Komplicerad gåta om verkligt mordfall
Den Svarta Dahlian
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Scanbox, 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Att film, precis som musik, litteratur, konst och andra kulturyttringar, får en automatisk tidsstämpel är inte så konstigt. Nu talar jag inte om rent estetiska saker som frisyrer, kläder, popkulturreferenser och sådant utan snarare om känslan i berättelsen, bildspråket och så vidare.
Därför ser jag det som ett bevis på stor skicklighet att kunna göra en film idag som verkligen känns som den var gjord för 50-60 år sedan. Så är fallet med "Den Svarta Dahlian" av Brian De Palma. Nu är det ju så att filmen är baserad på en bok av James Ellroy som är en utpräglad noir-författare, så mycket kommer gratis därifrån. Men ändå: det här känns in i minsta detalj som en 40-talsfilm som med hjälp av någon digital manick blivit moderniserad.
Fallet om den Svarta Dahlian är verkligt. Elizabeth Short, en ung kvinna hittades stympad och mördad på en öde tomt i Los Angeles, men mordet löstes aldrig. Historien som berättas i filmen - och boken - är helt fiktiv. Det är dock en ganska komplicerad historia som tar många omvägar för att komma i mål. Gång på gång undrar man var den tar vägen.
Det är poliserna Bucky Bleichert (Josh Hartnett) och Lee Blanchard (Aaron Eckhart) som tar hand om fallet. Bleichert är historiens berättare och den vi följer under utredningen. Ju längre in i fallet han kommer desto mer krångligt och snårigt blir det och han stöter på hemligheter om alla inblandade, även kollegan Blanchard som blivit personligen påverkad av mordfallet.
Som jag redan nämnt är filmen en riktig film noir-historia med bistra, rökande poliser, fagra damer och en tidsanda som är annorlunda för oss moderna människor. Personligen har jag till en början väldigt svårt att engagera mig i filmen då den är så utpräglad tidstypisk för 40-talet, men när filmen väl tar fart ser man direkt varför Brian De Palma är en av de stora. Fräcka bildlösningar avlöser varandra och skådespelet är skickligt regisserat, med fina prestationer av de flesta.
Jag känner att historien behöver ett litet tag att sätta sig och det är först när man börjar smälta filmen som alla bitar faller på plats. Det är som sagt en mycket komplicerad berättelse med många historier som berättas parallellt för att vävas samman till en ju längre filmen går. Det är ingen rak och direkt historia. Det är viktigt att känna till när man sätter sig i soffan för att se filmen.
Därför ser jag det som ett bevis på stor skicklighet att kunna göra en film idag som verkligen känns som den var gjord för 50-60 år sedan. Så är fallet med "Den Svarta Dahlian" av Brian De Palma. Nu är det ju så att filmen är baserad på en bok av James Ellroy som är en utpräglad noir-författare, så mycket kommer gratis därifrån. Men ändå: det här känns in i minsta detalj som en 40-talsfilm som med hjälp av någon digital manick blivit moderniserad.
Fallet om den Svarta Dahlian är verkligt. Elizabeth Short, en ung kvinna hittades stympad och mördad på en öde tomt i Los Angeles, men mordet löstes aldrig. Historien som berättas i filmen - och boken - är helt fiktiv. Det är dock en ganska komplicerad historia som tar många omvägar för att komma i mål. Gång på gång undrar man var den tar vägen.
Det är poliserna Bucky Bleichert (Josh Hartnett) och Lee Blanchard (Aaron Eckhart) som tar hand om fallet. Bleichert är historiens berättare och den vi följer under utredningen. Ju längre in i fallet han kommer desto mer krångligt och snårigt blir det och han stöter på hemligheter om alla inblandade, även kollegan Blanchard som blivit personligen påverkad av mordfallet.
Som jag redan nämnt är filmen en riktig film noir-historia med bistra, rökande poliser, fagra damer och en tidsanda som är annorlunda för oss moderna människor. Personligen har jag till en början väldigt svårt att engagera mig i filmen då den är så utpräglad tidstypisk för 40-talet, men när filmen väl tar fart ser man direkt varför Brian De Palma är en av de stora. Fräcka bildlösningar avlöser varandra och skådespelet är skickligt regisserat, med fina prestationer av de flesta.
Jag känner att historien behöver ett litet tag att sätta sig och det är först när man börjar smälta filmen som alla bitar faller på plats. Det är som sagt en mycket komplicerad berättelse med många historier som berättas parallellt för att vävas samman till en ju längre filmen går. Det är ingen rak och direkt historia. Det är viktigt att känna till när man sätter sig i soffan för att se filmen.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet - med undantag för trailern - är samlat på en egen skiva. Det är fyra små filmer. Den längsta av dem är en dokumentär om Svarta Dahlian-fallet från TLC, The Learning Channel - en av Discoverys kanaler. Det är en trekvart lång genomgång av denna mystiska historia med intervjuer och specialgjorda filmscener.
Dokumentären, en del i serien "Case reopened", har inget med filmen eller Brian DePalma att göra utan har hamnat på DVD:n av andra anledningar. Hur som helst är det mycket intressant att lära sig mer om detta än idag ouppklarade fall. Det fanns otroligt många olika misstänkta mördare, alla med helt skilda kopplingar till Elizabeth Short och alla med fullt tänkbara motiv. Det är lite lustigt att det var så men att ingen ändå anhölls.
Näst ut är "The De Palma touch" och där är det naturligtvis den store regissören som står i fokus. Jag gillar den här typen av extramaterial eftersom det ger en unik inblick i hur mästarna jobbar. Här är det både manusförfattare, klippare, skådespelare och James Ellroy som pratar om De Palmas visionära stil. Mycket intressant.
Därefter hamnar James Ellroy i rampljuset i "The story of Black Dahlia". Här får vi inledningsvis ungefär samma information som i TLC-filmen, och ju mer jag får höra om detta fall desto mer mystiskt och intressant blir det. För James Ellroy blev det till och med lite personligt. Han föddes visserligen året efter Elizabeth Short mördades men tio år senare mördades hans mamma av en man som aldrig anhölls och när Ellroy började läsa om Black Dahlia blev det en koppling mellan fallen, vilket senare ledde till att han skrev boken.
Sista featuretten "The case file" är en tradtionell bakomfilm med prat om karaktärerna, om kläder, manus och i princip allt man kan säga om filmen på tjugo minuter.
Dokumentären, en del i serien "Case reopened", har inget med filmen eller Brian DePalma att göra utan har hamnat på DVD:n av andra anledningar. Hur som helst är det mycket intressant att lära sig mer om detta än idag ouppklarade fall. Det fanns otroligt många olika misstänkta mördare, alla med helt skilda kopplingar till Elizabeth Short och alla med fullt tänkbara motiv. Det är lite lustigt att det var så men att ingen ändå anhölls.
Näst ut är "The De Palma touch" och där är det naturligtvis den store regissören som står i fokus. Jag gillar den här typen av extramaterial eftersom det ger en unik inblick i hur mästarna jobbar. Här är det både manusförfattare, klippare, skådespelare och James Ellroy som pratar om De Palmas visionära stil. Mycket intressant.
Därefter hamnar James Ellroy i rampljuset i "The story of Black Dahlia". Här får vi inledningsvis ungefär samma information som i TLC-filmen, och ju mer jag får höra om detta fall desto mer mystiskt och intressant blir det. För James Ellroy blev det till och med lite personligt. Han föddes visserligen året efter Elizabeth Short mördades men tio år senare mördades hans mamma av en man som aldrig anhölls och när Ellroy började läsa om Black Dahlia blev det en koppling mellan fallen, vilket senare ledde till att han skrev boken.
Sista featuretten "The case file" är en tradtionell bakomfilm med prat om karaktärerna, om kläder, manus och i princip allt man kan säga om filmen på tjugo minuter.
TRE SAKER
1. Fiona Shaw, för de flesta kanske mest känd som Harry Potters moster, gör en härligt bisarr karaktär som visar sig ha större betydelse än man kan tro. Shaw är bra på den här sortens roller och äger varje sekund hon är i fokus.
2. Scarlett Johansson spelar flickvän till Blanchard är verkligen en klassiskt skönhet av den sort som ofta var med i 40-talsfilmerna. Trots att hon har en ganska stor roll och är med i många scener så tar hon ingen större plats, vilket också är ett bevis på hur skicklig De Palma är som regissör, och - för all del - Johanssons skådespeleri.
3. En undran: Finns det någon verklighetsförankring i scener där karaktärerna blir så överdrivet passionerade att de sliter av sig kläderna och vräker ner allt på matbordet för att älska? Sånt händer väl bara på film, eller?
2. Scarlett Johansson spelar flickvän till Blanchard är verkligen en klassiskt skönhet av den sort som ofta var med i 40-talsfilmerna. Trots att hon har en ganska stor roll och är med i många scener så tar hon ingen större plats, vilket också är ett bevis på hur skicklig De Palma är som regissör, och - för all del - Johanssons skådespeleri.
3. En undran: Finns det någon verklighetsförankring i scener där karaktärerna blir så överdrivet passionerade att de sliter av sig kläderna och vräker ner allt på matbordet för att älska? Sånt händer väl bara på film, eller?
ANDERS JAKOBSON (2007-05-01)