Omtumlande om början och slutet
Blue Valentine
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.66:1
Det är aldrig kul att se hur ett förhållande krackelerar och kommer till vägs ände där det inte finns någon annan utväg än att skiljas. När man sedan samtidigt får se hur allting började så blir effekten ännu starkare, för varje förhållande som kommer till sitt oundvikliga slut började en gång som något fint och vackert. Något fyllt av den kärlek som vid slutet försvunnit. Att få se båda sidorna av myntet ger en omtumlande upplevelse.
I "Blue Valentine" får vi vara med om just detta. Efter några år tillsammans med en dotter har gnistan försvunnit mellan Dean (Ryan Gosling) och Cindy (Michelle Williams). Hon jobbar på som sjuksköterska med chans till avancemang och jobb på annan ort, medan han ignorerar sina konstnärliga talanger och småjobbar och dricker för mycket. Men han kämpar för förhållandets skull medan hon mer eller mindre givit upp. I en förhoppning om att gjuta nytt liv i äktenskapet tar de in på hotell en barnledig kväll, men det hjälper inte.
Annat var det när de träffades, egentligen av en slump många år tidigare. Träffarna blev tätare och hetare och till slut var det bara runt dem allting kretsade kring. De två och den lilla personen som växte i Cindys mage.
En liten brist med filmen är att jag inte riktigt får ihop det tidsmässigt. Spontant skulle jag säga, inte minst utifrån Ryan Goslings åldrade utseende, att det är 15 år mellan de olika tidsperioderna, men baserat på dotterns ålder handlar det snarare om 6-7. Det irriterar mig lite, speciellt som resten av filmen är så bra.
Det här är en historia som kräver riktigt bra skådespelarinsatser för att stå på benen och lyckligtvis gör både Gosling och Williams strålande ifrån sig. Filmen kunde gjorts flera år tidigare men i och med Heath Ledgers död bromsades inspelningen till Williams var redo att göra den. Det var aldrig tal om att någon annan skådespelerska skulle komma in och ta rollen ifrån henne, och tur var det. Hon spelar skickligt skolflickan som blir kär och kvinnan som tappat orken. Samma sak gäller Gosling som med samma skicklighet ger liv åt sin karaktär under två skeden av livet. Den unga konstnären och den försupna familjefadern.
Introduktionen av den yngre Dean är väldigt fin. Han har tagit jobb som flyttgubbe och hjälper till att flytta en äldre mans hem från en lägenhet till ett äldreboende och innan han sticker därifrån (vilket är samma ögonblick som han ser Cindy för första gången) gör han i ordning så fint i mannens rum att man blir alldeles varm i hjärtat. Just där och då existerar bara godhet.
"Blue Valentine" är en stark berättelse som tyvärr allt för många kan identifiera sig med i någon grad. Den har både kärleken och hettan som bara existerar när man är nyförälskad och den tomma hopplösheten som dyker upp när allt är över.
I "Blue Valentine" får vi vara med om just detta. Efter några år tillsammans med en dotter har gnistan försvunnit mellan Dean (Ryan Gosling) och Cindy (Michelle Williams). Hon jobbar på som sjuksköterska med chans till avancemang och jobb på annan ort, medan han ignorerar sina konstnärliga talanger och småjobbar och dricker för mycket. Men han kämpar för förhållandets skull medan hon mer eller mindre givit upp. I en förhoppning om att gjuta nytt liv i äktenskapet tar de in på hotell en barnledig kväll, men det hjälper inte.
Annat var det när de träffades, egentligen av en slump många år tidigare. Träffarna blev tätare och hetare och till slut var det bara runt dem allting kretsade kring. De två och den lilla personen som växte i Cindys mage.
En liten brist med filmen är att jag inte riktigt får ihop det tidsmässigt. Spontant skulle jag säga, inte minst utifrån Ryan Goslings åldrade utseende, att det är 15 år mellan de olika tidsperioderna, men baserat på dotterns ålder handlar det snarare om 6-7. Det irriterar mig lite, speciellt som resten av filmen är så bra.
Det här är en historia som kräver riktigt bra skådespelarinsatser för att stå på benen och lyckligtvis gör både Gosling och Williams strålande ifrån sig. Filmen kunde gjorts flera år tidigare men i och med Heath Ledgers död bromsades inspelningen till Williams var redo att göra den. Det var aldrig tal om att någon annan skådespelerska skulle komma in och ta rollen ifrån henne, och tur var det. Hon spelar skickligt skolflickan som blir kär och kvinnan som tappat orken. Samma sak gäller Gosling som med samma skicklighet ger liv åt sin karaktär under två skeden av livet. Den unga konstnären och den försupna familjefadern.
Introduktionen av den yngre Dean är väldigt fin. Han har tagit jobb som flyttgubbe och hjälper till att flytta en äldre mans hem från en lägenhet till ett äldreboende och innan han sticker därifrån (vilket är samma ögonblick som han ser Cindy för första gången) gör han i ordning så fint i mannens rum att man blir alldeles varm i hjärtat. Just där och då existerar bara godhet.
"Blue Valentine" är en stark berättelse som tyvärr allt för många kan identifiera sig med i någon grad. Den har både kärleken och hettan som bara existerar när man är nyförälskad och den tomma hopplösheten som dyker upp när allt är över.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. För att bildmässigt skilja på dåtid och nutid användes kameror från helt skilda tidsperioder. Flashbacksekvenserna filmades på 16 mm medan den moderna digitalkameran Red användes till nutidsbilderna.
2. Filmen är i den lite udda bildration 1.66:1, vilket sannolikt har att göra med 16 mmsfilmningen.
3. Skådespelarna, i synnerhet Michelle Williams, nominerades till en rad olika filmpriser men tog inte hem en enda. Williams var till exempel Oscarsnominerad.
2. Filmen är i den lite udda bildration 1.66:1, vilket sannolikt har att göra med 16 mmsfilmningen.
3. Skådespelarna, i synnerhet Michelle Williams, nominerades till en rad olika filmpriser men tog inte hem en enda. Williams var till exempel Oscarsnominerad.
ANDERS JAKOBSON (2011-08-10)