Tillbaka till barndomens besvikelse
Touching home
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2012
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Det här med "based on a true story" eller "inspired by true events" är numera mer av en varningsflagga än något som gör mig exalterad. Oftast får man ta sanningshalten med en nypa salt. I fallet med "Touching home" så finns det dock en extra nivå i det hela då tvillingparet filmen handlar om spelar sig själva och har dessutom skrivit manuset, regisserat och producerat filmen. Är de då etablerade skådespelare och filmskapare? Nej, de debuterar med filmen. Varningsflaggan åker upp igen.
Enäggstvillingarna Lane och Clint (Logan och Noah Miller) har ägnat hela sina liv för att bli baseballspelare på hög nivå. Som barn vann de mästerskap hemma i norra Californien och som unga vuxna har de chansen att nå sina drömmars mål, men möjligheten dras bort från dem likt en matta under deras fötter. För att slicka såren och spara ihop pengar till en ny chans återvänder de till sina hemtrakter för att slava i det skitiga stenbrottet, trots att det innebär spott och spe från sina kompisar och trots att de måste konfronteras med sin pappa igen.
Pappa Charlie (Ed Harris) är tungt alkoholiserad och bor i sin bil. Han har bara gjort dem besvikna under alla år och deras förtroende för honom är snudd på obefintligt. Och han fortsätter att göra dem besvikna. Han säger att han har slutat att dricka, men det har han inte. Han säger att pengarna han lånar av dem inte ska gå till sprit och spel, men så fort han fått pengar i näven går han till närmaste bar och spelar bort pengarna vid pokerbordet.
Ett litet problem med enäggstvillingar är så klart att det är svårt att hålla isär dem. Här ska den enda skillnaden mellan dem vara att en av dem saknar en tand, vilket förstås är omöjligt att se. Nästan lika omöjligt är det att veta vem som är vem av dem. Vem är det som vill träna och vem är det som har givit upp? Vem är det som är mer positiv till pappan än den andra? För det är vad som händer. Bröderna som skulle hålla ihop i vått och torrt börjar glida isär och ju längre tiden går, ju allt längre bort är den där andra chansen i baseballvärlden.
Citaten på omslagets framsida indikerar en bättre film än vad det faktiskt är. Den är okej, men man har sett liknande dramer tidigare. Något som sänker filmen är att Logan och Noah Miller inte är några utbildade skådespelare och det skiner igenom i allt för många scener. Det är inga kalkoninsatser, men när man spelar mot riktigt etablerade skådespelare som Ed Harris, Brad Dourif och Robert Forster så krävs det att man har lite botten att ta av. Sen kan jag inte komma ifrån att det är stört omöjligt att hålla isär tvillingarna. Det blir ett hinder när man hela tiden funderar "Vem av dem är det där nu då?".
I grund och botten kan man inte bortse från att en tragisk historia ligger till grund för filmen, men den engagerar mig inte så överdrivet mycket.
Enäggstvillingarna Lane och Clint (Logan och Noah Miller) har ägnat hela sina liv för att bli baseballspelare på hög nivå. Som barn vann de mästerskap hemma i norra Californien och som unga vuxna har de chansen att nå sina drömmars mål, men möjligheten dras bort från dem likt en matta under deras fötter. För att slicka såren och spara ihop pengar till en ny chans återvänder de till sina hemtrakter för att slava i det skitiga stenbrottet, trots att det innebär spott och spe från sina kompisar och trots att de måste konfronteras med sin pappa igen.
Pappa Charlie (Ed Harris) är tungt alkoholiserad och bor i sin bil. Han har bara gjort dem besvikna under alla år och deras förtroende för honom är snudd på obefintligt. Och han fortsätter att göra dem besvikna. Han säger att han har slutat att dricka, men det har han inte. Han säger att pengarna han lånar av dem inte ska gå till sprit och spel, men så fort han fått pengar i näven går han till närmaste bar och spelar bort pengarna vid pokerbordet.
Ett litet problem med enäggstvillingar är så klart att det är svårt att hålla isär dem. Här ska den enda skillnaden mellan dem vara att en av dem saknar en tand, vilket förstås är omöjligt att se. Nästan lika omöjligt är det att veta vem som är vem av dem. Vem är det som vill träna och vem är det som har givit upp? Vem är det som är mer positiv till pappan än den andra? För det är vad som händer. Bröderna som skulle hålla ihop i vått och torrt börjar glida isär och ju längre tiden går, ju allt längre bort är den där andra chansen i baseballvärlden.
Citaten på omslagets framsida indikerar en bättre film än vad det faktiskt är. Den är okej, men man har sett liknande dramer tidigare. Något som sänker filmen är att Logan och Noah Miller inte är några utbildade skådespelare och det skiner igenom i allt för många scener. Det är inga kalkoninsatser, men när man spelar mot riktigt etablerade skådespelare som Ed Harris, Brad Dourif och Robert Forster så krävs det att man har lite botten att ta av. Sen kan jag inte komma ifrån att det är stört omöjligt att hålla isär tvillingarna. Det blir ett hinder när man hela tiden funderar "Vem av dem är det där nu då?".
I grund och botten kan man inte bortse från att en tragisk historia ligger till grund för filmen, men den engagerar mig inte så överdrivet mycket.
EXTRAMATERIALET
Inget utöver trailers och bildspel.
TRE SAKER
1. Hur är det då med sanningshalten? Jo, den stämmer ganska bra med verkligheten och filmen skildrar en del av tvillingarnas liv. Efter att de lagt baseballkarriärerna på hyllan åkte de till Los Angeles och började skriva filmmanus.
2. Innan tvillingarnas far dog hade de skrivit manuset och lovat att Ed Harris skulle gestalta honom. Trots att de inte hade några som helst kontakter lyckades de få tag på Ed Harris och övertala honom att göra rollen.
3. Trots en budget på blott två miljoner dollar lyckades de - enligt uppgift - engagera elva Oscarsvinnare bland sina skådespelare och i sitt team.
2. Innan tvillingarnas far dog hade de skrivit manuset och lovat att Ed Harris skulle gestalta honom. Trots att de inte hade några som helst kontakter lyckades de få tag på Ed Harris och övertala honom att göra rollen.
3. Trots en budget på blott två miljoner dollar lyckades de - enligt uppgift - engagera elva Oscarsvinnare bland sina skådespelare och i sitt team.
ANDERS JAKOBSON (2012-03-10)