Rörigt och inte speciellt underhållande
Piccadilly Jim
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2007
Ljud: DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Någon gång i tonåren hade jag så kallad PRAO i en bokhandel. Bokintresserad som jag var, var det förstås på pappret en perfekt PRAO-plats, men arbetsuppgifterna blev inte riktigt vad jag hade räknat med. Jag hamnade nere i källaren där en container med böcker från en bokhandel som gått i konkurs blev min närmaste vän under ett par dagar. Alla titlar låg huller om buller och min uppgift var att sortera och prismärka dem.
Det var blandade böcker men en oansenlig mängd titlar var av en för mig då helt okänd människa som hette PG Woodhouse. Böckerna hette alla något med "Jeeves" och handlade om en betjänt som styrde upp saker. "Jeeves"-böckerna blev snabbt en plåga och jag började hata dem mer och mer för varje dag, men när de väl var sorterade och prismärkta (till ett väldigt lågt pris, ska jag tillägga) kastade sig kunderna över dem. En frodig man med skägg log med hela ansiktet när han fyllde famnen med PG Woodhouse.
Jag förstod ingenting, men har sedan dess förstått att han är en uppskattad författare - av vissa.
"Piccadilly Jim" bygger på en bok av PG Woodhouse (ingen "Jeeves"-bok dock, även om det figurerar betjänter i historien). Jim är James Crocker, en playboy med ett dåligt rykte - suput, kvinnokarl och lögnare. Han lever med sin far, en misslyckad skådespelare helt under toffeln på sin svinrika fru, James styvmor. Piccadilly Jim är förstås en plåga för styvmodern, men även för många andra. En kolumnist på tidningen har nämligen tagit James smeknamn som signatur och det är allmänt vedertaget att det är James som skriver kolumnerna.
Av en ren händelse dyker styvmoderns syster upp i London med sin familj där en ung brorsdotter till hennes man är med. Hon har en gång i tiden fått en naiv diktsamling sågad av Piccadilly Jim och hatar därför James Crocker, som hon aldrig träffat. Detta får James reda på och när han väl träffar henne presenterar han sig med ett helt annat namn och visar upp en helt annan attityd. Nykter, duktig och helt ofarlig.
Och sen... nej, jag orkar faktiskt inte återge mer av den smått röriga handlingen som bland annat går ut på att de hamnar i New York och James alter ego får i uppgift att föreställa... James för att reta gallfeber på styvmostern, och James pappa har på något sätt hamnat som betjänt i familjen, och en utklädd tysk som ska gifta sig med brorsdottern är egentligen ute efter ett sprängämne som en vetenskapsman som bor i familjen tagit fram.
Ja ni ser själva hur rörigt det är. Det är dock inte intressant eller underhållande för fem öre och jag fattar inte grejen med humorn eller storyn. Skådespelarensemblen, med Sam Rockwell i spetsen, gör väl ett bra jobb där det i alla fall ser ut som de haft roligt, men det är dock inga roller man kommer att minnas dem för.
Det var blandade böcker men en oansenlig mängd titlar var av en för mig då helt okänd människa som hette PG Woodhouse. Böckerna hette alla något med "Jeeves" och handlade om en betjänt som styrde upp saker. "Jeeves"-böckerna blev snabbt en plåga och jag började hata dem mer och mer för varje dag, men när de väl var sorterade och prismärkta (till ett väldigt lågt pris, ska jag tillägga) kastade sig kunderna över dem. En frodig man med skägg log med hela ansiktet när han fyllde famnen med PG Woodhouse.
Jag förstod ingenting, men har sedan dess förstått att han är en uppskattad författare - av vissa.
"Piccadilly Jim" bygger på en bok av PG Woodhouse (ingen "Jeeves"-bok dock, även om det figurerar betjänter i historien). Jim är James Crocker, en playboy med ett dåligt rykte - suput, kvinnokarl och lögnare. Han lever med sin far, en misslyckad skådespelare helt under toffeln på sin svinrika fru, James styvmor. Piccadilly Jim är förstås en plåga för styvmodern, men även för många andra. En kolumnist på tidningen har nämligen tagit James smeknamn som signatur och det är allmänt vedertaget att det är James som skriver kolumnerna.
Av en ren händelse dyker styvmoderns syster upp i London med sin familj där en ung brorsdotter till hennes man är med. Hon har en gång i tiden fått en naiv diktsamling sågad av Piccadilly Jim och hatar därför James Crocker, som hon aldrig träffat. Detta får James reda på och när han väl träffar henne presenterar han sig med ett helt annat namn och visar upp en helt annan attityd. Nykter, duktig och helt ofarlig.
Och sen... nej, jag orkar faktiskt inte återge mer av den smått röriga handlingen som bland annat går ut på att de hamnar i New York och James alter ego får i uppgift att föreställa... James för att reta gallfeber på styvmostern, och James pappa har på något sätt hamnat som betjänt i familjen, och en utklädd tysk som ska gifta sig med brorsdottern är egentligen ute efter ett sprängämne som en vetenskapsman som bor i familjen tagit fram.
Ja ni ser själva hur rörigt det är. Det är dock inte intressant eller underhållande för fem öre och jag fattar inte grejen med humorn eller storyn. Skådespelarensemblen, med Sam Rockwell i spetsen, gör väl ett bra jobb där det i alla fall ser ut som de haft roligt, men det är dock inga roller man kommer att minnas dem för.
EXTRAMATERIALET
Lite trailers till andra filmer. Jahapp.
TRE SAKER
1. Filmen utspelar sig 1930, men ändå har två klassiska 80-talslåtar letat sig in i lite udda tappning. Lyssna efter "Tainted love" och "Love will tear us apart".
2. Historien har filmats två gånger tidigare, 1920 och 1936, och jag vågar sätta en liten peng på att de båda tidigare filmatiseringarna är betydligt bättre och troligen presenterar PG Woodhouses original bättre.
3. Austin Pendleton gör rollen som styvmosterns man. Man har sett Pendleton i en massa olika sammanhang - för mig personligen är det hans roll som domare i komedin "Trial and Error" som är mest minnesvärd - men har kanske aldrig snappat upp namnet. Han är dock omöjlig att inte gilla.
2. Historien har filmats två gånger tidigare, 1920 och 1936, och jag vågar sätta en liten peng på att de båda tidigare filmatiseringarna är betydligt bättre och troligen presenterar PG Woodhouses original bättre.
3. Austin Pendleton gör rollen som styvmosterns man. Man har sett Pendleton i en massa olika sammanhang - för mig personligen är det hans roll som domare i komedin "Trial and Error" som är mest minnesvärd - men har kanske aldrig snappat upp namnet. Han är dock omöjlig att inte gilla.
ANDERS JAKOBSON (2007-05-27)