En katastrof som skildrar en katastrof
Hindenburg
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.77:1
Hindenburg exploderade 1937 och med det tog luftskeppens storhetstid slut. Det där vet vi sedan länge. Alla undersökningar om eventuellt sabotage har hittills inte kunnat styrka den tesen men nu när tyska TV-kanalen RTL gör en påkostad jätteproduktion så har man förstås byggt det kring en konspiration.
Redan efter en kvart inser jag att det här kommer bli tre långa timmar. Det var länge sedan det var en sådan pina att tvinga sig igenom en film, men så känns det nästan hela tiden under min sittning med "Hindenburg". Filmen tar lång tid på sig att bygga upp handlingen och när den väl gjort det finns inte mycket tid kvar för att dra ut på spänningen.
Taffligt är ett ord som dyker upp i huvudet och det är nog det bästa jag kan säga om "Hindenburg". Annars pendlar jag mer mellan ord som obegripligt och pinsamt. Svagast är Maximilian Simonischek i den stora hjälterollen vilket förstås skadar filmen extra. Jag har svårt att se honom axla den här typen av äventyrshjältar och han springer mest runt med ett barnsligt uttryck i ansiktet och en klumpig hållning. Bättre går det då för hans motspelerska Lauren Lee Smith som lyser upp i stort sett varje scen hon är med i. Henne ser jag gärna mer av. Bland de internationella skådespelarna finns Stacy Keach och Greta Scacchi som jag båda högaktar men här är de låsta till ett manus som inte fungerar och då blir deras prestationer där efter.
Men det enskilt största felet man begick var att koncentrera sig så mycket på att kunna sälja in filmen i USA att man gjorde hela filmen på engelska. De tyska skådespelarnas förmåga att leverera trovärdiga repliker på engelska pendlar mellan acceptabel och obefintlig. De må vara erkända och duktiga skådespelare i Tyskland men de behärskar inte det engelska språket tillräckligt väl för att leverera sina repliker på ett trovärdigt sätt. Resultatet blir väldigt bisarra konversationer där man fastnar mer vid sättet de säger det på än vad de faktiskt säger.
Utöver det känns valet av musik fullkomligt obegripligt. Överlag finns ingen stämningsmusik som placerar filmen i 30-talet utan filmen inleds med rockmusik och späds sedan på med mer nutida alster. Jag kan inte komma bort från känslan att musiken andas nordisk tonårsfilm, allra mest under de lite mer känslomässiga segmenten.
"Hindenburg" är en riktig soppa som man tyvärr plöjde ned över 100 miljoner kronor i. Jag är högst tveksam till att man får igen det såvida inte amerikanarna tar emot den som årets stora komedi, för så illa är den stundtals. Med tanke på budgeten får filmen "Hindenburg" ses som en katastrof i paritet med luftskeppet Hindenburgs.
Redan efter en kvart inser jag att det här kommer bli tre långa timmar. Det var länge sedan det var en sådan pina att tvinga sig igenom en film, men så känns det nästan hela tiden under min sittning med "Hindenburg". Filmen tar lång tid på sig att bygga upp handlingen och när den väl gjort det finns inte mycket tid kvar för att dra ut på spänningen.
Taffligt är ett ord som dyker upp i huvudet och det är nog det bästa jag kan säga om "Hindenburg". Annars pendlar jag mer mellan ord som obegripligt och pinsamt. Svagast är Maximilian Simonischek i den stora hjälterollen vilket förstås skadar filmen extra. Jag har svårt att se honom axla den här typen av äventyrshjältar och han springer mest runt med ett barnsligt uttryck i ansiktet och en klumpig hållning. Bättre går det då för hans motspelerska Lauren Lee Smith som lyser upp i stort sett varje scen hon är med i. Henne ser jag gärna mer av. Bland de internationella skådespelarna finns Stacy Keach och Greta Scacchi som jag båda högaktar men här är de låsta till ett manus som inte fungerar och då blir deras prestationer där efter.
Men det enskilt största felet man begick var att koncentrera sig så mycket på att kunna sälja in filmen i USA att man gjorde hela filmen på engelska. De tyska skådespelarnas förmåga att leverera trovärdiga repliker på engelska pendlar mellan acceptabel och obefintlig. De må vara erkända och duktiga skådespelare i Tyskland men de behärskar inte det engelska språket tillräckligt väl för att leverera sina repliker på ett trovärdigt sätt. Resultatet blir väldigt bisarra konversationer där man fastnar mer vid sättet de säger det på än vad de faktiskt säger.
Utöver det känns valet av musik fullkomligt obegripligt. Överlag finns ingen stämningsmusik som placerar filmen i 30-talet utan filmen inleds med rockmusik och späds sedan på med mer nutida alster. Jag kan inte komma bort från känslan att musiken andas nordisk tonårsfilm, allra mest under de lite mer känslomässiga segmenten.
"Hindenburg" är en riktig soppa som man tyvärr plöjde ned över 100 miljoner kronor i. Jag är högst tveksam till att man får igen det såvida inte amerikanarna tar emot den som årets stora komedi, för så illa är den stundtals. Med tanke på budgeten får filmen "Hindenburg" ses som en katastrof i paritet med luftskeppet Hindenburgs.
EXTRAMATERIALET
Inget. Förvånande med tanke på vilken stor produktion detta är.
TRE SAKER
1. Hollywood gjorde sin film om Hindenburg 1975. Den blev inte heller så lyckad.
2. Uppenbarligen kostade specialeffekterna där luftskeppet fattar eld och exploderar så mycket att man lade in dem både i början och i slutet. Så bra är de inte.
3. Som liten var Stacy Keach en av mina stora hjältar tack vare hans (parad?)-roll som Mickey Spillanes hårdkokta deckare Mike Hammer. Jag kan fortfarande vissla ledmotivet till TV-serien. Stacy ser inte lika cool ut i dag och glimten i ögat är borta. Min gamle barndomshjälte har gått och blivit gammal.
2. Uppenbarligen kostade specialeffekterna där luftskeppet fattar eld och exploderar så mycket att man lade in dem både i början och i slutet. Så bra är de inte.
3. Som liten var Stacy Keach en av mina stora hjältar tack vare hans (parad?)-roll som Mickey Spillanes hårdkokta deckare Mike Hammer. Jag kan fortfarande vissla ledmotivet till TV-serien. Stacy ser inte lika cool ut i dag och glimten i ögat är borta. Min gamle barndomshjälte har gått och blivit gammal.
THOMAS HELSING (2011-10-06)