Sevärd film med märklig känsla
Waist Deep
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Universal, 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Otis, mer känd som O2, är en före detta fånge som håller på att styra upp sitt liv. Han har fått jobb som väktare och försöker uppfostra sonen Junior till att bli en bättre människa än sin far. Han är ensam förälder sedan Juniors mamma dumpade ungen när hon fick tag på pengar O2 stuvat undan efter kuppen som satte honom i fängelse.
Det är dock fler som vill ha tag på pengarna. Gängledaren Big Meat, med en försmak för att lemlästa de som inte lyder honom, var med i kuppen och känner sig lurad på pengarna. Han iscensätter ett kombinerat rån och kidnappning där buset kör iväg med O2:s bil och barn. O2 knäpper ett par skurkar på kuppen.
Tillsammans med Coco, en prostituerad som han tror är inblandad i det hela, börjar O2 leta efter sin son. Hans oduglige bror Lucky tar reda på att det är Big Meat som har Junior och menar att han vill ha 100 000 dollar för att släppa honom, pengar som O2 inte har. Men han kan fixa dem. O2 och Coco blir en sorts variant på Bonnie & Clyde som rånar både skurkar och tömmer bankfack. Att detta gör honom till ett hett villebråd för rättvisan kommer i andra hand: O2 måste rädda sin son.
Det hela leder fram till en final där O2 först måste konfrontera Big Meat och sen fly undan rättvisan.
Det är lite hiphopvideokänsla över "Waist Deep", men faktum är att filmen faktiskt är bättre än vad man kan tro. Jag sögs ganska snabbt in i handlingen, och det blir både spännande och underhållande när O2 och Coco håller på. Både Tyrese Gibson och Meagan Good gör bra rollprestationer. Den obehagliga Big Meat spelas av hiphopartisten The Game som dock inte har så mycket att jobba med.
På sätt och vis är "Waist Deep" ännu en film om en man som försöker göra det rätta men ändå hamnar i klister. O2 har goda intentioner med sin uppfostring och sin oro för sonen när denna blir kidnappad, men han är ändå en skurk, om än en ganska sympatisk sådan.
Filmen är lite märklig i sin övergripande känsla. Historien i sig är kanske inget som vinner några priser, men filmen är samtidigt välgjord, med en ganska markant TV-filmskänsla. Fast den är lite för rå för att vara gjord för TV samtidigt som den är lite för mesig för att vara en hårdkokt biofilm. Det är en märklig känsla som sagt, men ändå en sevärd film.
Det är dock fler som vill ha tag på pengarna. Gängledaren Big Meat, med en försmak för att lemlästa de som inte lyder honom, var med i kuppen och känner sig lurad på pengarna. Han iscensätter ett kombinerat rån och kidnappning där buset kör iväg med O2:s bil och barn. O2 knäpper ett par skurkar på kuppen.
Tillsammans med Coco, en prostituerad som han tror är inblandad i det hela, börjar O2 leta efter sin son. Hans oduglige bror Lucky tar reda på att det är Big Meat som har Junior och menar att han vill ha 100 000 dollar för att släppa honom, pengar som O2 inte har. Men han kan fixa dem. O2 och Coco blir en sorts variant på Bonnie & Clyde som rånar både skurkar och tömmer bankfack. Att detta gör honom till ett hett villebråd för rättvisan kommer i andra hand: O2 måste rädda sin son.
Det hela leder fram till en final där O2 först måste konfrontera Big Meat och sen fly undan rättvisan.
Det är lite hiphopvideokänsla över "Waist Deep", men faktum är att filmen faktiskt är bättre än vad man kan tro. Jag sögs ganska snabbt in i handlingen, och det blir både spännande och underhållande när O2 och Coco håller på. Både Tyrese Gibson och Meagan Good gör bra rollprestationer. Den obehagliga Big Meat spelas av hiphopartisten The Game som dock inte har så mycket att jobba med.
På sätt och vis är "Waist Deep" ännu en film om en man som försöker göra det rätta men ändå hamnar i klister. O2 har goda intentioner med sin uppfostring och sin oro för sonen när denna blir kidnappad, men han är ändå en skurk, om än en ganska sympatisk sådan.
Filmen är lite märklig i sin övergripande känsla. Historien i sig är kanske inget som vinner några priser, men filmen är samtidigt välgjord, med en ganska markant TV-filmskänsla. Fast den är lite för rå för att vara gjord för TV samtidigt som den är lite för mesig för att vara en hårdkokt biofilm. Det är en märklig känsla som sagt, men ändå en sevärd film.
EXTRAMATERIALET
Filmen har inget extramaterial what so ever.
TRE SAKER
1. Exekutiv producent till filmen är Russell Simmons, en av grundarna till skivbolaget Def Jam Recordings och bror till Run i hiphopbandet Run DMC. Hans fru, Kimora Lee, känd från domarbänken i "Americas Next Top Model" gör en liten roll i filmen, där hon gör smygreklam för parets klädesmärken Phat Farm och Baby Phat.
2. Filmen har en väldigt smörig epilog som kanske inte riktigt passar in i helheten, men det är ju trevligt med lyckliga slut också.
3. Det här var faktiskt The Games debut som skådespelare.
2. Filmen har en väldigt smörig epilog som kanske inte riktigt passar in i helheten, men det är ju trevligt med lyckliga slut också.
3. Det här var faktiskt The Games debut som skådespelare.
ANDERS JAKOBSON (2007-05-20)