Sveriges maffigaste krigsfilm
Gränsen
Genre: KrigFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: CCV, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Finland har bidragit med sin beskärda del, och härom året kom Norge med den imponerande "Max Manus" - nu har Sverige kompletterat det nordiska utbudet av bra och genomarbetade krigsfilmer med "Gränsen".
Filmen utspelar sig vintern 1942, det vill säga mitt under andra världskriget. I inledningen av filmen ser vi hur löjtnant Aron Stenström (André Sjöberg) och major Adolfsson (Johan Hedenberg) riggar en spränganordning på en bro i Torsbytrakten. Det är en säkerhetsåtgärd i fall tysken skulle invadera från Norge.
Aron har hoppats på att få permission efter detta för att kunna gifta sig med sin gravida flickvän (Marie Robertson), men majoren ger honom i stället ett nytt uppdrag - att ta sig över gränsen och spionera lite. Mot majorens vilja plockar Aron med sig finska vinterkrigsveteranen Järvinen (Antti Reini), en effektiv men galen soldat. Samtidigt har Arons bror Sven (Martin Wallström) kommit för tjänstgöring och blivit placerad vid en vägspärr. Lagom till Arons nya uppdrag har Sven passerat gränsen och stött på tyskar som tagit honom till fånga, och Aron måste till vilket pris som helst hitta honom även om det innebär livsfarliga sammandrabbningar med tyskarna.
Om jag ska dra upp några negativa åsikter först så upplever jag filmen som rätt så overklig och det finns vissa delar i historien som känns lite för tillrättalagda. Dessutom anser jag att inte riktigt alla skådespelare levererar sina repliker med rätt trovärdighet. Men allt detta spelar ingen större roll för helhetsintrycket som är mycket positivt. Det är sannolikt den bästa svenska krigsfilm jag sett som inte känns speciellt svensk i sitt utförande. Upplägget är inte alls unikt och en engelsk titel på filmen skulle kunna vara "Saving private Sven", men igen: helhetsintrycket är positivt och filmen är både spännande och stundtals riktigt våldsam.
André Sjöberg har varit med och skrivit manuset och är visserligen bra som filmens hjälte, men det är Antti Reini som plockar hem de höga poängen med sin otroligt färgstarka karaktär. Han berättar i en scen om sina erfarenheter från finska vinterkriget och det är nästan så man önskar en prequel med detta enbart för att få se mer av karaktären.
Det känns inte som vi är speciellt bortskämda med bra svenska krigsfilmer, så passa på och se "Gränsen" när det bjuds.
Filmen utspelar sig vintern 1942, det vill säga mitt under andra världskriget. I inledningen av filmen ser vi hur löjtnant Aron Stenström (André Sjöberg) och major Adolfsson (Johan Hedenberg) riggar en spränganordning på en bro i Torsbytrakten. Det är en säkerhetsåtgärd i fall tysken skulle invadera från Norge.
Aron har hoppats på att få permission efter detta för att kunna gifta sig med sin gravida flickvän (Marie Robertson), men majoren ger honom i stället ett nytt uppdrag - att ta sig över gränsen och spionera lite. Mot majorens vilja plockar Aron med sig finska vinterkrigsveteranen Järvinen (Antti Reini), en effektiv men galen soldat. Samtidigt har Arons bror Sven (Martin Wallström) kommit för tjänstgöring och blivit placerad vid en vägspärr. Lagom till Arons nya uppdrag har Sven passerat gränsen och stött på tyskar som tagit honom till fånga, och Aron måste till vilket pris som helst hitta honom även om det innebär livsfarliga sammandrabbningar med tyskarna.
Om jag ska dra upp några negativa åsikter först så upplever jag filmen som rätt så overklig och det finns vissa delar i historien som känns lite för tillrättalagda. Dessutom anser jag att inte riktigt alla skådespelare levererar sina repliker med rätt trovärdighet. Men allt detta spelar ingen större roll för helhetsintrycket som är mycket positivt. Det är sannolikt den bästa svenska krigsfilm jag sett som inte känns speciellt svensk i sitt utförande. Upplägget är inte alls unikt och en engelsk titel på filmen skulle kunna vara "Saving private Sven", men igen: helhetsintrycket är positivt och filmen är både spännande och stundtals riktigt våldsam.
André Sjöberg har varit med och skrivit manuset och är visserligen bra som filmens hjälte, men det är Antti Reini som plockar hem de höga poängen med sin otroligt färgstarka karaktär. Han berättar i en scen om sina erfarenheter från finska vinterkriget och det är nästan så man önskar en prequel med detta enbart för att få se mer av karaktären.
Det känns inte som vi är speciellt bortskämda med bra svenska krigsfilmer, så passa på och se "Gränsen" när det bjuds.
EXTRAMATERIALET
Det finns kommentarspår till filmen med regissören Richard Holm och skådespelaren/manusförfattaren/producenten André Sjöberg. Jag har inte lyssnat på det, men de båda har även lagt kommentarer till den alternativa början och slutet som finns att se - en ramhistoria som upplevdes överflödig, samt till den bakomfilm som finns med. Jag tycker att det är ett ganska bra upplägg att få se bakommaterial med kommentarspår. Det blir på något vis lite mer personligt.
Utöver detta finns det en sorts reklamfilm för Hemvärnet som jag inte riktigt förstår syftet med. Är det för att visa att det fortfarande finns en militär i Sverige?
Utöver detta finns det en sorts reklamfilm för Hemvärnet som jag inte riktigt förstår syftet med. Är det för att visa att det fortfarande finns en militär i Sverige?
TRE SAKER
1. Svensk textning betyder i det här fallet att de repliker som sägs av norrmän eller tyskar i filmen översätts, inte att hela filmen finns med svensk text, vilket jag tycker är en miss. Det är ibland svårt att höra dialogen.
2. Det kan vara så att det var ett visst glasögonmode i Tyskland under andra världskriget, men de två tyska ledartyper vi ser i filmen har båda runda glasögon av typisk "filmnazistsort". Känns lite så där.
3. I kommentarspåret till de borttagna scenerna hintas det lite lätt om att någon form av uppföljare kan vara på gång. Inte mig emot.
2. Det kan vara så att det var ett visst glasögonmode i Tyskland under andra världskriget, men de två tyska ledartyper vi ser i filmen har båda runda glasögon av typisk "filmnazistsort". Känns lite så där.
3. I kommentarspåret till de borttagna scenerna hintas det lite lätt om att någon form av uppföljare kan vara på gång. Inte mig emot.
ANDERS JAKOBSON (2011-08-03)