Sentimentalt om en andra chans
Touchback
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
1991 var Scott Murphy (Brian Presley) en lovande quarterback på high-schoolnivå i skollaget Coldwater. Så lovande att han hade röstats fram till "Mr Football" och med en spirande karriär framför sig. Allting förändrades under slutsekunderna i finalmatchen. Scott väljer inte att passa utan springer för glatta livet för att faktiskt avgöra matchen på egen hand med en touchdown. Men i samband med det blir han tacklad från två olika håll och landar på marken med ett brutet ben som pekar åt helt fel håll...
20 år senare är livet inte alls vad det kunde ha blivit. Han tar dubbla värktabletter varje dag och går omkring med en stålställning runt högerbenet. Han har gift sig med Macy (Melanie Lynskey) som han träffade på sjukhuset efter det allvarliga benbrottet och de lever nu enligt hennes dröm där de köpt familjefarmen och odlar sojabönor. Skörden är på gång och den är oerhört viktig, för huset är belånat upp till taknocken och banken har faktiskt sagt upp lånet, vilket Scott döljer för sin fru. Hans fysiska skada går inte att dölja, men allt annat gömmer han in i det sista.
Livet är tufft och värre blir det när frosten slår till och skörden måste tas om hand om omedelbart, och ännu värre blir det när skördetröskan pajar. Det finns ingen som helst chans att ta hand om bönorna och Scott inser att allt är kört. Han drar sig undan, pluggar igen avgasröret och startar bilen med ambitionen att ta sitt liv och låta livförsäkringen rädda familjen.
Men då får han en andra chans. Han vaknar till och är tillbaka i 1991, veckan innan den ödesdigra matchen. Benet är helt, hans bil är ny och glänsande och han är ung igen. Han är fullt medveten om vad som händer, men allt är så annorlunda. Macy är fortfarande bara en främling i skolorkestern, medan Scott är tillsammans med den snygga cheerleadern (Sarah Wright). Scott har möjligheten att förändra sin framtid genom att undvika den tragiska skadan, men under veckan fram till matchen får han anledning att väga framtiden han kunde få mot den han faktiskt fick.
Jag tycker det räcker med att titta på omslaget för att räkna ut vad det är för slags film vi har att göra med. Något som känns americana och som är sentimentalt. Och ja, både amerikansk fotboll och den lantliga småstadskänslan osar americana och det blir sentimentalt mot slutet. Men inledningen av filmen är kort och gott deprimerande för att ta ett rejält kliv bakåt i tiden som inte riktigt fungerar fullt ut. Problemet ligger i att skådespelarna som är runt 35 år gamla ska spela 17-18-åringar och det går inget vidare. Samma sak är det för Kurt Russell som spelar coach Hand - fast tvärtom. I de moderna delarna av filmen har han blivit sminkad äldre på ett sätt som är svårt att köpa.
Fast jag gillar ändå filmen lite grand. Amerikansk fotboll, precis som baseball, är roligare att se på film än på riktigt och jag gillar även den lantliga småstadskänslan. "Touchback" är en typisk film som bara dyker upp på tv, som man inte planerat att se, men ser ändå och tycker att den dög för stunden. Ingen klassiker, ingen kalkon, bara en film som finns.
20 år senare är livet inte alls vad det kunde ha blivit. Han tar dubbla värktabletter varje dag och går omkring med en stålställning runt högerbenet. Han har gift sig med Macy (Melanie Lynskey) som han träffade på sjukhuset efter det allvarliga benbrottet och de lever nu enligt hennes dröm där de köpt familjefarmen och odlar sojabönor. Skörden är på gång och den är oerhört viktig, för huset är belånat upp till taknocken och banken har faktiskt sagt upp lånet, vilket Scott döljer för sin fru. Hans fysiska skada går inte att dölja, men allt annat gömmer han in i det sista.
Livet är tufft och värre blir det när frosten slår till och skörden måste tas om hand om omedelbart, och ännu värre blir det när skördetröskan pajar. Det finns ingen som helst chans att ta hand om bönorna och Scott inser att allt är kört. Han drar sig undan, pluggar igen avgasröret och startar bilen med ambitionen att ta sitt liv och låta livförsäkringen rädda familjen.
Men då får han en andra chans. Han vaknar till och är tillbaka i 1991, veckan innan den ödesdigra matchen. Benet är helt, hans bil är ny och glänsande och han är ung igen. Han är fullt medveten om vad som händer, men allt är så annorlunda. Macy är fortfarande bara en främling i skolorkestern, medan Scott är tillsammans med den snygga cheerleadern (Sarah Wright). Scott har möjligheten att förändra sin framtid genom att undvika den tragiska skadan, men under veckan fram till matchen får han anledning att väga framtiden han kunde få mot den han faktiskt fick.
Jag tycker det räcker med att titta på omslaget för att räkna ut vad det är för slags film vi har att göra med. Något som känns americana och som är sentimentalt. Och ja, både amerikansk fotboll och den lantliga småstadskänslan osar americana och det blir sentimentalt mot slutet. Men inledningen av filmen är kort och gott deprimerande för att ta ett rejält kliv bakåt i tiden som inte riktigt fungerar fullt ut. Problemet ligger i att skådespelarna som är runt 35 år gamla ska spela 17-18-åringar och det går inget vidare. Samma sak är det för Kurt Russell som spelar coach Hand - fast tvärtom. I de moderna delarna av filmen har han blivit sminkad äldre på ett sätt som är svårt att köpa.
Fast jag gillar ändå filmen lite grand. Amerikansk fotboll, precis som baseball, är roligare att se på film än på riktigt och jag gillar även den lantliga småstadskänslan. "Touchback" är en typisk film som bara dyker upp på tv, som man inte planerat att se, men ser ändå och tycker att den dög för stunden. Ingen klassiker, ingen kalkon, bara en film som finns.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I skrivandets stund har "Touchback" varken haft biopremiär eller släppts för hemmamarknaden i USA.
2. Manusförfattare och regissör är Don Handfield som egentligen inte har några meriter att skryta med sedan tidigare.
3. Med i filmen är Christine Lahti, mest känd från tv, men som faktiskt vunnit en Oscar - som regissör till en kortfilm.
2. Manusförfattare och regissör är Don Handfield som egentligen inte har några meriter att skryta med sedan tidigare.
3. Med i filmen är Christine Lahti, mest känd från tv, men som faktiskt vunnit en Oscar - som regissör till en kortfilm.
ANDERS JAKOBSON (2011-09-29)