Originell men inte fantastisk genremix
Bunraku
Genre: ActionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2011
Ljud: DTS-HD 5.1 MA
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Ibland dyker de upp, filmerna som inte liknar något annat. "Bunraku" är en salig genremix av de närbesläktade western- och samurajfilmerna, klassiska Hollywood-musikaler utan både sång och dans och filtrerat genom det som kallas neon noir. Omslaget beskriver filmen som en blandning av "Sin City" och "Kill Bill", och visst, det kan jag gå med på - om filmen var designad av Michel Gondry. Miljöerna i filmen är med flit väldigt "kulissiga" nästan som om de vore gjorda av papp.
Nyckeln ligger i titeln. "Bunraku" är nämligen namnet på en 400 år gammal japansk dockteaterstil där meterhöga dockor med detaljerade drag styrs av svartklädda dockförare som smälter in i bakgrunden.
Så ni förstår kanske varför filmen inte liknar något annat...
Historien utspelar sig i en post-apokalyptisk värld där det längre inte finns några skjutvapen utan alla kamper förs med knivar eller med nävarna. Öster om Atlanten regerar den mystiska skurken Nicola The Woodcutter (Ron Perlman) med sina nio mördare. Mördare nr 2 (Kevin McKidd) är den som sköter det praktiska medan Nicola håller sig gömd. Det är inte många som vet hur han faktiskt ser ut, men alla vet att det är han som bestämmer.
Till trakten kommer två tysta främlingar omedvetna om varandra. The Drifter (Josh Hartnett) är en cowboyliknande figur som vill komma åt Nicola av okänd anledning och Yoshi (Gackt) är en samuraj som vill komma åt Nicola för att återta en medaljong han stulit. Båda hamnar i trassel där de får använda sina fajtingkunskaper innan de slutligen möts, sammanfogade av en barägare (Woody Harrelson) som både sitter inne på en del svar på deras frågor och även fungerar som deras mentor. I stället för att jobba var och en för sig samarbetar de i jakten på Nicola.
Det är en väldigt ambitiös film regissören Guy Moshe fått till. Ambitiös och originell, man jag vet inte riktigt om jag tycker att den är överdrivet bra. Med två timmars speltid kan jag tycka att den blir lite väl utdragen och det är fler fajter än nödvändigt i filmen. Det är nästan som om Moshe haft en kvot att fylla, och det förtar lite av poängen.
Men det är som sagt en originell film, och det respekterar jag. Moshe har även fått ihop ett stabilt skådespelarstall. Även om jag flinar lite åt Ron Perlman i ännu en roll där han är utspökad som ett troll så är han perfekt för rollen och Kevin McKidd glänser som en mycket färgstark skurk som skiljer sig väldigt mycket från vad han har gjort tidigare. Han är en elegant mördare av den värsta sorten. Josh Hartnett och den japanska sångaren Gackt är bra som de hårda hjältarna medan Woody Harrelson är som klippt och skuren i sin roll. Stabilt och bra alltså, och filmen är också bra, men mer intressant för sitt originella format än fantastisk.
Nyckeln ligger i titeln. "Bunraku" är nämligen namnet på en 400 år gammal japansk dockteaterstil där meterhöga dockor med detaljerade drag styrs av svartklädda dockförare som smälter in i bakgrunden.
Så ni förstår kanske varför filmen inte liknar något annat...
Historien utspelar sig i en post-apokalyptisk värld där det längre inte finns några skjutvapen utan alla kamper förs med knivar eller med nävarna. Öster om Atlanten regerar den mystiska skurken Nicola The Woodcutter (Ron Perlman) med sina nio mördare. Mördare nr 2 (Kevin McKidd) är den som sköter det praktiska medan Nicola håller sig gömd. Det är inte många som vet hur han faktiskt ser ut, men alla vet att det är han som bestämmer.
Till trakten kommer två tysta främlingar omedvetna om varandra. The Drifter (Josh Hartnett) är en cowboyliknande figur som vill komma åt Nicola av okänd anledning och Yoshi (Gackt) är en samuraj som vill komma åt Nicola för att återta en medaljong han stulit. Båda hamnar i trassel där de får använda sina fajtingkunskaper innan de slutligen möts, sammanfogade av en barägare (Woody Harrelson) som både sitter inne på en del svar på deras frågor och även fungerar som deras mentor. I stället för att jobba var och en för sig samarbetar de i jakten på Nicola.
Det är en väldigt ambitiös film regissören Guy Moshe fått till. Ambitiös och originell, man jag vet inte riktigt om jag tycker att den är överdrivet bra. Med två timmars speltid kan jag tycka att den blir lite väl utdragen och det är fler fajter än nödvändigt i filmen. Det är nästan som om Moshe haft en kvot att fylla, och det förtar lite av poängen.
Men det är som sagt en originell film, och det respekterar jag. Moshe har även fått ihop ett stabilt skådespelarstall. Även om jag flinar lite åt Ron Perlman i ännu en roll där han är utspökad som ett troll så är han perfekt för rollen och Kevin McKidd glänser som en mycket färgstark skurk som skiljer sig väldigt mycket från vad han har gjort tidigare. Han är en elegant mördare av den värsta sorten. Josh Hartnett och den japanska sångaren Gackt är bra som de hårda hjältarna medan Woody Harrelson är som klippt och skuren i sin roll. Stabilt och bra alltså, och filmen är också bra, men mer intressant för sitt originella format än fantastisk.
EXTRAMATERIALET
Inget. Tyvärr, måste jag tillägga. Det här är en film som det verkligen hade varit intressant att se en rejäl bakomfilm till.
TRE SAKER
1. Filmen är väldigt snyggt ljussatt där nästan varje scen belyses med flera olika färger på samma gång.
2. Ett tema som går igen i de pappiga kulisserna är att de ser ut som bilderna i en pop-up-bok. Just en sådan håller Woody Harrelsons karaktär på att skapa och pop-up-effekten används även som övergångar mellan vissa scener.
3. Guy Moshe har jobbat på filmen sedan 2006 och i ett tidigt skede köptes den av ett produktionsbolag som slutligen valde att inte göra filmen, varpå Moshe köpte tillbaka den. Så angelägen var han om att få göra filmen.
2. Ett tema som går igen i de pappiga kulisserna är att de ser ut som bilderna i en pop-up-bok. Just en sådan håller Woody Harrelsons karaktär på att skapa och pop-up-effekten används även som övergångar mellan vissa scener.
3. Guy Moshe har jobbat på filmen sedan 2006 och i ett tidigt skede köptes den av ett produktionsbolag som slutligen valde att inte göra filmen, varpå Moshe köpte tillbaka den. Så angelägen var han om att få göra filmen.
ANDERS JAKOBSON (2011-10-28)