En tragikomisk samhällsskildring
Tony - En seriemördare i London
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Den senaste filmen om seriemördare jag såg var "Summer of Sam". Den är mer en skildring av misären i 70-talets New York än vad det är en skildring av den seriemördare som härjade då. "Tony – En seriemördare i London" har vissa likheter med denna film men har samtidigt ett helt omvänt fokus.
Här får vi följa engelsmannen Tonys liv på nära håll. Han är en medelålders man utan arbete, vänner eller familj. Hans största intresse är våldsamma actionfilmer som han samlar på slitna VHS-kassetter. Anledningen till hans livssituation är okänd för tittaren när filmen börjar, men det dröjer inte många minuter innan man börjar ana att Tony har något slags förståndshandikapp.
Ute i storstadsdjungeln framstår han som lätt vilsen där han traskar runt och söker mänsklig kontakt. De få människor han får kontakt med tillhör i regel samhällets baksida och de drar sig inte för att utnyttja honom. Det är när Tony väl förstår att han blir lurad eller utnyttjad som vi får se hans mörka sida. Det är ett barns okontrollerade raseriattacker vars konsekvenser blir så mycket större då de sker genom en vuxen manskropp.
Peter Ferdinando är suverän i huvudrollen som Tony. Hans tolkning av ett socialt handikappat barn som försöker skapa sociala kontakter i en kall storstad är i det närmaste perfekt. Hans naiva syn på samhället framkallar stundtals småfnissande och de tafatta försöken att kommunicera med sina medmänniskor är ofta väldigt tragikomiska. Det är en kraftfull kontrast mot de scener där Tony tappar kontrollen och blir den rasande mördaren. Ibland är det en svart komedi, ibland bara allvarlig svärta och tittaren lämnas aldrig oberörd.
Runt omkring honom har vi den pulserande storstaden, fylld med människor som verkar helt oförmögna att se att Tony är annorlunda och bemöta honom därefter. Det är en minst lika bra samhällsskildring som Spike Lee-filmen jag nämnde i början av denna text. En skillnad mellan de båda är att Tony är påhittad, det otäcka är dock att det känns som om den mycket väl skulle kunna vara sann.
Här får vi följa engelsmannen Tonys liv på nära håll. Han är en medelålders man utan arbete, vänner eller familj. Hans största intresse är våldsamma actionfilmer som han samlar på slitna VHS-kassetter. Anledningen till hans livssituation är okänd för tittaren när filmen börjar, men det dröjer inte många minuter innan man börjar ana att Tony har något slags förståndshandikapp.
Ute i storstadsdjungeln framstår han som lätt vilsen där han traskar runt och söker mänsklig kontakt. De få människor han får kontakt med tillhör i regel samhällets baksida och de drar sig inte för att utnyttja honom. Det är när Tony väl förstår att han blir lurad eller utnyttjad som vi får se hans mörka sida. Det är ett barns okontrollerade raseriattacker vars konsekvenser blir så mycket större då de sker genom en vuxen manskropp.
Peter Ferdinando är suverän i huvudrollen som Tony. Hans tolkning av ett socialt handikappat barn som försöker skapa sociala kontakter i en kall storstad är i det närmaste perfekt. Hans naiva syn på samhället framkallar stundtals småfnissande och de tafatta försöken att kommunicera med sina medmänniskor är ofta väldigt tragikomiska. Det är en kraftfull kontrast mot de scener där Tony tappar kontrollen och blir den rasande mördaren. Ibland är det en svart komedi, ibland bara allvarlig svärta och tittaren lämnas aldrig oberörd.
Runt omkring honom har vi den pulserande storstaden, fylld med människor som verkar helt oförmögna att se att Tony är annorlunda och bemöta honom därefter. Det är en minst lika bra samhällsskildring som Spike Lee-filmen jag nämnde i början av denna text. En skillnad mellan de båda är att Tony är påhittad, det otäcka är dock att det känns som om den mycket väl skulle kunna vara sann.
EXTRAMATERIALET
Två kortfilmer finns med på denna DVD. Den ena är en ganska poänglös film om en rånare medan den andra är en slags förlaga till huvudfilmen. Den är intressant för att se hur karaktären utvecklats. Tony framstår som normalbegåvad i kortfilmen och de olika bitarna faller inte alls på plats som de gör i långfilmsversionen.
TRE SAKER
1. Det finns otäcka seriemördare på film som varit medvetet onda. Hannibal Lecter, John Doe med flera. Att Tony egentligen inte är ond gör honom minst lika minnesvärd.
2. På den engelska utgåvan finns det ett kommentarspår med regissören, producenten samt Peter Ferdinando som spelar Tony. Av någon anledning har den svenska utgivaren Njutafilms snuvat oss på den förmodat intressanta godbiten.
3. Peter Ferdinando bodde faktiskt i Tony-karaktärens lägenhet ett tag för att få rätt känsla för rollen.
2. På den engelska utgåvan finns det ett kommentarspår med regissören, producenten samt Peter Ferdinando som spelar Tony. Av någon anledning har den svenska utgivaren Njutafilms snuvat oss på den förmodat intressanta godbiten.
3. Peter Ferdinando bodde faktiskt i Tony-karaktärens lägenhet ett tag för att få rätt känsla för rollen.
THOMAS HELSING (2011-07-20)