Charmig B-film som kunde varit roligare
Frankenstein vs. the Creature from Blood Cove
Genre: SkräckFormat: DVD, region 0, 1 skivor
Bolag: Dark Entertainment, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Letterbox 1.85:1
Man måste givetvis bedöma en film utifrån sina egna förutsättningar. Med en titel som "Frankenstein vs. the Creature from Blood Cove" så fattar man att det handlar om en B-film, om ens det. Samtidigt kan man utifrån titeln utröna en viss ambition om att efterlikna de klassiska monsterfilmerna. Frankenstein, eller Frankensteins monster om man ska vara riktigt korrekt, är ju en oerhört klassisk monsterikon, kanske en av de första levande döda som satte skräck i människor. Den första filmade versionen kom 1910, men det var i och med Boris Karloffs gestaltning 1931 som ikonen skapades.
Frankensteins monster i den här filmen ser inte ut som Boris Karloff direkt utan mer som en stelopererad och förvirrad hårdrockare. Men det är titelns varelse vi möter först, en kombination av en amfibie och en människa (inte alls olik Skräcken från den svarta lagunen) som tagit fram i ett laboratorie av Dr. Monroe Lazaroff (G. Larry Butler). I inledningen av filmen rymmer dock varelsen efter att ett försök att kemiskt hjärntvätta monstret för att styra den till att bekämpa terrorister (!) misslyckats. Det enda logiska för Dr Lazaroff är att fara till Shellvania med sina kollegor och gräva upp liket efter Frankensteins monster, få liv i det och beordra det att hitta varelsen. Det enda logiska, som sagt...
Samtidigt skickas flickfotografen Bill Grant (William Winckler) till stranden vid Blood Cove för att fotografera en bikinimodell, men givetvis dyker den bindgalna varelsen upp och har ihjäl modellen och Bill och hans team får lämna platsen i panik och hamnar i Dr. Lazaroffs hem där de blir mer eller mindre kidnappade medan försöken med Frankensteins monster pågår. Även om monstret går att styra hyfsat bra till att slåss med amfibievarelsen så tappar Dr. Lazaroff kontrollen totalt när monstret visar sig bli kär i en i Bills team.
Filmen presenteras i svartvitt för att få rätt känsla, men bildkvaliteten är ganska trist. Ingen märkbar efterbehandling har gjorts och det är ganska kontrastlöst och platt. Ungefär som om man bara gjort filmen svartvit, vilket också är vad som hänt. Av skådespelarna får man som förväntat ett ganska blandat utbud där vissa är obeskrivligt kassa och andra åtminstone godkända.
Men en monsterfilm står och faller med designen av själva monstren och de är faktiskt helt okej. Både Frankensteins monster och amfibievarlsen (och en varulv som också gör ett litet gästspel) ser bra ut.
Det jag hade önskat av filmen är att den hade varit lite roligare och framför allt kortare. 90 minuter är visserligen en standardlängd, men storyn håller inte riktigt för längden i det här fallet. Som comic relief i filmen har fotografen Bills sminkör fått ett flambojant karaktärsdrag med ett överdrivet fjolligt beteende och repliker som syftar på ditt och datt under bältet, och det blir bara irriterande. Någon sån figur fanns inte i de klassiska monsterfilmerna.
Ingen fantastisk film, men den är ändå gjord med hjärtat på det rätta stället, som en hyllning till en klassisk tid inom skräckgenren som underhåller mer än den skrämmer, och det är alltid något.
Frankensteins monster i den här filmen ser inte ut som Boris Karloff direkt utan mer som en stelopererad och förvirrad hårdrockare. Men det är titelns varelse vi möter först, en kombination av en amfibie och en människa (inte alls olik Skräcken från den svarta lagunen) som tagit fram i ett laboratorie av Dr. Monroe Lazaroff (G. Larry Butler). I inledningen av filmen rymmer dock varelsen efter att ett försök att kemiskt hjärntvätta monstret för att styra den till att bekämpa terrorister (!) misslyckats. Det enda logiska för Dr Lazaroff är att fara till Shellvania med sina kollegor och gräva upp liket efter Frankensteins monster, få liv i det och beordra det att hitta varelsen. Det enda logiska, som sagt...
Samtidigt skickas flickfotografen Bill Grant (William Winckler) till stranden vid Blood Cove för att fotografera en bikinimodell, men givetvis dyker den bindgalna varelsen upp och har ihjäl modellen och Bill och hans team får lämna platsen i panik och hamnar i Dr. Lazaroffs hem där de blir mer eller mindre kidnappade medan försöken med Frankensteins monster pågår. Även om monstret går att styra hyfsat bra till att slåss med amfibievarelsen så tappar Dr. Lazaroff kontrollen totalt när monstret visar sig bli kär i en i Bills team.
Filmen presenteras i svartvitt för att få rätt känsla, men bildkvaliteten är ganska trist. Ingen märkbar efterbehandling har gjorts och det är ganska kontrastlöst och platt. Ungefär som om man bara gjort filmen svartvit, vilket också är vad som hänt. Av skådespelarna får man som förväntat ett ganska blandat utbud där vissa är obeskrivligt kassa och andra åtminstone godkända.
Men en monsterfilm står och faller med designen av själva monstren och de är faktiskt helt okej. Både Frankensteins monster och amfibievarlsen (och en varulv som också gör ett litet gästspel) ser bra ut.
Det jag hade önskat av filmen är att den hade varit lite roligare och framför allt kortare. 90 minuter är visserligen en standardlängd, men storyn håller inte riktigt för längden i det här fallet. Som comic relief i filmen har fotografen Bills sminkör fått ett flambojant karaktärsdrag med ett överdrivet fjolligt beteende och repliker som syftar på ditt och datt under bältet, och det blir bara irriterande. Någon sån figur fanns inte i de klassiska monsterfilmerna.
Ingen fantastisk film, men den är ändå gjord med hjärtat på det rätta stället, som en hyllning till en klassisk tid inom skräckgenren som underhåller mer än den skrämmer, och det är alltid något.
EXTRAMATERIALET
Det är alltid kul att se bakommaterial till B-filmer för de medverkande är så oerhört nöjda och får sin film att framstå som ett mästerverk. Det skulle vara kul att spela upp ljudet från bakomfilmen för någon som inte sett filmen och sedan höra hur han eller hon tror att filmen är. Men jag ska inte vara elak, man ska vara nöjd över det man åstadkommit och jag tycker faktiskt att det är lite charmigt att se hur man fick till filmen.
De bortklippta scenerna, auditionfilmningarna och blooperssekvenserna är inte så där överdrivet givande att titta på, speciellt inte bloopersen som mest består av fånerier mellan tagningarna och inga direkta tabbar.
Sist bland extramaterialet finns dock en smått bisarr sekvens där Frankensteins monster får en lapdance av en strippa. Det ser helt absurt ut.
Kul med ordentligt med extramaterial dock!
De bortklippta scenerna, auditionfilmningarna och blooperssekvenserna är inte så där överdrivet givande att titta på, speciellt inte bloopersen som mest består av fånerier mellan tagningarna och inga direkta tabbar.
Sist bland extramaterialet finns dock en smått bisarr sekvens där Frankensteins monster får en lapdance av en strippa. Det ser helt absurt ut.
Kul med ordentligt med extramaterial dock!
TRE SAKER
1. Det är William Winckler, som spelar flickfotografen, som skrivit, regisserat och producerat filmen i sitt egna bolag. En ambitiös herre som på senare tid mest verkar ha regisserat animerade tv-serier.
2. Det är lite naket i filmen och är det lite naket i en film som kan man nästan räkna med att den gamla porrstjärnan Ron Jeremy är med på ett hörn, och det är han också. I samma sekvens är även Lloyd Kaufman från Troma med, och "Frankenstein vs. the Creature from Blood Cove" kunde mycket väl varit en Tromafilm.
3. Kvaliteten på DVD-utgåvan är dessvärre inte av bästa sort. Filmen presenteras i letterboxutförandet och ljudet har någon lätt digital distorsion och under delar av filmen faller vissa textremsor bort. Lite trist faktiskt.
2. Det är lite naket i filmen och är det lite naket i en film som kan man nästan räkna med att den gamla porrstjärnan Ron Jeremy är med på ett hörn, och det är han också. I samma sekvens är även Lloyd Kaufman från Troma med, och "Frankenstein vs. the Creature from Blood Cove" kunde mycket väl varit en Tromafilm.
3. Kvaliteten på DVD-utgåvan är dessvärre inte av bästa sort. Filmen presenteras i letterboxutförandet och ljudet har någon lätt digital distorsion och under delar av filmen faller vissa textremsor bort. Lite trist faktiskt.
ANDERS JAKOBSON (2011-05-02)