Krånglig och ologisk countryskildring
Country Strong
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Sony, 2011
Ljud: DTS 5.1 HD MA
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Inledningen på "Country Strong" är inte helt smidig. Vi introduceras till ett antal karaktärer utan att riktigt veta vilka de är och hur de hör ihop. I dialogerna görs det syftningar till händelser som vi inte sett utan att vara speciellt detaljerade. Å ena sidan känns det som om skivan hoppat förbi några kapitel och å andra sidan känns det som man måste läsa på baksidan av fodralet för att förstå vad det är man ser. Det är ett knepigt och onödigt bökigt berättarsätt, och även om det så småningom klarnar, gäller det att koncentrera sig för att hänga med.
Under resten av filmen behöver man dock inte koncentrera sig speciellt mycket då det inte alls är någon komplicerad historia. Däremot känner jag att den inte är helt sannolik. De "resor" de olika karaktärerna gör är stundtals väldigt ologiska och filmens klimax är minst sagt konstigt. Det är regissören och manusförfattaren Shana Feste som följer upp sin debutfilm "The Greatest", och utifrån Tobias recension känns det som hon fick ihop allt bättre där.
Det här är en film om countrymusiker. Två aspirerande som mest spelat på små skruttiga klubbar - om ens det, och en megastjärna som dock fått smaka på medaljens baksida. Megastjärnan är Kelly Canter (Gwyneth Paltrow) som ett år tidigare trillade av en scen i Dallas, aspackad och dessutom gravid. Barnet förlorades och hon lades in på rehab för att hantera sin alkoholism. Där jobbar Beau Hutton (Garrett Hedlund) som på ledig tid drar på sig cowboyhatten och spelar country på klubbar. Även om det inte kommer fram tidigt i filmen så har Kelly och Beau inlett ett förhållande.
Kellys man och manager James (Tim McGraw) tycker dock att det är dags för stjärnan att göra comeback och skriver ut henne från rehab med tre spelningar på agendan, med final i Dallas på samma scen som sist. Kelly vill att Beau ska få agera förband, men James har riktat in sig på en ung skönhetsdrottning som blivit countrysångerska. Chiles Stanton (Leighton Meester) är bekant till Beau och han tycker att hon är ett skämt som inte har något i branschen att göra, men det slutar så klart med att båda blir uppvärmningsakter.
Den första spelningen går åt helvete för Kelly. Hon super till innan och står på scenen i fem minuter där hon pratar mer än hon sjunger och den andra spelar hon inte alls på. Alltså står hela comebacken och väger på den där traumatiska Dallasscenen. Men resan dit betyder förändringar för alla aktörer i dramat, avgörande förändringar.
"Crazy Heart" är en annan hyfsat färsk film som också skildrar countryvärlden, om än från en annan vinkel. Det finns egentligen inga större likheter förutom att de båda innehåller karaktärer som inte mår speciellt bra. Det är mycket vemod i country, förutom möjligen när den är av det popigare slaget. Även om country inte är en musikstil jag lyssnar på i vanliga fall så gillar jag att ta del av den på det här sättet, och jag tycker att det är bra att filmen visar upp de olika extremerna med små klubbar och gigantiska arenaspelningar.
Trots ett bra skådespel så haltar filmen en smula. Den är lite för bökig och ologisk som jag redan konstaterat och det finns bättre filmer inom musikdramagenren, som till exempel "Crazy Heart".
Under resten av filmen behöver man dock inte koncentrera sig speciellt mycket då det inte alls är någon komplicerad historia. Däremot känner jag att den inte är helt sannolik. De "resor" de olika karaktärerna gör är stundtals väldigt ologiska och filmens klimax är minst sagt konstigt. Det är regissören och manusförfattaren Shana Feste som följer upp sin debutfilm "The Greatest", och utifrån Tobias recension känns det som hon fick ihop allt bättre där.
Det här är en film om countrymusiker. Två aspirerande som mest spelat på små skruttiga klubbar - om ens det, och en megastjärna som dock fått smaka på medaljens baksida. Megastjärnan är Kelly Canter (Gwyneth Paltrow) som ett år tidigare trillade av en scen i Dallas, aspackad och dessutom gravid. Barnet förlorades och hon lades in på rehab för att hantera sin alkoholism. Där jobbar Beau Hutton (Garrett Hedlund) som på ledig tid drar på sig cowboyhatten och spelar country på klubbar. Även om det inte kommer fram tidigt i filmen så har Kelly och Beau inlett ett förhållande.
Kellys man och manager James (Tim McGraw) tycker dock att det är dags för stjärnan att göra comeback och skriver ut henne från rehab med tre spelningar på agendan, med final i Dallas på samma scen som sist. Kelly vill att Beau ska få agera förband, men James har riktat in sig på en ung skönhetsdrottning som blivit countrysångerska. Chiles Stanton (Leighton Meester) är bekant till Beau och han tycker att hon är ett skämt som inte har något i branschen att göra, men det slutar så klart med att båda blir uppvärmningsakter.
Den första spelningen går åt helvete för Kelly. Hon super till innan och står på scenen i fem minuter där hon pratar mer än hon sjunger och den andra spelar hon inte alls på. Alltså står hela comebacken och väger på den där traumatiska Dallasscenen. Men resan dit betyder förändringar för alla aktörer i dramat, avgörande förändringar.
"Crazy Heart" är en annan hyfsat färsk film som också skildrar countryvärlden, om än från en annan vinkel. Det finns egentligen inga större likheter förutom att de båda innehåller karaktärer som inte mår speciellt bra. Det är mycket vemod i country, förutom möjligen när den är av det popigare slaget. Även om country inte är en musikstil jag lyssnar på i vanliga fall så gillar jag att ta del av den på det här sättet, och jag tycker att det är bra att filmen visar upp de olika extremerna med små klubbar och gigantiska arenaspelningar.
Trots ett bra skådespel så haltar filmen en smula. Den är lite för bökig och ologisk som jag redan konstaterat och det finns bättre filmer inom musikdramagenren, som till exempel "Crazy Heart".
EXTRAMATERIALET
I DVD:ns begynnelse var borttagna scener den stora selling pointen för mig. Nu för tiden är det ytterst sällan jag upplever att de tillför någonting och ibland undrar jag till och med varför de ens finns med på skivan. Jag tror att det som tilltalade mig då var möjligheten att se borttaget material ur gamla favoritfilmer, och det är fortfarande spännande.
Men här finns några scener som jag lika gärna inte kunde ha sett. De är inte dåliga men ger inget. Jo, lite kanske. Det finns två scener med Beaus mamma som alltså klipptes bort helt ur filmen. Separat finns även filmens originalslut där man nöp av filmen lite tidigare än det som det slutligen blev. Gnäll från besökarna på testvisningarna kanske?
Det finns tre featuretter som tar upp storyn, karaktärerna, musiken och kläderna. Dessutom finns det lite musik att ta del av i form av videos och en förlängd version av en musikscen i filmen.
Men här finns några scener som jag lika gärna inte kunde ha sett. De är inte dåliga men ger inget. Jo, lite kanske. Det finns två scener med Beaus mamma som alltså klipptes bort helt ur filmen. Separat finns även filmens originalslut där man nöp av filmen lite tidigare än det som det slutligen blev. Gnäll från besökarna på testvisningarna kanske?
Det finns tre featuretter som tar upp storyn, karaktärerna, musiken och kläderna. Dessutom finns det lite musik att ta del av i form av videos och en förlängd version av en musikscen i filmen.
TRE SAKER
1. Givetvis sjunger skådespelarna på riktigt och gör det bra. Gwyneth Paltrow har visat i andra filmer att hon är en duktig sångerska och när hennes karaktär är "i stöten" i filmen så är hon dessutom en väldigt övertygande scenpersonlighet.
2. Som en kul kontrast så sjunger Tim McGraw inte en ton och då är ju han faktiskt en megastjärna inom countrymusiken på riktigt med över 40 miljoner sålda skivor.
3. Jag vill passa på att tipsa om dokumentären "Dixie Chicks: Shut up & sing" - en fascinerande skildring om hur större delen av countryvärlden vände sig mot det största bandet på grund av ett ynka litet uttalande.
2. Som en kul kontrast så sjunger Tim McGraw inte en ton och då är ju han faktiskt en megastjärna inom countrymusiken på riktigt med över 40 miljoner sålda skivor.
3. Jag vill passa på att tipsa om dokumentären "Dixie Chicks: Shut up & sing" - en fascinerande skildring om hur större delen av countryvärlden vände sig mot det största bandet på grund av ett ynka litet uttalande.
ANDERS JAKOBSON (2011-09-05)