Oengagerande variant av Homeros verk
Odysséen
Genre: ÄventyrFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Odysseus måste vara en av de mest uthålliga människorna i den klassiska litteraturen. I tio år kämpade han för att komma hem, allt medan havsguden Poseiden gjorde sitt yttersta för att hindra honom. Det är inte utan att man känner för karln.
Som med så många andra böcker det gjorts film av så har man kortat ned och arrangerat om handlingen. I originalet drar Odysseus på sig Poseidons vrede efter att han drivit en påle i ögat på gudens son, cyklopen Polyphemus, medan han i den här versionen förargar Poseidon när han efter att ha intagit Troja deklarerar att han minsann inte behöver några gudar. Högmod är således temat och Armand Assante i rollen som Odysseus är ganska bra på att spela en sådan karaktär.
Specialeffekterna lämnar dock mycket att önska. Det syns att filmen har fjorton år på nacken och jag undrar om det verkligen såg bra ut från början. Karaktärer som är filmade mot en så kallad greenscreen får tydliga konturer och monster och jättar ser verkligen ut som att de är filmade i en annan tagning. Lite trist är det men ingen katastrof.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Odysséen. Den är förhållandevis välgjord och använder sig av skådespelare som gör ett habilt jobb men den engagerar aldrig riktigt. Kanske är det för att jag både har läst och sett den här berättelsen så många gånger förut? Bäst är Greta Scacchi som Penelope, Odysseus fru som tampas med de påträngande friarna, men inte ens dessa scener får filmen att lyfta.
Men fotot är bra och jag önskar att man skulle ha fått se ännu mer vackra vyer och landskap med tanke på att man spelat in stora delar av filmen på plats i Turkiet och på Malta.
Som med så många andra böcker det gjorts film av så har man kortat ned och arrangerat om handlingen. I originalet drar Odysseus på sig Poseidons vrede efter att han drivit en påle i ögat på gudens son, cyklopen Polyphemus, medan han i den här versionen förargar Poseidon när han efter att ha intagit Troja deklarerar att han minsann inte behöver några gudar. Högmod är således temat och Armand Assante i rollen som Odysseus är ganska bra på att spela en sådan karaktär.
Specialeffekterna lämnar dock mycket att önska. Det syns att filmen har fjorton år på nacken och jag undrar om det verkligen såg bra ut från början. Karaktärer som är filmade mot en så kallad greenscreen får tydliga konturer och monster och jättar ser verkligen ut som att de är filmade i en annan tagning. Lite trist är det men ingen katastrof.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Odysséen. Den är förhållandevis välgjord och använder sig av skådespelare som gör ett habilt jobb men den engagerar aldrig riktigt. Kanske är det för att jag både har läst och sett den här berättelsen så många gånger förut? Bäst är Greta Scacchi som Penelope, Odysseus fru som tampas med de påträngande friarna, men inte ens dessa scener får filmen att lyfta.
Men fotot är bra och jag önskar att man skulle ha fått se ännu mer vackra vyer och landskap med tanke på att man spelat in stora delar av filmen på plats i Turkiet och på Malta.
EXTRAMATERIALET
Vi får en kortare dokumentär som ytligt låter oss ta del av inspelningen, intervjuer med skådespelare och regissör samt en titt på hur en del av specialeffekterna gjordes. Inget att bli upphetsad av, men bättre än ingenting.
TRE SAKER
1. Greta Scacchi är klart bäst och har en relativt stor roll i filmen. Trots det får hon inte plats bland stjärnnamnen på fodralets framsida. Där får istället Christopher Lee stoltsera med namn efter en minimal och oinspirerad insats som den blinde profeten Tiresias skugga.
2. Isabella Rosselini förekommer ganska flitigt i Hallmarks mini-serier från den här tiden. Efter "Odysséen" spelade hon Merlins kärleksintresse i "Merlin" (1998) och två år senare var hon med igen när "Don Quijote" filmades.
3. På omslaget kan man i bakgrunden se vad som verkar vara en riktigt snygg tvehövdad drake. Den ser man dock inte röken av i filmen. Falsk marknadsföring!
2. Isabella Rosselini förekommer ganska flitigt i Hallmarks mini-serier från den här tiden. Efter "Odysséen" spelade hon Merlins kärleksintresse i "Merlin" (1998) och två år senare var hon med igen när "Don Quijote" filmades.
3. På omslaget kan man i bakgrunden se vad som verkar vara en riktigt snygg tvehövdad drake. Den ser man dock inte röken av i filmen. Falsk marknadsföring!
THOMAS HELSING (2011-09-23)