Flipperspel som religion
Tommy
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
The Whos album "Tommy" från 1969 räknas som den första rockoperan och har sålt över 20 miljoner kopior. I min egen relation till The Who har jag aldrig riktigt fastnat för dubbelskivan, även om det finns partier på den som är klassiska och "Pinball Wizard" är förstås en riktig kanonlåt, med en smått märklig text dock.
Fast hela "Tommy"-historien är rätt konstig och jag vet i fanken om den är speciellt stark heller. I korta drag: Tommy föds samma dag som andra världskriget tar slut. Hans far är försvunnen och förmodad död i kriget och Tommy växer upp med sin mamma. Hon blir så småningom gift med en ny man, och när plötsligt pappan dyker upp blir han mördad av den nya mannen. Tommy ser allting men blir övertalad av sina nya föräldrar att han inte såg något, inte hörde något och inte kommer att säga något. Traumatiserad av detta blir Tommy döv, blind och stum.
Runt tio år senare blir Tommy en hejare på flipperspel (!) vilket gör föräldrarna förmögna och när Tommy till slut kommer ut ur sitt katatoniska tillstånd förvandlar han sina flipperspelserfarenheter till en egen religion.
Ja, smått märkligt som sagt. 1975 förvandlades denna rockopera till en musikalfilm med surrealistiska inslag. The Who figurerar i filmen, mest Roger Daltrey som gestaltar den äldre Tommy, men även Keith Moon gör en större biroll som pedofilen Uncle Ernie. Föräldrarna spelas av Ann-Margret och Oliver Reed och i övriga roller kan man bland annat se Tina Turner, Eric Clapton, Elton John och Jack Nicholson som även han sjunger en bit.
Filmen har ingen dialog alls utan förs fram via låttexter. Den kastar om lite i låtordningen från skivan och det har även skrivits kompletterande låtar för att få mer fason på storyn. Det både blir och känns som en nästan två timmar lång musikvideo där texterna ageras. Ibland blir det överspel och ibland ganska effektfullt. Jag har lite svårt att samla intrycken efter att ha sett filmen. Å ena sidan gränsar det till att vara en kalkon, men å andra blir jag märkligt indragen i berättelsen.
Det är en knepig film, men faktiskt betydligt bättre än vad jag trodde den skulle vara. Men när det gäller filmer baserade på The Who-album föredrar jag "Quadrophenia" före "Tommy".
Fast hela "Tommy"-historien är rätt konstig och jag vet i fanken om den är speciellt stark heller. I korta drag: Tommy föds samma dag som andra världskriget tar slut. Hans far är försvunnen och förmodad död i kriget och Tommy växer upp med sin mamma. Hon blir så småningom gift med en ny man, och när plötsligt pappan dyker upp blir han mördad av den nya mannen. Tommy ser allting men blir övertalad av sina nya föräldrar att han inte såg något, inte hörde något och inte kommer att säga något. Traumatiserad av detta blir Tommy döv, blind och stum.
Runt tio år senare blir Tommy en hejare på flipperspel (!) vilket gör föräldrarna förmögna och när Tommy till slut kommer ut ur sitt katatoniska tillstånd förvandlar han sina flipperspelserfarenheter till en egen religion.
Ja, smått märkligt som sagt. 1975 förvandlades denna rockopera till en musikalfilm med surrealistiska inslag. The Who figurerar i filmen, mest Roger Daltrey som gestaltar den äldre Tommy, men även Keith Moon gör en större biroll som pedofilen Uncle Ernie. Föräldrarna spelas av Ann-Margret och Oliver Reed och i övriga roller kan man bland annat se Tina Turner, Eric Clapton, Elton John och Jack Nicholson som även han sjunger en bit.
Filmen har ingen dialog alls utan förs fram via låttexter. Den kastar om lite i låtordningen från skivan och det har även skrivits kompletterande låtar för att få mer fason på storyn. Det både blir och känns som en nästan två timmar lång musikvideo där texterna ageras. Ibland blir det överspel och ibland ganska effektfullt. Jag har lite svårt att samla intrycken efter att ha sett filmen. Å ena sidan gränsar det till att vara en kalkon, men å andra blir jag märkligt indragen i berättelsen.
Det är en knepig film, men faktiskt betydligt bättre än vad jag trodde den skulle vara. Men när det gäller filmer baserade på The Who-album föredrar jag "Quadrophenia" före "Tommy".
EXTRAMATERIALET
Blott en trailer.
TRE SAKER
1. Min sammanfattning av storyn gäller hur den skildras i filmen. På originalskivan och i många andra scenframställningar av historien utspelar den sig i anslutning till första världskriget och det är den nya mannen som mördas av pappan och inte tvärt om.
2. Filmen mottogs väl när den kom. Ann-Margret vann en Golden Globe och nominerades till en Oscar.
3. I Cameron Crowes "Almost Famous" figurerar "Tommy" vid ett avgörande tillfälle för filmens självbiografiska huvudkaraktär.
2. Filmen mottogs väl när den kom. Ann-Margret vann en Golden Globe och nominerades till en Oscar.
3. I Cameron Crowes "Almost Famous" figurerar "Tommy" vid ett avgörande tillfälle för filmens självbiografiska huvudkaraktär.
ANDERS JAKOBSON (2011-08-02)