Sly lägger Rockys handskar på hyllan
Rocky Balboa
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1, DTS ES 6.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Jag såg aldrig "Rocky V" men vad jag förstått var det en flopp, speciellt som Sylvester Stallone inte fajtades själv i den. Så det är fullt förstårligt att han ville knyta ihop "Rocky"-säcken med en riktigt bra film. Och han lyckades.
Det är en åldrad och ledsen Rocky Balboa vi möter. Den stora kärleken Adrian har dött i cancer för fem år sedan och den före detta världsmästaren är vid graven så ofta att han till och med tagit dit en stol. Han bor i ett litet skyffe och har lagt alla sina pengar på restaurangen "Adrian's" där ett gäng mexikaner lagar italiensk mat och själv underhåller han gästerna med gamla annekdoter.
Samtidigt har hans son Robert Jr distanserat sig från sin far, trött på att leva i hans stora skugga och bästa kompisen Paulie tycker att han lever i det förflutna. Med vad annars ska han göra? Det var ju i det förflutna han var någon, som han var glad och förälskad.
I en ödslig bar träffar han på Little Marie som vi senast såg i den absolut första "Rocky"-filmen. Han börjar umgås med henne och hennes son. Han har inga baktankar, han vill bara ha någon att ta hand om.
I en annan del av världen regerar den nya världsmästaren Mason "The Line" Dixon. En oerhört effektiv boxare, men inte alls omtyckt. När ett tv-program visar upp en datagenererad fajt mellan Dixon och Rocky blir utfallet att Rocky vinner på knockout. Fajten inspirerar Rocky att söka proffboxningstillstånd igen för att göra en försiktig comeback. Detta tänder Dixons managers som ser en stor chans att tjäna pengar samtidigt som Dixons status kan förbättras.
Liveversionen av datafajten annonseras och Rocky inleder en hård träning för sin kanske sista match, sin kanske sista chans att lämna det förflutna och gå vidare i livet.
Det som är så bra med "Rocky Balboa" är att den där är så trogen historiens gång. Stallone hymlar inte - han är själv gammal nu och så är även Rocky. Det ger en fin tyngd till historien. Det har verkligen gått trettio år sedan den första filmen. Att filmen har så många referenser till originalet gör det hela ännu bättre. Till exempel att Little Marie är med i filmen. En till synes obetydlig karaktär i den första filmen, vilsen på Philadelphias gator i fel kretsar, och i denna en mycket betydelsefull karaktär. Jag gillar att hon inte kliver in i den typiska "nya kärleken"-rollen, även om man kan dra slutsatsen att hon och Rocky förmodligen får till det efter denna films slut.
Filmen är snyggt gjord med enkla medel. "The city of brotherly love" visar upp sina skavanker, den värld som Rocky växte upp i, samtidigt som boxningsscenerna är extra glassiga och möjligen mer realistiska än tidigare. Ärligt talat upplever jag inte scenerna som speciellt realistiska baserat på den begränsade mängd boxning jag sett.
Stallone fixar uppgiften. Han lägger Rockys handskar på hyllan en gång för alla, och gör det med stor kärlek till karaktären och dess historia. Värdigt, snyggt och skickligt.
Det är en åldrad och ledsen Rocky Balboa vi möter. Den stora kärleken Adrian har dött i cancer för fem år sedan och den före detta världsmästaren är vid graven så ofta att han till och med tagit dit en stol. Han bor i ett litet skyffe och har lagt alla sina pengar på restaurangen "Adrian's" där ett gäng mexikaner lagar italiensk mat och själv underhåller han gästerna med gamla annekdoter.
Samtidigt har hans son Robert Jr distanserat sig från sin far, trött på att leva i hans stora skugga och bästa kompisen Paulie tycker att han lever i det förflutna. Med vad annars ska han göra? Det var ju i det förflutna han var någon, som han var glad och förälskad.
I en ödslig bar träffar han på Little Marie som vi senast såg i den absolut första "Rocky"-filmen. Han börjar umgås med henne och hennes son. Han har inga baktankar, han vill bara ha någon att ta hand om.
I en annan del av världen regerar den nya världsmästaren Mason "The Line" Dixon. En oerhört effektiv boxare, men inte alls omtyckt. När ett tv-program visar upp en datagenererad fajt mellan Dixon och Rocky blir utfallet att Rocky vinner på knockout. Fajten inspirerar Rocky att söka proffboxningstillstånd igen för att göra en försiktig comeback. Detta tänder Dixons managers som ser en stor chans att tjäna pengar samtidigt som Dixons status kan förbättras.
Liveversionen av datafajten annonseras och Rocky inleder en hård träning för sin kanske sista match, sin kanske sista chans att lämna det förflutna och gå vidare i livet.
Det som är så bra med "Rocky Balboa" är att den där är så trogen historiens gång. Stallone hymlar inte - han är själv gammal nu och så är även Rocky. Det ger en fin tyngd till historien. Det har verkligen gått trettio år sedan den första filmen. Att filmen har så många referenser till originalet gör det hela ännu bättre. Till exempel att Little Marie är med i filmen. En till synes obetydlig karaktär i den första filmen, vilsen på Philadelphias gator i fel kretsar, och i denna en mycket betydelsefull karaktär. Jag gillar att hon inte kliver in i den typiska "nya kärleken"-rollen, även om man kan dra slutsatsen att hon och Rocky förmodligen får till det efter denna films slut.
Filmen är snyggt gjord med enkla medel. "The city of brotherly love" visar upp sina skavanker, den värld som Rocky växte upp i, samtidigt som boxningsscenerna är extra glassiga och möjligen mer realistiska än tidigare. Ärligt talat upplever jag inte scenerna som speciellt realistiska baserat på den begränsade mängd boxning jag sett.
Stallone fixar uppgiften. Han lägger Rockys handskar på hyllan en gång för alla, och gör det med stor kärlek till karaktären och dess historia. Värdigt, snyggt och skickligt.
EXTRAMATERIALET
"Kommentarer av regissören", ja det är ju Sylvester Stallone det, och det måste man ju lyssna på. Stallone kommenterar filmen mest med information om hur man ska tolka karaktärerna under filmens gång. Alltså inte så många tekniska kommentarer.
Stallone är märkbart tagen av vissa scener, sådana som definitivt satte punkt för karaktären Rocky. Ganska intressant att lyssna på, men inget sägs som är ett måste att höra. Jo, Stallone nämner en directors cut så bli inte förvånade om en sådan dyker upp.
Frågan är om någon av de borttagna scenerna stoppas tillbaka då. Jag hoppas inte det. Bland de bortklippta scenerna finns en hel storyline som avslöjar att Rocky och Paulie bor ihop, att Paulie flyttar ut men tillbaka igen sen efter att han fått sparken. Det finns också en version på scenen när Rocky träffar Little Marie första gången i filmen. Scenen är helt annorlunda och sämre.
Det finns också ett alternativt slut där vinnaren av fighten är den som inte vinner i filmen. Personligen tycker jag att filmens slut är klart att föredra.
Är man road av tabbar och felsägningar så finns det en litet block med sådana. Lite oväntat på en dramafilm, men varför inte?
Slutligen finns det tre smådokumentärer. Den första är en renodlad making of som dock känns aningens kort. Den andra handlar om hur de utveckalde boxningsscenerna i filmen och den tredje handlar om hur de gjorde datafighten.
Rent spontant är jag lite förundrad över att "Rocky Balboa" är en singeldiskutgåva. Jag hade föreställt mig en dubbeldisk med en rejäl making of som bärande beståndsdel. Men extramaterialet är bra även på denna utgåva.
Stallone är märkbart tagen av vissa scener, sådana som definitivt satte punkt för karaktären Rocky. Ganska intressant att lyssna på, men inget sägs som är ett måste att höra. Jo, Stallone nämner en directors cut så bli inte förvånade om en sådan dyker upp.
Frågan är om någon av de borttagna scenerna stoppas tillbaka då. Jag hoppas inte det. Bland de bortklippta scenerna finns en hel storyline som avslöjar att Rocky och Paulie bor ihop, att Paulie flyttar ut men tillbaka igen sen efter att han fått sparken. Det finns också en version på scenen när Rocky träffar Little Marie första gången i filmen. Scenen är helt annorlunda och sämre.
Det finns också ett alternativt slut där vinnaren av fighten är den som inte vinner i filmen. Personligen tycker jag att filmens slut är klart att föredra.
Är man road av tabbar och felsägningar så finns det en litet block med sådana. Lite oväntat på en dramafilm, men varför inte?
Slutligen finns det tre smådokumentärer. Den första är en renodlad making of som dock känns aningens kort. Den andra handlar om hur de utveckalde boxningsscenerna i filmen och den tredje handlar om hur de gjorde datafighten.
Rent spontant är jag lite förundrad över att "Rocky Balboa" är en singeldiskutgåva. Jag hade föreställt mig en dubbeldisk med en rejäl making of som bärande beståndsdel. Men extramaterialet är bra även på denna utgåva.
TRE SAKER
1. Den klassiska scenen där Rocky ränner upp för trapporna till Philadelphia Museum of Art, som upprepas i denna film, har stort symbolvärde som man kan plocka med sig in i vardagen. Om man ska pressa sig själv till något kan man minnas Rockys ansträngning och stoltheten han känner när han står där.
2. Upptäckte att jag var lite fördomsfull - Burt Young, som spelar Paulie, trodde jag att Stallone hade grävt fram under en sten, men han har jobbat regelbundet och gjort flera filmer per år även på senare tid. Jag får skylla på att han ser så otroligt ruff och sliten ut i just denna roll.
3. Som Stallone konstaterar i kommentarspåret och bakomfilmen så finns det en fysisk likhet mellan han och Milo Ventimiglia som spelar sonen Robert Jr. Deras munnar hänger åt samma håll. Helt slumpmässigt men roligt.
2. Upptäckte att jag var lite fördomsfull - Burt Young, som spelar Paulie, trodde jag att Stallone hade grävt fram under en sten, men han har jobbat regelbundet och gjort flera filmer per år även på senare tid. Jag får skylla på att han ser så otroligt ruff och sliten ut i just denna roll.
3. Som Stallone konstaterar i kommentarspåret och bakomfilmen så finns det en fysisk likhet mellan han och Milo Ventimiglia som spelar sonen Robert Jr. Deras munnar hänger åt samma håll. Helt slumpmässigt men roligt.
ANDERS JAKOBSON (2007-05-14)