Skräckfilm som inte skrämmer
Nightmare on Left Bank
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
När ett omslag har recensionscitat som "En av 2000-talets bästa skräckfilmer!" så vet jag att tagga ner förväntningarna en smula. Denna belgiska film är även "fasansfullt skrämmande" och har blivit hyllad både här och där, så det var svårt att skruva ner förväntningarna allt för mycket. Tyvärr lyckades jag inte ta ner dem tillräckligt långt.
Löperskan Marie har tränat för hårt och drabbas av utmattning. På träningsbanan träffar hon pilbågsskytten Robert, och de fattar tycke för varann. När Marie börjar bo hos honom i bostadsområdet Linkeroever börjar hon få mardrömmar. Tjejen som bodde i lägenheten före Robert visar sig ha försvunnit mystiskt, och när Marie nystar i försvinnandet leder det till ett hemligt rum i källaren...
När jag ser handlingen sådär så verkar det ju faktiskt spännande. Vilket det förstås inte är. Jag vet inte om det är mig det är fel på, eller om ordet "skrämmande" på nåt sätt ändrat sin mening utan att jag har märkt det. Det är väldigt svårt att känna skräck när 95 procent av en film består av alldagligt drama. Drama som för handlingen framåt, javisst, men det är knappast fängslande spänning vi talar om här.
Mysteriet som nystas upp leder till en allt annat än överraskande upplösning, speciellt om man råkar läsa det stora citatet på baksidan som förkunnar: "För tankarna till Rosemary’s Baby". Den konstnärliga aspirationen och underliggande symboliken må vara tänkvärd, och även om resultatet tveklöst är en skräckfilm är den verkligen inte "fasansfullt skrämmande".
Löperskan Marie har tränat för hårt och drabbas av utmattning. På träningsbanan träffar hon pilbågsskytten Robert, och de fattar tycke för varann. När Marie börjar bo hos honom i bostadsområdet Linkeroever börjar hon få mardrömmar. Tjejen som bodde i lägenheten före Robert visar sig ha försvunnit mystiskt, och när Marie nystar i försvinnandet leder det till ett hemligt rum i källaren...
När jag ser handlingen sådär så verkar det ju faktiskt spännande. Vilket det förstås inte är. Jag vet inte om det är mig det är fel på, eller om ordet "skrämmande" på nåt sätt ändrat sin mening utan att jag har märkt det. Det är väldigt svårt att känna skräck när 95 procent av en film består av alldagligt drama. Drama som för handlingen framåt, javisst, men det är knappast fängslande spänning vi talar om här.
Mysteriet som nystas upp leder till en allt annat än överraskande upplösning, speciellt om man råkar läsa det stora citatet på baksidan som förkunnar: "För tankarna till Rosemary’s Baby". Den konstnärliga aspirationen och underliggande symboliken må vara tänkvärd, och även om resultatet tveklöst är en skräckfilm är den verkligen inte "fasansfullt skrämmande".
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet, varav inget står med på omslaget, börjar med två trailers. Det följs av en "making of" som imponerar stort med att vara fullständigt, komplett och totalt intetsägande. Dessa tolv minuter består av att någon filmat lite grann när man spelat in ett par allmänna scener och när folk, typ... står och tittar. Eller äter mat. Ibland med lite sorgsen musik pålagt. Tveklöst det absolut mest värdelösa och meningslösa extramaterial jag någonsin skådat.
De sex minuter med "bortklippta scener" som finns är egentligen bara ett montage av olika miljöbilder och små händelser som trimmats bort. Det är lite dialog, men den är inte textad så det är svårt att bry sig. Allra sist bjussar man dessutom på två svagt underhållande feltagningar.
NjutaFilms bjuder även sedvanligt på några trailers för andra aktuella releaser.
De sex minuter med "bortklippta scener" som finns är egentligen bara ett montage av olika miljöbilder och små händelser som trimmats bort. Det är lite dialog, men den är inte textad så det är svårt att bry sig. Allra sist bjussar man dessutom på två svagt underhållande feltagningar.
NjutaFilms bjuder även sedvanligt på några trailers för andra aktuella releaser.
TRE SAKER
1. Vid flera tillfällen skakar bilden kraftigt. Detta har man uppnått genom att låta skådespelarna röra sig långsamt, rycka i kameran och sedan spela upp filmen snabbt. Det är säkert meningen att det ska förmedla någon helt annan känsla än irritation.
2. Det här är den tredje "vanliga" film jag sett på senare år där man bjuds på en närbild av ett barns födsel. Inte en rulle att värma upp dejten med alltså.
3. ...var tog tjejen i början av filmen vägen?
2. Det här är den tredje "vanliga" film jag sett på senare år där man bjuds på en närbild av ett barns födsel. Inte en rulle att värma upp dejten med alltså.
3. ...var tog tjejen i början av filmen vägen?
HENRIK ANDERSSON (2011-09-18)