En dryg ex-stjärna kommer till insikt
Eastbound & Down - Säsong 1
Genre: Komedi, TV-serieFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2011
Ljud: DTS-HD 5.1 MA
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Kvaliteten på amerikanska kabelkanalers tv-serier har blivit så pass hög att skådespelare som vanligtvis gör filmer utan problem kan göra produktioner för tv. Det var väl i och för sig ganska länge sedan man skilde på skådespelare som arbetade för tv och sådana som gjorde film, men numera verkar det som många kan hoppa mellan de olika medierna utan att man tänker två gånger på det.
I det här fallet handlar det om Danny McBride som gör huvudrollen i HBO-serien "Eastbound & Down" som han även varit med att ta fram. Rollen är som Kenny Powers - en före detta baseballstjärna som inte riktigt kan släppa att glansdagarna är förbi. För Powers var en riktig stjärna, en väldigt dryg och egoistisk sådan som kunde vräka ur sig dumheter till höger och vänster och ändå komma undan med det. En som hade pengar och allt man kunde köpa för pengar, men som sedan förlorade rubbet över en natt.
I början av serien tvingas han återvända till sin gamla hemstad och flytta in hos sin storebror Dustin (John Hawkes) och hans familj. De tror och hoppas på att det bara ska vara ett tillfälligt besök, men Kenny tar sig in och tar plats. Kenny har väl i och för sig inte planerat att stanna länge än nödvändigt, för han är övertygad om att de stora lagen när som helst kommer att ringa och be honom att komma tillbaka. Att han är otränad som få spelar ingen roll - det löser han med lite steroider.
Kenny får jobb som idrottslärarvikare på skolan och som konstlärarinna finns han gamla high school-kärlek April (Katy Mixon) som han genast börjar flirta vilt med. De gamla tricken biter dock inte för hon är förlovad med skolans rektor (Andrew Daly) som verkar ologiskt glad över att både ha Kenny som anställd och att han dessutom har en historia med hans fästmö. Här finns även Kennys gamla skolkompis Stevie (Steve Little) som Kenny inte alls minns men som kommer att ta stor plats i hans nuvarande liv. Stevie är nämligen väldigt lättmanipulerad och gör precis vad som helst för sin nya bästa vän, trots att Kenny inte bryr sig ett skit om honom.
Kenny tar inte sitt jobb på speciellt mycket allvar utan undervisar på sitt eget vis, men först efter att ha en frågestund om sig själv. Oavsett läget är han fortfarande den gigantiska stjärna han en gång var, tror han. Han peppar upp sig varje dag genom att lyssna på sin egen ljudbok, allt för att styrka sitt redan enorma ego.
Om det hade varit så att Kenny Powers hade varit genomdryg och självupptagen genom hela serien så hade den inte fungerat, så tack och lov kommer han till insikt en bit in och förstår att det gamla livet är förbi och att det bara är att foga sig i verkligheten. Självklart poppar den gamla Kenny Powers upp emellanåt, speciellt mot slutet av säsongen då en möjlighet att göra comeback uppkommer, ungefär samtidigt som Kennys försök att vinna Aprils gunst ger frukt.
"Eastbound & Down" skulle kunna ha fallit platt på marken om det inte hade varit så att humorn i serien blandats upp med en del allvar och tragedi. Det hade varit lätt att dra i väg under bältet och fiska efter de billigare skratten, men det gör man inte. Det är fortfarande skruvat och knäppt men det finns en allvarlig botten som lyfter serien. Tragikomisk, är kanske en bättre beskrivning av serien.
Säsongen är på blott sex halvtimmesavsnitt vilket är ett väldigt oamerikanskt upplägg men det gör också att serien blir väldigt konkret och förs framåt i ett bra tempo. Med fler avsnitt hade storyn snabbt mjölkats ur och tappat fokus, men nu blir det just konkret och effektivt. Jag gillar det.
Inte så tokigt.
I det här fallet handlar det om Danny McBride som gör huvudrollen i HBO-serien "Eastbound & Down" som han även varit med att ta fram. Rollen är som Kenny Powers - en före detta baseballstjärna som inte riktigt kan släppa att glansdagarna är förbi. För Powers var en riktig stjärna, en väldigt dryg och egoistisk sådan som kunde vräka ur sig dumheter till höger och vänster och ändå komma undan med det. En som hade pengar och allt man kunde köpa för pengar, men som sedan förlorade rubbet över en natt.
I början av serien tvingas han återvända till sin gamla hemstad och flytta in hos sin storebror Dustin (John Hawkes) och hans familj. De tror och hoppas på att det bara ska vara ett tillfälligt besök, men Kenny tar sig in och tar plats. Kenny har väl i och för sig inte planerat att stanna länge än nödvändigt, för han är övertygad om att de stora lagen när som helst kommer att ringa och be honom att komma tillbaka. Att han är otränad som få spelar ingen roll - det löser han med lite steroider.
Kenny får jobb som idrottslärarvikare på skolan och som konstlärarinna finns han gamla high school-kärlek April (Katy Mixon) som han genast börjar flirta vilt med. De gamla tricken biter dock inte för hon är förlovad med skolans rektor (Andrew Daly) som verkar ologiskt glad över att både ha Kenny som anställd och att han dessutom har en historia med hans fästmö. Här finns även Kennys gamla skolkompis Stevie (Steve Little) som Kenny inte alls minns men som kommer att ta stor plats i hans nuvarande liv. Stevie är nämligen väldigt lättmanipulerad och gör precis vad som helst för sin nya bästa vän, trots att Kenny inte bryr sig ett skit om honom.
Kenny tar inte sitt jobb på speciellt mycket allvar utan undervisar på sitt eget vis, men först efter att ha en frågestund om sig själv. Oavsett läget är han fortfarande den gigantiska stjärna han en gång var, tror han. Han peppar upp sig varje dag genom att lyssna på sin egen ljudbok, allt för att styrka sitt redan enorma ego.
Om det hade varit så att Kenny Powers hade varit genomdryg och självupptagen genom hela serien så hade den inte fungerat, så tack och lov kommer han till insikt en bit in och förstår att det gamla livet är förbi och att det bara är att foga sig i verkligheten. Självklart poppar den gamla Kenny Powers upp emellanåt, speciellt mot slutet av säsongen då en möjlighet att göra comeback uppkommer, ungefär samtidigt som Kennys försök att vinna Aprils gunst ger frukt.
"Eastbound & Down" skulle kunna ha fallit platt på marken om det inte hade varit så att humorn i serien blandats upp med en del allvar och tragedi. Det hade varit lätt att dra i väg under bältet och fiska efter de billigare skratten, men det gör man inte. Det är fortfarande skruvat och knäppt men det finns en allvarlig botten som lyfter serien. Tragikomisk, är kanske en bättre beskrivning av serien.
Säsongen är på blott sex halvtimmesavsnitt vilket är ett väldigt oamerikanskt upplägg men det gör också att serien blir väldigt konkret och förs framåt i ett bra tempo. Med fler avsnitt hade storyn snabbt mjölkats ur och tappat fokus, men nu blir det just konkret och effektivt. Jag gillar det.
Inte så tokigt.
EXTRAMATERIALET
De borttagna scenerna består mest av alternativa repliker som vittnar om en hel del improvisation, vilket även fortsätter i outtakesen och en lång totalt improviserad scen under namnet "Stevie's dark secret". Det verkar med andra ord ha varit roligt under inspelningen.
Det får man i och för sig intrycket av i making of-filmen som kanske inte berättar så mycket mer än det.
En promofilm för Kenny Powers som figurerar i ett avsnitt får man se i sin helhet och det finns även två reklamfilmer för en BMW-handel med bland extramaterialet, samt kommentarspår.
Det får man i och för sig intrycket av i making of-filmen som kanske inte berättar så mycket mer än det.
En promofilm för Kenny Powers som figurerar i ett avsnitt får man se i sin helhet och det finns även två reklamfilmer för en BMW-handel med bland extramaterialet, samt kommentarspår.
TRE SAKER
1. Titeln kommer från låten "East Bound and Down" av Jerry Reed som spelades in till soundtracket till "Nu blåser vi snuten".
2. Något som är udda med avsnitten är att varje avsnitt tar vid exakt där det förra slutade. Även detta gör att serien känns väldigt konkret och att historien går framåt i stadig takt.
3. Will Ferrell är en av producenterna till serien och medverkar i ett par avsnitt som en BMW-försäljare med en hiskelig frisyr.
2. Något som är udda med avsnitten är att varje avsnitt tar vid exakt där det förra slutade. Även detta gör att serien känns väldigt konkret och att historien går framåt i stadig takt.
3. Will Ferrell är en av producenterna till serien och medverkar i ett par avsnitt som en BMW-försäljare med en hiskelig frisyr.
ANDERS JAKOBSON (2011-09-07)