Rått och deprimerande om fransk polis
Braquo
Genre: Kriminaldrama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Scanbox, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Kriminaldraman kommer väl aldrig upphöra att fascinera oss. Vi fullkomligt dränks i dem i TV-utbudet. I Nordamerika har de snöat in på psykologi ("Criminal minds") och teknik ("CSI"), engelsmännen lever fortfarande kvar i sin rika deckartradition ("Morden i Midsommer", "Mord i sinnet" med flera) med ett och annat undantag. Från Frankrike kommer nu en realistisk, rå och deprimerande serie som får "The Wire" att likna en söndagsskolevideo.
I Paris arbetar en liten grupp poliser på gränsen till det tillåtna. När deras gruppchef blir oskyldigt anklagad för att ha våldfört sig på en mordmisstänkt gärningsman, och därefter tar livet av sig, glider de övriga gruppmedlemmarna över gränsen för att försöka rentvå honom.
Så börjar en av de bästa kriminalserierna sedan "The Wire". Skenbart är ovanstående beskrivning vad serien handlar om, men berättelsen öppnas snabbt upp och tar en helt annan riktning i inledningen av det andra avsnittet. Varje handling gruppen gör på fel sida lagen skapar nya problem och gör det allt svårare för dem att återvända. Det hela utvecklas till en ond spiral och som tittare förstår man snabbt att de inblandade sitter på ett skenande tåg som bara väntar på att krascha.
I skaparen Olivier Marchals polisvärld finns det väldigt få som har rent mjöl i påsen. Internutredaren, åklagaren, ja till och med gruppens närmaste chef använder sig av ljusskygga metoder för att nå resultat. Gruppens ledare Eddy (Jean-Hugues Anglade) får en tuff uppgift att fylla sin företrädares skor. Förutom de poliser, åklagare och kriminella element som är ute efter dem, måste han också ta hand om konsekvenserna av gruppmedlemmarnas spel- och drogberoenden. Varje sak han gör för att rädda dem och få allt att återgå till det normala slår tillbaka mot dem på ett eller annat sätt. Ibland är det nästan plågsamt att se hur ett beslut sakta målar dem längre och längre in i ett hörn.
"Braquo" är stundtals väldigt våldsam och på ett ställe förekommer till och med en tortyrscen. Våldet känns dock aldrig överdrivet och man visar sällan mer än nödvändigt. Seriens Paris är en skitig och dyster stad och allt detta speglas i såväl inspelningsplatser som i de plågade karaktärernas ansikten. Ingenstans finns egentligen en strimma av hopp och serien ger därför en väldigt deprimerande känsla. Finns det en sensmoral eller ett budskap i "Braquo" så är det att brott aldrig lönar sig – inte ens för poliser.
Mycket tack vare det utmärkta, karaktärsdrivna manuset, samt inte minst den genomgående höga kvaliteten på skådespeleriet blir "Braquo" omöjlig att sluta titta på. Någonstans är jag som tittare så pass programmerad med de lyckliga Hollywood-sluten att det bara måste lösa sig för Eddys grupp. För trots att man dristar sig till värre och värre saker (från kidnappning till knarkstöld till värdetransportrån till mord) intalar jag mig samma falska hopp som Eddy: Lyckas bara den här grejen så löser sig allt!
I Paris arbetar en liten grupp poliser på gränsen till det tillåtna. När deras gruppchef blir oskyldigt anklagad för att ha våldfört sig på en mordmisstänkt gärningsman, och därefter tar livet av sig, glider de övriga gruppmedlemmarna över gränsen för att försöka rentvå honom.
Så börjar en av de bästa kriminalserierna sedan "The Wire". Skenbart är ovanstående beskrivning vad serien handlar om, men berättelsen öppnas snabbt upp och tar en helt annan riktning i inledningen av det andra avsnittet. Varje handling gruppen gör på fel sida lagen skapar nya problem och gör det allt svårare för dem att återvända. Det hela utvecklas till en ond spiral och som tittare förstår man snabbt att de inblandade sitter på ett skenande tåg som bara väntar på att krascha.
I skaparen Olivier Marchals polisvärld finns det väldigt få som har rent mjöl i påsen. Internutredaren, åklagaren, ja till och med gruppens närmaste chef använder sig av ljusskygga metoder för att nå resultat. Gruppens ledare Eddy (Jean-Hugues Anglade) får en tuff uppgift att fylla sin företrädares skor. Förutom de poliser, åklagare och kriminella element som är ute efter dem, måste han också ta hand om konsekvenserna av gruppmedlemmarnas spel- och drogberoenden. Varje sak han gör för att rädda dem och få allt att återgå till det normala slår tillbaka mot dem på ett eller annat sätt. Ibland är det nästan plågsamt att se hur ett beslut sakta målar dem längre och längre in i ett hörn.
"Braquo" är stundtals väldigt våldsam och på ett ställe förekommer till och med en tortyrscen. Våldet känns dock aldrig överdrivet och man visar sällan mer än nödvändigt. Seriens Paris är en skitig och dyster stad och allt detta speglas i såväl inspelningsplatser som i de plågade karaktärernas ansikten. Ingenstans finns egentligen en strimma av hopp och serien ger därför en väldigt deprimerande känsla. Finns det en sensmoral eller ett budskap i "Braquo" så är det att brott aldrig lönar sig – inte ens för poliser.
Mycket tack vare det utmärkta, karaktärsdrivna manuset, samt inte minst den genomgående höga kvaliteten på skådespeleriet blir "Braquo" omöjlig att sluta titta på. Någonstans är jag som tittare så pass programmerad med de lyckliga Hollywood-sluten att det bara måste lösa sig för Eddys grupp. För trots att man dristar sig till värre och värre saker (från kidnappning till knarkstöld till värdetransportrån till mord) intalar jag mig samma falska hopp som Eddy: Lyckas bara den här grejen så löser sig allt!
EXTRAMATERIALET
Några trailers.
TRE SAKER
1. Seriens skapare, Olivier Marchal, har en tidigare karriär som just polis bakom sig, något han har gemensamt med Ed Burns som var med och skapade "The Wire". Men det är också det enda de två serierna egentligen har gemensamt, även om man gärna nämner det amerikanska mästerverket på "Braquos" omslag.
2. Det finns fler paralleller till "The Shield" (omnämns även det på omslaget) som också kretsar kring snutar på fel sida lagen. Men där de rättfärdigar flera av sina snedsteg och gör mycket av vilja snarare än behov så gör "Braquos" snutar bara vad de måste. Det skapar ett mycket starkare band till tittaren.
3. Efter ett uppehåll på två år sändes nyligen fyra nya avsnitt i Frankrike. Med tanke på hur den första säsongen slutade kan jag knappt bärga mig inför fortsättningen.
2. Det finns fler paralleller till "The Shield" (omnämns även det på omslaget) som också kretsar kring snutar på fel sida lagen. Men där de rättfärdigar flera av sina snedsteg och gör mycket av vilja snarare än behov så gör "Braquos" snutar bara vad de måste. Det skapar ett mycket starkare band till tittaren.
3. Efter ett uppehåll på två år sändes nyligen fyra nya avsnitt i Frankrike. Med tanke på hur den första säsongen slutade kan jag knappt bärga mig inför fortsättningen.
THOMAS HELSING (2011-12-08)