Romantik, humor, naket, sorg
Turkisk konfekt
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.66:1
"Turkisk konfekt" från 1973 är holländske Paul Verhoevens andra långfilm, och här är actionkarriären i Hollywood fortfarande långt borta för den kontroversielle regissören. I detta kärleksdrama följer vi den begåvade men urflippade skulptören Erik (Rutger Hauer), vars tillvaro för alltid förändras när han träffar den frisinnade Olga (Monique van de Ven). Det är passionerad romantik, med- och motgångar, humor och en jäkla massa liggande.
Framförallt en massa liggande och naket. "Turkisk konfekt" må ha gått upp på biograferna som en vanlig spelfilm, men hade det inte varit för den uppenbarliga kvaliteten på produktionen hade detta med lätthet kunnat avfärdas som mjukporr. Varken Hauer eller van de Ven verkar jätteblyg och visar upp det mesta de har otaliga gånger. Man skulle kunna tro att dessa inslag mest är för sakens skull, men filmen är smartare än så. Den bokstavligen talat nakna skildringen ger ett slags intim inblick i karaktärernas förhållande som skulle vara omöjlig i ett mer konventionellt drama. Verhoeven frossar också i sedvanlig ordning i mängder av äckliga detaljer, säkerligen med motivationen att äckel är en naturlig del av livet eller något liknande. Jag var exempelvis glad att jag inte åt något under scenen där Erik hittar ett hästöga i köttfärsen.
Men "Turkisk konfekt" är mer än så. Precis som i den senare "Spetters" lyckas Verhoeven skildra ett antal karaktärer under några viktiga år i deras liv på ett vis som är totalt fascinerande därför att de känns så autentiska. Vi tycker om Erik trots uppenbara brister som att han är något av ett svin och stundtals läskig och halvpervers. Och precis som i tidigare nämnda film kan vad som helst när som helst när som helst hända dessa människor, som när Olgas mycket sympatiske pappa introduceras bara för att ges en plågsam och utdragen död ett antal scener senare. Cancer spelar en central roll i filmen, särskilt under den sista, dystra halvtimmen. För slutet är naturligtvis inte lyckligt och berättelsen är, som i alla Verhoevens filmer, i total avsaknad av sentimentalitet.
Monique van de Ven gjorde långfilmsdebut med "Turkisk konfekt" och Rutger Hauer kom senare att bli en stjärna i Hollywood, med både toppar och dalar i karriären. De har en oerhörd kemi tillsammans, och man skulle inte bli fövånad om man fick veta att de var ett par i verkligheten vid inspelningen av filmen. Runt dem byggs en medryckande historia som inte skyggar från varken det fina eller det fula, och många av scenerna är väldigt roliga och väldigt sorgliga, ibland samtidigt. Jag hittar ingenting att anmärka på i "Turkisk konfekt", den är en sån där ytterst sällsynt film som är helt perfekt.
Framförallt en massa liggande och naket. "Turkisk konfekt" må ha gått upp på biograferna som en vanlig spelfilm, men hade det inte varit för den uppenbarliga kvaliteten på produktionen hade detta med lätthet kunnat avfärdas som mjukporr. Varken Hauer eller van de Ven verkar jätteblyg och visar upp det mesta de har otaliga gånger. Man skulle kunna tro att dessa inslag mest är för sakens skull, men filmen är smartare än så. Den bokstavligen talat nakna skildringen ger ett slags intim inblick i karaktärernas förhållande som skulle vara omöjlig i ett mer konventionellt drama. Verhoeven frossar också i sedvanlig ordning i mängder av äckliga detaljer, säkerligen med motivationen att äckel är en naturlig del av livet eller något liknande. Jag var exempelvis glad att jag inte åt något under scenen där Erik hittar ett hästöga i köttfärsen.
Men "Turkisk konfekt" är mer än så. Precis som i den senare "Spetters" lyckas Verhoeven skildra ett antal karaktärer under några viktiga år i deras liv på ett vis som är totalt fascinerande därför att de känns så autentiska. Vi tycker om Erik trots uppenbara brister som att han är något av ett svin och stundtals läskig och halvpervers. Och precis som i tidigare nämnda film kan vad som helst när som helst när som helst hända dessa människor, som när Olgas mycket sympatiske pappa introduceras bara för att ges en plågsam och utdragen död ett antal scener senare. Cancer spelar en central roll i filmen, särskilt under den sista, dystra halvtimmen. För slutet är naturligtvis inte lyckligt och berättelsen är, som i alla Verhoevens filmer, i total avsaknad av sentimentalitet.
Monique van de Ven gjorde långfilmsdebut med "Turkisk konfekt" och Rutger Hauer kom senare att bli en stjärna i Hollywood, med både toppar och dalar i karriären. De har en oerhörd kemi tillsammans, och man skulle inte bli fövånad om man fick veta att de var ett par i verkligheten vid inspelningen av filmen. Runt dem byggs en medryckande historia som inte skyggar från varken det fina eller det fula, och många av scenerna är väldigt roliga och väldigt sorgliga, ibland samtidigt. Jag hittar ingenting att anmärka på i "Turkisk konfekt", den är en sån där ytterst sällsynt film som är helt perfekt.
EXTRAMATERIALET
Skivan innehåller ett kommentarspår med Paul Verhoeven. I övrigt finns några biografier, ett bildgalleri och originaltrailern.
TRE SAKER
1. "Turkisk konfekt" nominerades till en Oscar för bästa utländska film.
2. Filmen är fortfarande Hollands på bio mest sedda.
3. Har en litterär, i Holland populär, förlaga vilken givetvis bidrog till succén i hemlandet.
2. Filmen är fortfarande Hollands på bio mest sedda.
3. Har en litterär, i Holland populär, förlaga vilken givetvis bidrog till succén i hemlandet.
JOEL FORNBRANT (2011-10-03)