Könsstympning utan trovärdighet
Penance
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Efter succén med "Saw" har det uppstått en sub-genre inom skräckfilmen som kallas för "tortyr-porr". Filmer som "Hostel", "Devil’s Rejects" och "Antichrist" har tävlat med varandra om att vara värst. Själv såg jag den första "Saw"-filmen som en spännande psykologisk experiment-thriller och "Penance" har i grunden mer gemensamt med "Saw" ur det perspektivet än vad det har med genren i övrigt.
I första scenen träffar vi Amelia Wallis. Hon är rädd och gråter samtidigt som hon försöker förklara för en videokamera vad som har hänt henne. Sedan ett raskt klipp till en glad Amelia som berättar för kameran varför hon vill vara med i en dokusåpa. Vi får veta att hon är skuldsatt och att hennes sjuka dotter kommer att få saftiga läkarräkningar när sjukdomen eskalerar. Genom en vän blir hon övertalad om att knäcka extra som strippa och hela tiden följs hon av kameran som skall dokumentera hennes nya, vågade liv med förhoppningen att det kommer ge henne en plats i dokusåpan.
Det går illa när hon erbjuds 5000 dollar för en privatdans för den hemlighetsfulla herren Geeves.
Tyvärr tappar filmen all trovärdighet så fort saker och ting börjar gå illa för Amelia. Det är inget större fel på skådespelarna men med repliker från manuskriptens bakgård och ett riktigt ogenomtänkt manus är det klart att även de framstår i dålig dager. En speciellt irriterande sak är att kameran som Amelia och hennes vän använder för att dokumentera hennes danser (utifall någon försöker göra något dumt eller olagligt) helt plötsligt börjar användas av skurken Geeves & co. Och när Geeves eller någon av hans personal har filmat klart dyker kameran upp igen hos Amelia. Detta skickar den sista lilla trovärdigheten ut genom fönstret. Kvar blir bara en blodig skräckis med för lite blod, en psykologisk mardrömsresa baserat på en hobbypsykologs manus och en knippe B-filmstjärnor som inte förmår göra något åt eländet.
I första scenen träffar vi Amelia Wallis. Hon är rädd och gråter samtidigt som hon försöker förklara för en videokamera vad som har hänt henne. Sedan ett raskt klipp till en glad Amelia som berättar för kameran varför hon vill vara med i en dokusåpa. Vi får veta att hon är skuldsatt och att hennes sjuka dotter kommer att få saftiga läkarräkningar när sjukdomen eskalerar. Genom en vän blir hon övertalad om att knäcka extra som strippa och hela tiden följs hon av kameran som skall dokumentera hennes nya, vågade liv med förhoppningen att det kommer ge henne en plats i dokusåpan.
Det går illa när hon erbjuds 5000 dollar för en privatdans för den hemlighetsfulla herren Geeves.
Tyvärr tappar filmen all trovärdighet så fort saker och ting börjar gå illa för Amelia. Det är inget större fel på skådespelarna men med repliker från manuskriptens bakgård och ett riktigt ogenomtänkt manus är det klart att även de framstår i dålig dager. En speciellt irriterande sak är att kameran som Amelia och hennes vän använder för att dokumentera hennes danser (utifall någon försöker göra något dumt eller olagligt) helt plötsligt börjar användas av skurken Geeves & co. Och när Geeves eller någon av hans personal har filmat klart dyker kameran upp igen hos Amelia. Detta skickar den sista lilla trovärdigheten ut genom fönstret. Kvar blir bara en blodig skräckis med för lite blod, en psykologisk mardrömsresa baserat på en hobbypsykologs manus och en knippe B-filmstjärnor som inte förmår göra något åt eländet.
EXTRAMATERIALET
Här finns mycket att titta på för den som gillade filmen. För de som inte gör det finns inget av värde. Sämst är en slags instruktionsfilm, bestående av en del bortklippta scener, för de som vill lära sig strippa. Näst sämst är en väldigt självupptagen serie monologer av regissören Jake Kennedy, som han egendomligt nog kallar för intervjuer.
TRE SAKER
1. Bäst är Marieh Delfino i huvudrollen. Men så har hon gjort halvdan skräckis förut i bland annat "Jeepers creepers II", så hon är van.
2. Karaktären Geeves är mycket löst baserad på en australiensisk gynekolog som anklagades för att under 15 års tid utföra övergrepp och könsstympning på flera hundra patienter.
3. Bland de bortklippta scenerna finns tecken på att man ursprungligen tänkte låta filmen vara ett bisarrt debattinlägg om könsstympningen som sker i tredje världen i dag.
2. Karaktären Geeves är mycket löst baserad på en australiensisk gynekolog som anklagades för att under 15 års tid utföra övergrepp och könsstympning på flera hundra patienter.
3. Bland de bortklippta scenerna finns tecken på att man ursprungligen tänkte låta filmen vara ett bisarrt debattinlägg om könsstympningen som sker i tredje världen i dag.
THOMAS HELSING (2011-07-08)