honom samtidigt som han sjunger en liten låt.
2. Apropå Jon Hamm så gillar jag inte riktigt hur de klämt in honom på omslagets framsida. Det ser bara knepigt ut och det hade varit ett mycket snyggare omslag om det bara hade haft Franco framför skrivmaskinen.
3. Ginsberg blev 70 år och dog 1997. I slutet av filmen dyker det upp autentiska bilder på honom samtidigt som han sjunger en liten låt.
ANDERS JAKOBSON (2011-04-26)