Sexuellt laddad mardröm med diffus plott
Amer
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
"Vad jag läst om 'Amer' är att den är otroligt seg och pretentiös och jag vet inte om jag klarar det i mitt liv", skrev Henrik till mig när jag undrade om han ville recensera filmen. Och pretentiös var ordet, men kanske inte helt och hållet i en negativ bemärkelse.
När Hélène Cattet och Bruno Forzani långfilmsdebuterar gör de det med en film som hyllar varenda filmskapare inom giallogenren till punkt och pricka. Jag är för dåligt insatt i genren för att peka ut referenser men det är extrema närbilder, detaljer, täta klipp, ljussättning i olika färger, typisk musik och allt vad man kan gräva fram. Så pretentiöst - ja, men även pretentiöst på ett väldigt imponerande sätt. Vilken enorm tid det måste tagit att planera filmen och vilken enorm känsla för genren dessa två unga filmskapare måste besitta...
Tyvärr är filmens plott i det närmaste helt obegriplig, och de båda säger i en intervju för Bloody Disgusting att "'Amer'" är en gåta som enbart tittaren har lösningen till". Alltså: det är helt fritt för egna tolkningar. Vad som dock är klart är att filmen består av tre nedslag i huvudpersonen Anas liv - som barn, som tonåring och som kvinna. I barnsegmentet smyger hon omkring i i familjens stora hus där hennes morfar ligger död i ett rum. Hon har ett fickur som andas när hon öppnar det. Hon ser sin mamma älska med en man. I tonårssegmentet följer hon med sin mamma och handlar och både drar till sig intresse från olika män och blir själv intresserad, och i vuxensegmentet återvänder hon till det stora huset som nu är förfallet och övergivet, men hon är inte riktigt ensam där...
Ja, det är inte helt lätt att hänga med i storyn och jag har väl mer eller mindre givit upp hoppet att förstå filmen. I stället lägger jag mitt intresse på dess utseende och presentation som är spännande värre. Filmskaparna kommer från kortfilmsvärlden och det märks då de visuellt berättar väldigt mycket på lite tid och med knappt någon dialog alls. Formmässigt är filmen bättre än sin story och jag fascineras över många olika detaljer i bildspråket och inte minst i ljudet som ibland tar över och berättar mer än själva bilderna.
Svårt att förklara, men det är också en svår film. Vad som är lättare att ta in är filmens sexuella undertoner. Sannolikt är det första gången Ana kommer i kontakt med sex när hon ser sin mamma älska, och som tonåring när hon förför eller blir förförd blir hon medveten om sin egen sexualitet och som vuxen är allt laddat. En bussresa, en taxitur, en vandring genom en trädgård - alltihop laddas med något sexuellt. Det är inte porrigt utan sensuellt och förstärks av bild- och ljudspråket. Ett snyggt hantverk är det verkligen.
När Hélène Cattet och Bruno Forzani långfilmsdebuterar gör de det med en film som hyllar varenda filmskapare inom giallogenren till punkt och pricka. Jag är för dåligt insatt i genren för att peka ut referenser men det är extrema närbilder, detaljer, täta klipp, ljussättning i olika färger, typisk musik och allt vad man kan gräva fram. Så pretentiöst - ja, men även pretentiöst på ett väldigt imponerande sätt. Vilken enorm tid det måste tagit att planera filmen och vilken enorm känsla för genren dessa två unga filmskapare måste besitta...
Tyvärr är filmens plott i det närmaste helt obegriplig, och de båda säger i en intervju för Bloody Disgusting att "'Amer'" är en gåta som enbart tittaren har lösningen till". Alltså: det är helt fritt för egna tolkningar. Vad som dock är klart är att filmen består av tre nedslag i huvudpersonen Anas liv - som barn, som tonåring och som kvinna. I barnsegmentet smyger hon omkring i i familjens stora hus där hennes morfar ligger död i ett rum. Hon har ett fickur som andas när hon öppnar det. Hon ser sin mamma älska med en man. I tonårssegmentet följer hon med sin mamma och handlar och både drar till sig intresse från olika män och blir själv intresserad, och i vuxensegmentet återvänder hon till det stora huset som nu är förfallet och övergivet, men hon är inte riktigt ensam där...
Ja, det är inte helt lätt att hänga med i storyn och jag har väl mer eller mindre givit upp hoppet att förstå filmen. I stället lägger jag mitt intresse på dess utseende och presentation som är spännande värre. Filmskaparna kommer från kortfilmsvärlden och det märks då de visuellt berättar väldigt mycket på lite tid och med knappt någon dialog alls. Formmässigt är filmen bättre än sin story och jag fascineras över många olika detaljer i bildspråket och inte minst i ljudet som ibland tar över och berättar mer än själva bilderna.
Svårt att förklara, men det är också en svår film. Vad som är lättare att ta in är filmens sexuella undertoner. Sannolikt är det första gången Ana kommer i kontakt med sex när hon ser sin mamma älska, och som tonåring när hon förför eller blir förförd blir hon medveten om sin egen sexualitet och som vuxen är allt laddat. En bussresa, en taxitur, en vandring genom en trädgård - alltihop laddas med något sexuellt. Det är inte porrigt utan sensuellt och förstärks av bild- och ljudspråket. Ett snyggt hantverk är det verkligen.
EXTRAMATERIALET
Teasertrailern och trailern åsido - det som är mest spännande bland extramaterialet är en demoscen som föregås av en förklarade text som berättar att med en begränsad budget var filmskaparna tvungna att filma hela filmen med en enkel kamera och sig själva som skådespelare för att tänka ut alla scener i extrem detalj för att den riktiga filmningen skulle gå så smidigt som möjligt. Det får vi ett exempel på här, samt samma scen som den blev i den slutgiltiga filmen med demoscenen picture-in-picture. Kul att se.
TRE SAKER
1. Musiken är gjord av gamla giallokompositörer och är helt perfekt för filmen. Det är något speciellt med soundet och instrumenteringen som gör det.
2. Till och med omslaget och alla annan grafik utstrålar gammal giallo så det står härliga till.
3. Trots att giallo är en väldigt italiensk genre är detta en fransk-belgisk produktion.
2. Till och med omslaget och alla annan grafik utstrålar gammal giallo så det står härliga till.
3. Trots att giallo är en väldigt italiensk genre är detta en fransk-belgisk produktion.
ANDERS JAKOBSON (2011-09-12)