Lågbudgetbonanza av varierande sort
Eric Stanze Collection
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3, Anamorfisk widescreen 1.85:1
Eric Stanze är en amerikansk filmskapare som jag aldrig tidigare hört talas om. Det här är en box med sex av hans "nyckelverk" enligt baksidetexten. Den är fördelad på tre skivor med två filmer på varje skiva och jag ger mig först på den sista skivan för där finns nämligen Stanzes debutfilm "Savage Harvest" (1994) som kändes som en bra utgångspunkt.
Det är en riktig amatörfilm med allt vad det innebär. Stolpig dialog, stelt skådespel, trist foto och ett manus som känns så där. Stanze försöker komma förbi den tråkiga bilden genom att lätta upp några montageaktiga scener med trallig musik eller krydda de mer skräckinjagande scenerna med oljud och oväsen. Det senare lyckas han bättre med.
Storyn då? Ja, det handlar om sex ungdomar som sticker i väg för att hjälpa en släkting med att röja upp på en farm. Släktingen berättar att det är gammal indianmark och återger en historia om hur några indiandemoner fängslats i ett antal stenar han hittat och att de väcks till liv om någon blodssläkting till indianerna beträder marken, vilket är precis vad som händer nu. De som rört vid stenarna förvandlas till zombie-vampyr-demoner och det vanliga händer.
Amatörfilm eller inte, det finns ändå någonting i filmen som jag gillar. Det finns en hel del coola idéer och splattereffekterna är faktiskt riktigt bra, även om monsterdesignen lämnar mycket att önska. Det är alltså ganska tydligt att Stanze har någon form av talang.
Film nummer två på skivan är självklart uppföljaren "Savage Harvest 2: October Blood" som gjordes 12 år senare, 2006. Det är dock ingen Stanzefilm i samma betydelse som de andra, för här står Jason Christ för manus och regi och Stanze är med som producent och spelar även en av de större rollerna. Dessvärre är det, trots 12 år, väldigt lite som utvecklats. Det är fortfarande amatörmässigt och styltigt och tyvärr segt värre. Filmen är två timmar lång och det är ungefär en timmes set up innan den kommer i gång och då blir det ungefär samma visa som i den första.
Det är släktband som knyter ihop filmerna på ett ganska fiffigt sätt och här är det tre män och en kvinna som åker till den gamla farmen för att lista ut vad som egentligen hände där. Några videoband kommer med ledtrådar men givetvis finns stenarna där och det dröjer inte länge (eller, jo, en timme) innan folk börjar förvandlas till zombie-demoner igen och slafsar runt som om det inte fanns någon morgondag.
Det som är bra i filmen är samma saker som är bra i den första, men vid det här laget är jag redan skapligt trött på amatörauran och väntar in slutet på filmen. En halvtimme skulle trimmats bort - minst.
Då går jag till första skivan där den senaste filmen - "Deadwood Park" (2007) - i boxen finns. Nu har det hänt grejer måste jag säga. Filmen har betydligt roligare bild, widescreen till och med, och skådespeleriet är mer stabilt. Fortfarande inte prisvinnande på något sätt, men ett tydligt steg framåt vilket gör filmen betydligt mer trevlig att se.
Här handlar det om en man som flyttar tillbaka till sin gamla småstad, vilket förvånar ortsbefolkningen. Här flyttar man i från, inte tillbaka, men han gör det av en anledning. När han var barn försvann hans tvillingbror och sågs aldrig igen, offer för en seriemördare som även han bara försvann strax efter bortförandet av tvillingbrodern. Mannen har uppenbart gått och grubblat över detta under alla år och vill nu knyta ihop säcken och få svar. Han flyttar in i ett nedgånget hus där spöken från andra försvunna och mördade barn dyker upp. Läskigt värre.
Tillsammans med en yngre kvinna börjar han nysta i gåtan, vilket upprör hennes far som är den lokala polisen. Han vill att mannen omedelbart slutar med sin hobbyutredning. Kan det vara så att polisen vet mer än han berättar?
"Deadwood Park" är mer av en mystisk skräckthriller än en rak splatterfest och Stanze lyckas hålla spänningen uppe i princip hela vägen. Storyn känns riktigt utvecklad men har ändå sina brister. Filmen är två timmar lång och det är alldeles för mycket. I vissa passager har det långsamma tempot sin funktion men det är alldeles för mycket exposition där saker och ting ska förklaras och rikligt med väldigt utdragna flashbacksekvenser till olika årtionden (riktigt välgjorda faktiskt) som även de enbart finns med för att förklara vad som händer. Sen hoppades jag in i det sista på en betydligt mindre övernaturlig upplösning än vad som serveras.
Men i förhållande till de tidigare filmerna i boxen är "Deadwood Park" riktigt bra och jag är glad över att jag inte inledde med att titta på den, för då hade nog resten av boxen bara blivit sämre och sämre.
Raskt tillbaka i tiden till 2000 då "Scrapbook" släpptes. Detta är mycket störd och obehaglig film som påstår sig vara baserad på verkliga händelser. Det hoppas jag verkligen inte.
Här handlar det om psykopat som kidnappar kvinnor, våldtar dem och mördar dem. Det senaste offret verkar få leva lite längre och det är spelet mellan dessa två aktörer vi får vara med om. Bokstavligt talat. Det är inte så många fler med i filmen än Emily Haack och Tommy Biondo som gör huvudrollerna. Biondo har dessutom skrivit manuset till denna gravt obehagliga film. Filmen innehåller mycket naket och en del verkliga sexscener av det otrevligare slaget. För att vara amatörskådespelare så spelar de båda väldigt övertygande och filmen tränger in under huden på ett sätt jag inte hade önskat.
Filmen är inte dålig, men samtidigt önskar jag att jag inte hade behövt se den då den faktiskt är riktigt obehaglig. Blä!
Går vi vidare till andra och i mitt fall sista skivan så är det trevligt döpta "I spit on your corpse, I piss on your grave" från 2001 som möter oss först. Läser man boxens beskrivning av filmen låter det exakt som "Scrapbook" nämligen att en kvinna (åter igen Emily Haack) kidnappas av en psykopat (Stanze), men riktigt så enkelt är det inte. Det är fler människor involverade och det utvecklar sig så att det blir kvinnan som styr och plågar och mördar de andra.
Tyvärr är nog filmen sämst hittills i boxen. Den är fånig och ologisk och enbart provocerande, fast mest provocerande dålig. Återigen bjuder Stanze på mycket naket och riktigt sex och delar av filmen är faktiskt ren pornografi. Man får lite känslan av att han skrivit manuset för att få klä av sina kompisar, och den talang som Haack visade upp i "Scrapbook" är nu som bortblåst. Skräp, rent ut sagt.
"Ice from the sun "(1999) är en två timmar lång och totalt obegriplig surrealistisk skräckhistoria vars plott jag inte ens bemödar sammanfatta, men i grund och botten handlar det om några människor som hamnar i en mardrömsvärld. Det lånas från "Hellraiser" och diverse science fiction-historier och framstår som femton olika filmer som klippts ihop till en. Totalt obegripligt dock och det enda positiva jag kan säga är att det är Stanzes mest spännande film visuellt, men så mycket mer än så är det inte.
Över nio timmar Eric Stanze avklarat därmed med några få lysande stunder men i det stora hela ingenting för mig.
Det är en riktig amatörfilm med allt vad det innebär. Stolpig dialog, stelt skådespel, trist foto och ett manus som känns så där. Stanze försöker komma förbi den tråkiga bilden genom att lätta upp några montageaktiga scener med trallig musik eller krydda de mer skräckinjagande scenerna med oljud och oväsen. Det senare lyckas han bättre med.
Storyn då? Ja, det handlar om sex ungdomar som sticker i väg för att hjälpa en släkting med att röja upp på en farm. Släktingen berättar att det är gammal indianmark och återger en historia om hur några indiandemoner fängslats i ett antal stenar han hittat och att de väcks till liv om någon blodssläkting till indianerna beträder marken, vilket är precis vad som händer nu. De som rört vid stenarna förvandlas till zombie-vampyr-demoner och det vanliga händer.
Amatörfilm eller inte, det finns ändå någonting i filmen som jag gillar. Det finns en hel del coola idéer och splattereffekterna är faktiskt riktigt bra, även om monsterdesignen lämnar mycket att önska. Det är alltså ganska tydligt att Stanze har någon form av talang.
Film nummer två på skivan är självklart uppföljaren "Savage Harvest 2: October Blood" som gjordes 12 år senare, 2006. Det är dock ingen Stanzefilm i samma betydelse som de andra, för här står Jason Christ för manus och regi och Stanze är med som producent och spelar även en av de större rollerna. Dessvärre är det, trots 12 år, väldigt lite som utvecklats. Det är fortfarande amatörmässigt och styltigt och tyvärr segt värre. Filmen är två timmar lång och det är ungefär en timmes set up innan den kommer i gång och då blir det ungefär samma visa som i den första.
Det är släktband som knyter ihop filmerna på ett ganska fiffigt sätt och här är det tre män och en kvinna som åker till den gamla farmen för att lista ut vad som egentligen hände där. Några videoband kommer med ledtrådar men givetvis finns stenarna där och det dröjer inte länge (eller, jo, en timme) innan folk börjar förvandlas till zombie-demoner igen och slafsar runt som om det inte fanns någon morgondag.
Det som är bra i filmen är samma saker som är bra i den första, men vid det här laget är jag redan skapligt trött på amatörauran och väntar in slutet på filmen. En halvtimme skulle trimmats bort - minst.
Då går jag till första skivan där den senaste filmen - "Deadwood Park" (2007) - i boxen finns. Nu har det hänt grejer måste jag säga. Filmen har betydligt roligare bild, widescreen till och med, och skådespeleriet är mer stabilt. Fortfarande inte prisvinnande på något sätt, men ett tydligt steg framåt vilket gör filmen betydligt mer trevlig att se.
Här handlar det om en man som flyttar tillbaka till sin gamla småstad, vilket förvånar ortsbefolkningen. Här flyttar man i från, inte tillbaka, men han gör det av en anledning. När han var barn försvann hans tvillingbror och sågs aldrig igen, offer för en seriemördare som även han bara försvann strax efter bortförandet av tvillingbrodern. Mannen har uppenbart gått och grubblat över detta under alla år och vill nu knyta ihop säcken och få svar. Han flyttar in i ett nedgånget hus där spöken från andra försvunna och mördade barn dyker upp. Läskigt värre.
Tillsammans med en yngre kvinna börjar han nysta i gåtan, vilket upprör hennes far som är den lokala polisen. Han vill att mannen omedelbart slutar med sin hobbyutredning. Kan det vara så att polisen vet mer än han berättar?
"Deadwood Park" är mer av en mystisk skräckthriller än en rak splatterfest och Stanze lyckas hålla spänningen uppe i princip hela vägen. Storyn känns riktigt utvecklad men har ändå sina brister. Filmen är två timmar lång och det är alldeles för mycket. I vissa passager har det långsamma tempot sin funktion men det är alldeles för mycket exposition där saker och ting ska förklaras och rikligt med väldigt utdragna flashbacksekvenser till olika årtionden (riktigt välgjorda faktiskt) som även de enbart finns med för att förklara vad som händer. Sen hoppades jag in i det sista på en betydligt mindre övernaturlig upplösning än vad som serveras.
Men i förhållande till de tidigare filmerna i boxen är "Deadwood Park" riktigt bra och jag är glad över att jag inte inledde med att titta på den, för då hade nog resten av boxen bara blivit sämre och sämre.
Raskt tillbaka i tiden till 2000 då "Scrapbook" släpptes. Detta är mycket störd och obehaglig film som påstår sig vara baserad på verkliga händelser. Det hoppas jag verkligen inte.
Här handlar det om psykopat som kidnappar kvinnor, våldtar dem och mördar dem. Det senaste offret verkar få leva lite längre och det är spelet mellan dessa två aktörer vi får vara med om. Bokstavligt talat. Det är inte så många fler med i filmen än Emily Haack och Tommy Biondo som gör huvudrollerna. Biondo har dessutom skrivit manuset till denna gravt obehagliga film. Filmen innehåller mycket naket och en del verkliga sexscener av det otrevligare slaget. För att vara amatörskådespelare så spelar de båda väldigt övertygande och filmen tränger in under huden på ett sätt jag inte hade önskat.
Filmen är inte dålig, men samtidigt önskar jag att jag inte hade behövt se den då den faktiskt är riktigt obehaglig. Blä!
Går vi vidare till andra och i mitt fall sista skivan så är det trevligt döpta "I spit on your corpse, I piss on your grave" från 2001 som möter oss först. Läser man boxens beskrivning av filmen låter det exakt som "Scrapbook" nämligen att en kvinna (åter igen Emily Haack) kidnappas av en psykopat (Stanze), men riktigt så enkelt är det inte. Det är fler människor involverade och det utvecklar sig så att det blir kvinnan som styr och plågar och mördar de andra.
Tyvärr är nog filmen sämst hittills i boxen. Den är fånig och ologisk och enbart provocerande, fast mest provocerande dålig. Återigen bjuder Stanze på mycket naket och riktigt sex och delar av filmen är faktiskt ren pornografi. Man får lite känslan av att han skrivit manuset för att få klä av sina kompisar, och den talang som Haack visade upp i "Scrapbook" är nu som bortblåst. Skräp, rent ut sagt.
"Ice from the sun "(1999) är en två timmar lång och totalt obegriplig surrealistisk skräckhistoria vars plott jag inte ens bemödar sammanfatta, men i grund och botten handlar det om några människor som hamnar i en mardrömsvärld. Det lånas från "Hellraiser" och diverse science fiction-historier och framstår som femton olika filmer som klippts ihop till en. Totalt obegripligt dock och det enda positiva jag kan säga är att det är Stanzes mest spännande film visuellt, men så mycket mer än så är det inte.
Över nio timmar Eric Stanze avklarat därmed med några få lysande stunder men i det stora hela ingenting för mig.
EXTRAMATERIALET
Omslaget utlovar sex timmar extramaterial och jag vet inte om jag ska tolka det som ett hot eller inte, men för Stanze-konnässörer kan jag tänka mig det här är rena julaftonen. Här finns nämligen ett myller av musikvideos av varierande stil till dålig musik samt kortfilmer av det ambitiösa och konstnärliga slaget.
Vidare olika sorters bakomfilmer, lite bloopers och borttagna scener. Mycket extramaterial, vilket är positivt och troligtvis mycket glädjande för fansen.
Vidare olika sorters bakomfilmer, lite bloopers och borttagna scener. Mycket extramaterial, vilket är positivt och troligtvis mycket glädjande för fansen.
TRE SAKER
1. Boxen ska enligt omslaget innehålla "nyckelverken" ur Stanzes produktion men sett från hans roll som regissör är det faktiskt inte långt i från hela hans produktion i boxen.
2. Stanze är grundare till produktionsbolaget Wicked Pixel Cinema som ligger bakom de flesta filmerna i boxen.
3. Tommy Biondo, som skrev och spelade huvudrollen i "Scrapbook", dog 1999 innan filmen officiellt hade släppts, vad jag kan förstå. Jag läser mig till att Tommy råkade ut för en olycka under en filminspelning och dog till följd av skadorna. Tragiskt.
2. Stanze är grundare till produktionsbolaget Wicked Pixel Cinema som ligger bakom de flesta filmerna i boxen.
3. Tommy Biondo, som skrev och spelade huvudrollen i "Scrapbook", dog 1999 innan filmen officiellt hade släppts, vad jag kan förstå. Jag läser mig till att Tommy råkade ut för en olycka under en filminspelning och dog till följd av skadorna. Tragiskt.
ANDERS JAKOBSON (2011-11-19)