Steven Seagals många ansikten
Steven Seagal: Lawman
Genre: Dokumentär, TV-serieFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Scanbox, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
"Steven Seagal: Lawman" är inte så mycket en realityserie som en hyllning till skådespelaren, kampsportsmästaren, polisen, sångaren, samhällsförbättraren och den på det hela taget förträffliga människan Steven Seagal. Det finns få sidor av mannens person man inte hinner avhandla under den tretton episoder långa första säsongen, och det är lätt att börja tvivla på att karln har några som helst brister överhuvudtaget.
För de ännu oinvigda: "Lawman" är serien som avslöjar att Seagal de senaste 20 åren inte bara varit en hyllad skådespelare, utan även arbetat som polis. Detta faktum har hela denna tid på något vis hållits hemligt, men i och med "Lawman" får gemene man äntligen en inblick i det polisiära yrkeslivet för den hårt arbetande aktören. Vi följer hans och hans kollegors vardag i Jefferson Parish (inkluderande förorterna till New Orleans), Louisiana. Detta är i stort sett "Cops: Featuring Steven Seagal".
Ett typiskt avsnitt börjar med att Seagal cruisar omkring med en kollega och letar efter brottslig aktivitet i stadens skummare delar. Seagal är begåvad med något slags spider sense, och kan på hundratals meters avstånd direkt identifiera suspekta individer med händerna i syltburken. Det verkar nämligen som var och varannan invånare i Jefferson Parish bär runt på antingen ett vapen eller en crackpipa, något de naturligtvis dumpar i närmsta buskage så fort de ser en radiobil närma sig. Detta lurar dock inte den luttrade Seagal, som snabbt är framme och beordrar den berörde att sträcka händerna i luften och lägga sig på backen. De misstänkta (programmet är väldigt noga med att påpeka att de som grips betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats) får inte bara sina rättigheter upplästa, de får även en moralisk föreläsning av Seagal, vanligtvis kryddad med en dos österländsk filosofi.
Varje episod lämnar därtill plats för mer lättsamma inslag, som när Seagal ska lära någon kollega självförsvar eller att bli en bättre pistolskytt. Andra aktiviteter är av det moraliskt uppbyggliga slaget, som när han besöker offer för orkanen Katrina (Seagal var naturligtvis på plats och hjälpte befolkningen strax efter att katastrofen inträffade) eller peppar före detta missbrukare på en rehabiliteringsklinik. Nämnvärt är också avsnittet där Seagal samlar ihop sitt bluesband för en välgörenhetskonsert till förmån för fattiga barn. Karln är onekligen en duktig gitarrist och sångare.
Seagals skådiskarriär berörs oväntat lite, förutom när folk vill skaka hans hand eller ha en autograf, ibland medan de står upptryckta mot en bil belagda med handfängsel. I det sista avsnittet är det dock dags för vår konstapel att lämna Louisiana för denna gång och återvända till Hollywood. Hans kollegor verkar uppriktigt ledsna över att se honom försvinna. För seriens tittare kan det väl däremot räcka efter tretton episoder av "Lawman". Showen blir som så många andra dokusåpor väldigt monoton efter ett tag, då varje avsnitt har exakt samma upplägg och tempo. Den lyckas dock väl med att spegla den mångfacetterade mannen Steven Seagal, och blandar verklighet och halvsanningar med ren dikt på ett sätt som åtminstone jag finner både förvirrande och roande.
För de ännu oinvigda: "Lawman" är serien som avslöjar att Seagal de senaste 20 åren inte bara varit en hyllad skådespelare, utan även arbetat som polis. Detta faktum har hela denna tid på något vis hållits hemligt, men i och med "Lawman" får gemene man äntligen en inblick i det polisiära yrkeslivet för den hårt arbetande aktören. Vi följer hans och hans kollegors vardag i Jefferson Parish (inkluderande förorterna till New Orleans), Louisiana. Detta är i stort sett "Cops: Featuring Steven Seagal".
Ett typiskt avsnitt börjar med att Seagal cruisar omkring med en kollega och letar efter brottslig aktivitet i stadens skummare delar. Seagal är begåvad med något slags spider sense, och kan på hundratals meters avstånd direkt identifiera suspekta individer med händerna i syltburken. Det verkar nämligen som var och varannan invånare i Jefferson Parish bär runt på antingen ett vapen eller en crackpipa, något de naturligtvis dumpar i närmsta buskage så fort de ser en radiobil närma sig. Detta lurar dock inte den luttrade Seagal, som snabbt är framme och beordrar den berörde att sträcka händerna i luften och lägga sig på backen. De misstänkta (programmet är väldigt noga med att påpeka att de som grips betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats) får inte bara sina rättigheter upplästa, de får även en moralisk föreläsning av Seagal, vanligtvis kryddad med en dos österländsk filosofi.
Varje episod lämnar därtill plats för mer lättsamma inslag, som när Seagal ska lära någon kollega självförsvar eller att bli en bättre pistolskytt. Andra aktiviteter är av det moraliskt uppbyggliga slaget, som när han besöker offer för orkanen Katrina (Seagal var naturligtvis på plats och hjälpte befolkningen strax efter att katastrofen inträffade) eller peppar före detta missbrukare på en rehabiliteringsklinik. Nämnvärt är också avsnittet där Seagal samlar ihop sitt bluesband för en välgörenhetskonsert till förmån för fattiga barn. Karln är onekligen en duktig gitarrist och sångare.
Seagals skådiskarriär berörs oväntat lite, förutom när folk vill skaka hans hand eller ha en autograf, ibland medan de står upptryckta mot en bil belagda med handfängsel. I det sista avsnittet är det dock dags för vår konstapel att lämna Louisiana för denna gång och återvända till Hollywood. Hans kollegor verkar uppriktigt ledsna över att se honom försvinna. För seriens tittare kan det väl däremot räcka efter tretton episoder av "Lawman". Showen blir som så många andra dokusåpor väldigt monoton efter ett tag, då varje avsnitt har exakt samma upplägg och tempo. Den lyckas dock väl med att spegla den mångfacetterade mannen Steven Seagal, och blandar verklighet och halvsanningar med ren dikt på ett sätt som åtminstone jag finner både förvirrande och roande.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Steven Seagal om actionhjältekollegan Jean-Claude Van Damme: "If he saw me, he'd run", och klassikern "I would crush him like an ant".
2. Seagal är även seriens "executive producer".
3. "Steven Seagal: Lawmans" framtid är oviss sedan april 2010, då Seagal stämdes av en privatperson som anklagade honom bl a för trafficking (!) och sexuella trakaserrier. Seagal nekade och stämningen drogs senare tillbaka, men "Lawman" lades på is pga processen.
2. Seagal är även seriens "executive producer".
3. "Steven Seagal: Lawmans" framtid är oviss sedan april 2010, då Seagal stämdes av en privatperson som anklagade honom bl a för trafficking (!) och sexuella trakaserrier. Seagal nekade och stämningen drogs senare tillbaka, men "Lawman" lades på is pga processen.
JOEL FORNBRANT (2011-08-04)