En klassisk Rungefilm
Happy end
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2012
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Letterbox 1.85:1
Här möter vi Jonna (Ann Petrén) som lever ensam i ett stort hus. Jonna arbetar som bilskollärare och har en vuxen son vid namn Peter (Gustaf Skarsgård). Peter mår inte vidare bra psykiskt och två månader innan sitt bröllop försöker han att ta sitt liv, och det är inte första gången. Peter flyttar hem till mamma och träffar då på hennes städhjälp Katrine (Malin Buska) som är en skör ung kvinna i ett destruktivt förhållande med sin pojkvän Asger (Johan Widerberg). Asger misshandlar Katrine både psykiskt och fysiskt men tillsammans med Peter blir Katrine annorlunda. Jonna gör allt för att hjälpa sin son som verkar må bättre när Katrine är i närheten vilket driver Jonna till att ta ett beslut där hon går över gränsen.
Det här är en typisk Björn Rungefilm. Den är långsam och man har tid till eftertänksamhet. Det är de olika relationerna som är i fokus och det händer egentligen inte så mycket annat, men det räcker på något vis. Scenerna mellan Katrine och Asger är de värsta i filmen och flera gånger vill man stänga av eftersom det känns oerhört äkta och därför även riktigt jobbigt. Johan Widerberg gör en snuskigt bra insats som den vidrige pojkvännen och hans skådespeleri kryper in under skinnet.
Det här är ingen film jag kommer orka se om men det betyder för den sakens skull inte att den är dålig, för det är den verkligen inte. Men eftersom det mesta i hela filmen är väldigt destruktivt och långsamt räcker en titt mycket bra.
Man har arbetat mycket med ljus och färger i filmen. När en viss karaktär är med är det en färg och så vidare. Det ger ett effektfullt intryck och blir en bra biroll i handlingen.
Det här är en typisk Björn Rungefilm. Den är långsam och man har tid till eftertänksamhet. Det är de olika relationerna som är i fokus och det händer egentligen inte så mycket annat, men det räcker på något vis. Scenerna mellan Katrine och Asger är de värsta i filmen och flera gånger vill man stänga av eftersom det känns oerhört äkta och därför även riktigt jobbigt. Johan Widerberg gör en snuskigt bra insats som den vidrige pojkvännen och hans skådespeleri kryper in under skinnet.
Det här är ingen film jag kommer orka se om men det betyder för den sakens skull inte att den är dålig, för det är den verkligen inte. Men eftersom det mesta i hela filmen är väldigt destruktivt och långsamt räcker en titt mycket bra.
Man har arbetat mycket med ljus och färger i filmen. När en viss karaktär är med är det en färg och så vidare. Det ger ett effektfullt intryck och blir en bra biroll i handlingen.
EXTRAMATERIALET
Ett väldigt långsamt och tyvärr tråkigt extramaterial. Lite intervjuer med skaparna och Ann Petrén och mycket fokus på hur man arbetat med ljus och färg. Men dessa 30 minuter är tyvärr inte vidare spännande.
TRE SAKER
1. Precis som i "Om jag vänder mig om" från 2003 av Runge så återkommer skådespelarna Peter Andersson och Petrén i denna.
2. Ann Petrén vann en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Säga vad man vill om det men det tycker jag nog inte att hon var värd för denna insats även om hon är mycket bra. Petrén vann även en bagge för bästa kvinnliga huvudroll i "Om jag vänder mig om".
3. Betygen på filmen har varit skyhöga men jag tycker inte att den når upp i "Om jag vänder mig om":s kapacitet.
2. Ann Petrén vann en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Säga vad man vill om det men det tycker jag nog inte att hon var värd för denna insats även om hon är mycket bra. Petrén vann även en bagge för bästa kvinnliga huvudroll i "Om jag vänder mig om".
3. Betygen på filmen har varit skyhöga men jag tycker inte att den når upp i "Om jag vänder mig om":s kapacitet.
MARIA EREMO (2012-01-30)