En utdragen psykologisk våldtäkt
The Bunny Game
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2012
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Omslaget menar att "'The Bunny Game' bygger på Rodleen Getsics (Bunny) egna upplevelser, och inspelningen var ett sätt för henne att bearbeta sitt trauma." Jag tolkar det som att Rodleen råkat ut för det som hennes karaktär råkar ut för i filmen, men när jag läser på lite efteråt finner jag inget som talar för att det är så. I en intervju säger hon "The whole film is a piece of my identity, a chunk of something I am or was. I was never a prostitute, but I sure know what it's like to be raped, to be demoralized, to be drunk in public. All of this and more was exacerbated by a million percent in order to live out Bunny's story."
Oavsett om Rodleen råkat ut för Bunnys öde eller inte, så är det många som gjort det vilket gör filmen hundra gånger otäckare än valfri vampyrskräckis. Riktig skräck är just det: riktig skräck.
Bunny är prostituerad och fördriver dagarna med att erbjuda sexuella tjänster för att få ihop pengar till kokain. Hon lever i sin ryggsäck och förnedrar sig gång på gång för att sedan gråta bort ångesten i hotellrummets dusch.
När hon stöter ihop med en lastbilsförare förvärras Bunnys liv drastiskt. Föraren söver ned henne och kör ut till öknen där en utdragen psykologisk våldtäkt inleds där poängen är att förminska Bunny till ingenting och driva henne till vansinne.
Det här är en sjukt obehaglig film, men det är också meningen. Det är sådan där film där man gång på gång tittar på räkneverket och önskar att den är över snart. En film som man är glad över att den inte är längre än 76 minuter. Till skillnad från andra liknande filmer som är gjorda för chockeffekten och för att grisa runt med blodiga scener, så är "The Bunny Game" gjord med eftertanke och hjärna. Lite som ett psykologiskt experiment, utan specialeffekter och blod i överflöd.
Eller kanske som ett konstprojekt, för samtidigt är den rasande snyggt gjord med fint foto och effektiv klippning. Allt det gör att "The Bunny Game", trots sin obehagliga och otrevliga aura, är en film som kommer att stanna kvar långt efter att filmen slutat, vare sig man vill det eller inte.
Oavsett om Rodleen råkat ut för Bunnys öde eller inte, så är det många som gjort det vilket gör filmen hundra gånger otäckare än valfri vampyrskräckis. Riktig skräck är just det: riktig skräck.
Bunny är prostituerad och fördriver dagarna med att erbjuda sexuella tjänster för att få ihop pengar till kokain. Hon lever i sin ryggsäck och förnedrar sig gång på gång för att sedan gråta bort ångesten i hotellrummets dusch.
När hon stöter ihop med en lastbilsförare förvärras Bunnys liv drastiskt. Föraren söver ned henne och kör ut till öknen där en utdragen psykologisk våldtäkt inleds där poängen är att förminska Bunny till ingenting och driva henne till vansinne.
Det här är en sjukt obehaglig film, men det är också meningen. Det är sådan där film där man gång på gång tittar på räkneverket och önskar att den är över snart. En film som man är glad över att den inte är längre än 76 minuter. Till skillnad från andra liknande filmer som är gjorda för chockeffekten och för att grisa runt med blodiga scener, så är "The Bunny Game" gjord med eftertanke och hjärna. Lite som ett psykologiskt experiment, utan specialeffekter och blod i överflöd.
Eller kanske som ett konstprojekt, för samtidigt är den rasande snyggt gjord med fint foto och effektiv klippning. Allt det gör att "The Bunny Game", trots sin obehagliga och otrevliga aura, är en film som kommer att stanna kvar långt efter att filmen slutat, vare sig man vill det eller inte.
EXTRAMATERIALET
Till och med making of-filmen har en obehaglig känsla, vilket jag krediterar den oroväckande musiken som ligger och molar i bakgrunden och möjligen det faktum att de inblandade gång på gång poängterar att allt som händer i filmen är på riktigt, i betydelsen att inget är fejkat.
Bakomfilmen ger filmen ett mervärde och styrker tesen om att filmen är gjord med hjärna och med konstnärliga ambitioner. Dessutom avslutas den med att Rodleen Getsic i väldigt korta ordalag levererar den ultimata recensionen: "Det som är jobbigast att se... är hela filmen".
Bakomfilmen ger filmen ett mervärde och styrker tesen om att filmen är gjord med hjärna och med konstnärliga ambitioner. Dessutom avslutas den med att Rodleen Getsic i väldigt korta ordalag levererar den ultimata recensionen: "Det som är jobbigast att se... är hela filmen".
TRE SAKER
1. Den andra scenen i filmen är en verklig sexscen, men den kommer knappast att chockera eller skrämma bort de som ser den här filmen.
2. Filmen är gjord i svartvitt vilket förstärker realismen och ger en lite dokumentär känsla med kameran som en betraktare.
3. Filmen gjordes med minimalt crew, det vill säga regissören Adam Rehmeier och skådespelarna som är med i scenerna.
2. Filmen är gjord i svartvitt vilket förstärker realismen och ger en lite dokumentär känsla med kameran som en betraktare.
3. Filmen gjordes med minimalt crew, det vill säga regissören Adam Rehmeier och skådespelarna som är med i scenerna.
ANDERS JAKOBSON (2012-02-08)