Komplex, men lika lovande fortsättning
Arne Dahl 2: Ont blod
Genre: Kriminaldrama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2012
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Den andra tvådelade filmen i filmatiseringarna av Arne Dahls böcker bär titeln "Ont blod" och skiljer sig ganska markant från den första. Det är en helt annan typ av historia och betydligt mer komplex med många vändningar och oförutsägbara utvecklingar.
A-gruppen jagar den här gången en amerikansk seriemördare som kommit till Sverige. Mördaren har gäckat den amerikanska polisen och FBI i över 30 år och hans tillvägagångssätt är synnerligen brutalt med tortyrinslag. Initialt har gruppen inte mycket att gå på eftersom mördaren inte mördat i Sverige än, men de får rätt mycket material från USA via FBI-agenten Ray Larner (George Harris) som är gammal bekant med gruppens ledare, kommissarie Jenny Hultin (Irene Lindh).
Men så dyker det upp svenska mordoffer och gruppen börjar pussla ihop ledtrådarna. Finns det ett mönster, för varför skulle den amerikanska mördaren ta sig till Sverige?
Samtidigt får vi se hur två svenska UD-tjänstemän (Shebly Niavarani och Källa Bie) gömmer flyktingar på Gotland under stort hemlighetsmakeri, och när en av dem faller offer för mördaren skruvas allting till ytterligare ett varv.
Även om de flesta vändningarna i historien är oförutsägbara så är det tämligen lätt att lista ut en viktig detalj kring mördarens identitet hyfsat tidigt i filmen, något som polisen knäcker långt senare. Denna detalj ingår i ett tema i filmen som går igen i saker poliserna Paul Hjelm (Shanti Roney) och Gunnar Nyberg (Magnus Samuelsson) är med om i sina privatliv. Det är ett ganska snyggt planterat tema som blir allt viktigare under historiens gång och som i polisernas fall blir avgörande för att komma mördaren närmare. Jag är medveten om att detta är ganska luddigt skrivet av mig, men jag vill inte avslöja mer än så här.
Det känns som vi kommer poliserna närmare i denna film. Dels har karaktärerna blivit mer tajta, och dels får vi samtidigt ta större del av deras privatliv, där det handlar mycket om kärlek. Som omslaget avslöjar står Samuelssons Nyberg i fokus då han försöker återuppta kontakten med sina barn. Igen måste jag säga att Samuelsson överraskar som skådespelare, och här har han definitivt mer att jobba med än i den första filmen.
"Ont blod" är som sin föregångare en stabil deckare. Det enda negativa jag kan notera är att scenerna med den amerikanska FBI-agenten känns lite "pajiga", speciellt när han medverkar via länk under ett tillslag i ett hus. Men det är bara en liten detalj som man kan blunda för. Den här deckarserien har fått en lovande start med två bra filmer, så nu håller jag tummarna för att resten också ska hålla samma klass.
A-gruppen jagar den här gången en amerikansk seriemördare som kommit till Sverige. Mördaren har gäckat den amerikanska polisen och FBI i över 30 år och hans tillvägagångssätt är synnerligen brutalt med tortyrinslag. Initialt har gruppen inte mycket att gå på eftersom mördaren inte mördat i Sverige än, men de får rätt mycket material från USA via FBI-agenten Ray Larner (George Harris) som är gammal bekant med gruppens ledare, kommissarie Jenny Hultin (Irene Lindh).
Men så dyker det upp svenska mordoffer och gruppen börjar pussla ihop ledtrådarna. Finns det ett mönster, för varför skulle den amerikanska mördaren ta sig till Sverige?
Samtidigt får vi se hur två svenska UD-tjänstemän (Shebly Niavarani och Källa Bie) gömmer flyktingar på Gotland under stort hemlighetsmakeri, och när en av dem faller offer för mördaren skruvas allting till ytterligare ett varv.
Även om de flesta vändningarna i historien är oförutsägbara så är det tämligen lätt att lista ut en viktig detalj kring mördarens identitet hyfsat tidigt i filmen, något som polisen knäcker långt senare. Denna detalj ingår i ett tema i filmen som går igen i saker poliserna Paul Hjelm (Shanti Roney) och Gunnar Nyberg (Magnus Samuelsson) är med om i sina privatliv. Det är ett ganska snyggt planterat tema som blir allt viktigare under historiens gång och som i polisernas fall blir avgörande för att komma mördaren närmare. Jag är medveten om att detta är ganska luddigt skrivet av mig, men jag vill inte avslöja mer än så här.
Det känns som vi kommer poliserna närmare i denna film. Dels har karaktärerna blivit mer tajta, och dels får vi samtidigt ta större del av deras privatliv, där det handlar mycket om kärlek. Som omslaget avslöjar står Samuelssons Nyberg i fokus då han försöker återuppta kontakten med sina barn. Igen måste jag säga att Samuelsson överraskar som skådespelare, och här har han definitivt mer att jobba med än i den första filmen.
"Ont blod" är som sin föregångare en stabil deckare. Det enda negativa jag kan notera är att scenerna med den amerikanska FBI-agenten känns lite "pajiga", speciellt när han medverkar via länk under ett tillslag i ett hus. Men det är bara en liten detalj som man kan blunda för. Den här deckarserien har fått en lovande start med två bra filmer, så nu håller jag tummarna för att resten också ska hålla samma klass.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Quentin Tarantinos favoritsvensk, Bo Svenson, medverkar i filmen. Bara en sådan sak.
2. Det är en mystisk persisk städare som dyker upp under nästan surrealistiska, "Twin Peaks"-aktiga förhållanden. Ett lite märkligt inslag.
3. Jag måste säga att filmen har ett väldigt fint slut. Det känns inte som det är speciellt ofta man säger något sådant om en deckare.
2. Det är en mystisk persisk städare som dyker upp under nästan surrealistiska, "Twin Peaks"-aktiga förhållanden. Ett lite märkligt inslag.
3. Jag måste säga att filmen har ett väldigt fint slut. Det känns inte som det är speciellt ofta man säger något sådant om en deckare.
ANDERS JAKOBSON (2012-01-08)