Återuppbyggnad efter katastrofen
Treme - Säsong 1
Genre: Drama, TV-serieFormat: Blu-ray, region B, 4 skivor
Bolag: Warner Bros., 2011
Ljud: DTS-HD 5.1 MA
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
New Orleans, hamnstaden i Louisanna, fick sitt namn efter den franska regenten Filip av Orléans 1718, och det franska påbråt finns kvar än i dag. New Orleans är en smältdegel av en mängd kulturer som artar sig genom musik, mat och mentalitet. En färgsprakande stad med sina många parader och högtider. En stad där luften är fuktig och maten het och fet. En stad med liv.
Tills den 29 augusti strax efter lunchtid.
Orkanen Katrina bildades några dagar tidigare och var som värst klassad som kategori 5, men när orkanens öga nådde New Orleans hade den gått ned till kategori 4. Det räckte för att skapa ofattbar förstörelse. Staden som ligger under havsnivån stod inte emot orkanens styrka. Skyddsvallarna brast och staden dränktes i vatten. Tusentals människor drabbades. Bostäder totalförstördes, folk dog.
"Treme" startar tre månader senare när folk så smått har börjat återvända till staden. Men vad är det de återvänder till? Katrina förändrade alla New Orleansbors liv. De som inte förlorade sina hus har förlorat förtroendet till politiker som lovat mer än vad de kan hålla. Resten av Amerika har glömt bort New Orleans, men New Orleans har inte glömt sig själva.
Serien är skapad av folket bakom "The Wire", en serie som jag och många andra rankar som en av de bästa genom tiderna. Jag tänkte dock inte gräva ned mig speciellt mycket i det, för förutom att det är samma folk bakom kameran (och två återkommande skådespelare) så är det inga egentliga likheter. Ett helt annat tema och ett helt annat upplägg på avsnitten. Den enda egentliga likheten är att det är en förbannat välskrivet och välspelat drama.
Vi följer en rad människor som på ett eller annat sätt försöker få ordning på sitt liv. Det jag gillar är att dessa människor inte är en grupp där alla känner alla, utan några interagerar med varandra, medan andra inte gör det alls utan bara passerar varandra på gatan. Det ger en väldigt genuin känsla.
Det mest handlar om musik och musiker. Den första karaktären vi träffar är trombonisten Antoine Batiste (Wendell Pierce) som inte har något permanent hem som musiker utan hoppar in var som helst där det finns jobb. Han har det inte fett, men han får i alla fall spela. Batiste vet hur man hanterar sin 'bone men har även svårt att hantera sin andra 'bone som slinker in lite här och där.
Hans exfru LaDonna (Khandi Alexander) driver en bar. Hon är omgift och har hand om parets två söner på en annan ort. Hon letar efter sin bror Daymo som är försvunnen sedan orkanen. Tillsammans med den drivna advokaten Toni Bernette (Melissa Leo) försöker hon ta reda på vad som hänt, vilket leder till en stor skandal.
Toni har hela sitt kontor i bilen numera. Hon är gift med läraren och författaren Creighton (John Goodman), en man med stor pondus, tyngd av New Orleans öde och besviken på politikerna. Han upptäcker YouTube och börjar spela in kåserande meddelanden som snabbt gör en succé. Hans första meddelande avslutades med "Fuck you, you fucking fucks!", vilket direkt blir en legendarisk fras. Med i familjen finns tonårsdottern Sofia (India Ennenga) som tvingas studera på internat på annan ort eftersom hennes skola inte längre finns.
Annie (Lucia Micarelli) och Sonny (Michiel Huisman) är två gatumusikanter som skrapar ihop brödfödan genom spartanska spelningar. Hon är violinist och hans spelar piano. Sonny bär på en hjältestatus då han räddade människor under översvämningen, men i samband med att livet återvänder till New Orleans återvänder även hans drogberoende. Det blir slitningar mellan paret.
Davis McAlary (Steve Zahn) är lite av en gök som verkligen anammat stadens mentalitet och mest flyter runt. Han är musiker och radio-DJ och fylld av mer eller mindre galna idéer. Genom en satirisk låt ger han sig in i den politiska världen och rör om lite i grytan. Han har ett av-och-till-förhållande med kocken Janette Desautel (Kim Dickens) - en driven företagare med en välbesökt restaurang, men en ekonomi som inte håller. Hon vägrar ge upp, men stöter hela tiden på hinder som försvårar hennes liv.
Sist men inte minst har vi Albert "Big Chief" Lambreaux (Clarke Peters). Han är hövding för en Mardi Gras-indianstam och återvänder fast bestämd om att hans stam ska dansa igen. Då hans hem är totalförstört bosätter han sig i en övergiven bar där hans stam så småningom samlas och syr på sina dräkter. Albert hamnar även i fokus då han tillfälligt ockuperar ett hus mot både polisens och politikernas vilja. En man med stort inflytande, ett ordentligt patos och en fast tro på traditioner.
Det här sistnämnda är väldigt intressant. Genom allmänbildning kan man en hel del om New Orleans, men just den här indiankulturen var för mig helt främmande. Det handlar om afroamerikaner som klär ut sig till indianer i extremt avancerade dräkter och en tradition som har trådar långt tillbaka i tiden.
Rent allmänt sett blir "Treme" en brutal väckarklocka. Tyvärr är det ju så att en naturkatastrof har internationellt nyhetsvärde i några veckor, sedan går media vidare till något annat medan de drabbade fortfarande är drabbade. "Treme" belyser problematiken ur så många olika synvinklar att man inte kan blunda för verkligheten. Det är väldigt bra, och serien har tagits emot väl av New Orleansborna. Samtidigt belyser man samtidigt allt det som satt New Orleans på kartan - glädjen, stämningen, människorna och - så klart - musiken.
Det är väldigt mycket musik i serien. Jazz av alla slag - traditionell, modern, storband, funk - ja, allt man kan tänka sig. Man får nästan en musikalisk överdos, men det svänger fint hela tiden.
"Treme" är ett väldigt bra tv-drama. Välsnidade karaktärer som man bryr sig om och verklighetsbaserade historier. Jag finner det väldigt skönt att det inte sticker iväg åt något dramatiskt ansträngt håll. Det räcker så väl med att bara skildra livet så som det faktiskt är.
Tills den 29 augusti strax efter lunchtid.
Orkanen Katrina bildades några dagar tidigare och var som värst klassad som kategori 5, men när orkanens öga nådde New Orleans hade den gått ned till kategori 4. Det räckte för att skapa ofattbar förstörelse. Staden som ligger under havsnivån stod inte emot orkanens styrka. Skyddsvallarna brast och staden dränktes i vatten. Tusentals människor drabbades. Bostäder totalförstördes, folk dog.
"Treme" startar tre månader senare när folk så smått har börjat återvända till staden. Men vad är det de återvänder till? Katrina förändrade alla New Orleansbors liv. De som inte förlorade sina hus har förlorat förtroendet till politiker som lovat mer än vad de kan hålla. Resten av Amerika har glömt bort New Orleans, men New Orleans har inte glömt sig själva.
Serien är skapad av folket bakom "The Wire", en serie som jag och många andra rankar som en av de bästa genom tiderna. Jag tänkte dock inte gräva ned mig speciellt mycket i det, för förutom att det är samma folk bakom kameran (och två återkommande skådespelare) så är det inga egentliga likheter. Ett helt annat tema och ett helt annat upplägg på avsnitten. Den enda egentliga likheten är att det är en förbannat välskrivet och välspelat drama.
Vi följer en rad människor som på ett eller annat sätt försöker få ordning på sitt liv. Det jag gillar är att dessa människor inte är en grupp där alla känner alla, utan några interagerar med varandra, medan andra inte gör det alls utan bara passerar varandra på gatan. Det ger en väldigt genuin känsla.
Det mest handlar om musik och musiker. Den första karaktären vi träffar är trombonisten Antoine Batiste (Wendell Pierce) som inte har något permanent hem som musiker utan hoppar in var som helst där det finns jobb. Han har det inte fett, men han får i alla fall spela. Batiste vet hur man hanterar sin 'bone men har även svårt att hantera sin andra 'bone som slinker in lite här och där.
Hans exfru LaDonna (Khandi Alexander) driver en bar. Hon är omgift och har hand om parets två söner på en annan ort. Hon letar efter sin bror Daymo som är försvunnen sedan orkanen. Tillsammans med den drivna advokaten Toni Bernette (Melissa Leo) försöker hon ta reda på vad som hänt, vilket leder till en stor skandal.
Toni har hela sitt kontor i bilen numera. Hon är gift med läraren och författaren Creighton (John Goodman), en man med stor pondus, tyngd av New Orleans öde och besviken på politikerna. Han upptäcker YouTube och börjar spela in kåserande meddelanden som snabbt gör en succé. Hans första meddelande avslutades med "Fuck you, you fucking fucks!", vilket direkt blir en legendarisk fras. Med i familjen finns tonårsdottern Sofia (India Ennenga) som tvingas studera på internat på annan ort eftersom hennes skola inte längre finns.
Annie (Lucia Micarelli) och Sonny (Michiel Huisman) är två gatumusikanter som skrapar ihop brödfödan genom spartanska spelningar. Hon är violinist och hans spelar piano. Sonny bär på en hjältestatus då han räddade människor under översvämningen, men i samband med att livet återvänder till New Orleans återvänder även hans drogberoende. Det blir slitningar mellan paret.
Davis McAlary (Steve Zahn) är lite av en gök som verkligen anammat stadens mentalitet och mest flyter runt. Han är musiker och radio-DJ och fylld av mer eller mindre galna idéer. Genom en satirisk låt ger han sig in i den politiska världen och rör om lite i grytan. Han har ett av-och-till-förhållande med kocken Janette Desautel (Kim Dickens) - en driven företagare med en välbesökt restaurang, men en ekonomi som inte håller. Hon vägrar ge upp, men stöter hela tiden på hinder som försvårar hennes liv.
Sist men inte minst har vi Albert "Big Chief" Lambreaux (Clarke Peters). Han är hövding för en Mardi Gras-indianstam och återvänder fast bestämd om att hans stam ska dansa igen. Då hans hem är totalförstört bosätter han sig i en övergiven bar där hans stam så småningom samlas och syr på sina dräkter. Albert hamnar även i fokus då han tillfälligt ockuperar ett hus mot både polisens och politikernas vilja. En man med stort inflytande, ett ordentligt patos och en fast tro på traditioner.
Det här sistnämnda är väldigt intressant. Genom allmänbildning kan man en hel del om New Orleans, men just den här indiankulturen var för mig helt främmande. Det handlar om afroamerikaner som klär ut sig till indianer i extremt avancerade dräkter och en tradition som har trådar långt tillbaka i tiden.
Rent allmänt sett blir "Treme" en brutal väckarklocka. Tyvärr är det ju så att en naturkatastrof har internationellt nyhetsvärde i några veckor, sedan går media vidare till något annat medan de drabbade fortfarande är drabbade. "Treme" belyser problematiken ur så många olika synvinklar att man inte kan blunda för verkligheten. Det är väldigt bra, och serien har tagits emot väl av New Orleansborna. Samtidigt belyser man samtidigt allt det som satt New Orleans på kartan - glädjen, stämningen, människorna och - så klart - musiken.
Det är väldigt mycket musik i serien. Jazz av alla slag - traditionell, modern, storband, funk - ja, allt man kan tänka sig. Man får nästan en musikalisk överdos, men det svänger fint hela tiden.
"Treme" är ett väldigt bra tv-drama. Välsnidade karaktärer som man bryr sig om och verklighetsbaserade historier. Jag finner det väldigt skönt att det inte sticker iväg åt något dramatiskt ansträngt håll. Det räcker så väl med att bara skildra livet så som det faktiskt är.
EXTRAMATERIALET
Det finns kommentarspår till några utvalda avsnitt och det finns även separata kommentarspår om musiken i serien. Lite udda. Dessutom finns det ytterligare saker att trycka igång medan man tittar, som ett sorts textbaserat uppslagsverk över musiker, karaktärer, ord, platser, mat och så vidare. Inget jag rekommenderar vid första titten då det är ganska komplicerat att fokusera både på avsnittet och informationen.
Det finns även två bakomfilmer. En kvartslång som mest handlar om serien med lite kommentarer av de inblandade, och en halvtimmeslång som handlar mer om New Orleans och lite av de olika New Orleans-typiska ämnen som berörs. Här finns det till exempel en konkret förklaring till Mardi Gras-indianerna.
Det finns även två bakomfilmer. En kvartslång som mest handlar om serien med lite kommentarer av de inblandade, och en halvtimmeslång som handlar mer om New Orleans och lite av de olika New Orleans-typiska ämnen som berörs. Här finns det till exempel en konkret förklaring till Mardi Gras-indianerna.
TRE SAKER
1. Seriens titel "Treme" (uttalas treh-may) kommer från området Tremé i New Orleans. Ett av stadens äldsta områden och historiskt sett det huvudsakliga området för de fria svarta medborgarna. I dag ett viktigt center för stadens afroamerikanska och kreolska kulturer.
2. Säsongen slutar ganska tragiskt och jag blir lite besviken, men bara för att en karaktär försvinner för gott. Jag hade gärna sett att den hade varit kvar även i framtiden.
3. Säsong två av "Treme" visas just nu i USA. En tredje säsong har beställts av HBO.
2. Säsongen slutar ganska tragiskt och jag blir lite besviken, men bara för att en karaktär försvinner för gott. Jag hade gärna sett att den hade varit kvar även i framtiden.
3. Säsong två av "Treme" visas just nu i USA. En tredje säsong har beställts av HBO.
ANDERS JAKOBSON (2011-05-23)