Avslöjar för mycket för tidigt
The Double
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2012
Ljud: Dolby Digital 5.1, 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Det är svårt att tala om en film som "The Double" utan att avslöja för mycket av handlingen. Redan tidigt i filmen kommer ett så stort avslöjande att allt vi lärt oss i narrativets inledning ställs på ända. För dig som tänker se "The Double" och vill uppleva berättelsen helt utan kunskap om handlingen kommer här en snabbrecension: "The Double" är en medioker spionthriller med Richard Gere och Topher Grace i huvudrollerna där handlingen kretsar kring två CIA-agenters försök att stoppa en ökänd ex-sovjetisk lönnmördare som härjar på amerikansk mark. Filmen genererar viss spänning men lider av en ojämn dramaturgi och det faktum att den egentligen bara är en billigare variant av en sorts thriller som hade sin storhetstid för 20 år sedan. Vill du undvika spoilers, sluta läs nu.
Så fort handlingen kommer igång bombarderas åskådaren med en gigantisk twist: Geres karaktär, filmens hjälte, är identisk med Cassius, den ryska lönnmördare denne jagar. Vetskapen om att protagonisten i själva verket jagar sig själv tjänar förvisso till att särskilja "The Double" något från andra thrillers av samma slag, men det är lätt att känna att spänningen i ett slag försvinner ur handlingen när vi så tidigt får veta exakt vad som försiggår. Nu är berättelsen krångligare än så, men vi ges inte tillräckliga bevis för huvudkaraktärens motivation, och tillbringar därför resten av speltiden med att undra huruvida handlingen har djupare lager eller helt enkelt bara är dåligt ihopsatt.
Ett exempel är i en scen där Cassius och dennes yngre kollega befinner sig på en mordplats. Geres agent (som vi vid det här laget har informerats om är mördaren) upptäcker en misstänkt person bland en bunt åskådare, och tar tillsammans med sin kollega upp jakten på den flyende misstänkte. Problemet med detta är att åskådaren utifrån den tillgängliga informationen tror att detta är en avledningsmanöver från Cassius, och därför inte kunde bry sig mindre om den efterföljande jakten, som skildras som om den vore viktig. Detta är ett problem som återkommer genom en stor del av filmens story.
Trots detta är "The Double" stundtals småspännande. Dubbelspelet hos Cassius gentemot sin kollega ger upphov till ett par intressanta scener, och ibland lyckas materialet höja sig över den direkt till dvd-känsla som tyvärr präglar mycket av berättelsen. Storyn innehåller också fler överraskningar än den inledande. Till sist är det dock svårt att komma ifrån att filmen har ett manus som inte riktigt fungerar som det är tänkt, och det blir därför svårt att rekommendera den, hur mycket den än försöker vilseleda och överraska sin publik.
Så fort handlingen kommer igång bombarderas åskådaren med en gigantisk twist: Geres karaktär, filmens hjälte, är identisk med Cassius, den ryska lönnmördare denne jagar. Vetskapen om att protagonisten i själva verket jagar sig själv tjänar förvisso till att särskilja "The Double" något från andra thrillers av samma slag, men det är lätt att känna att spänningen i ett slag försvinner ur handlingen när vi så tidigt får veta exakt vad som försiggår. Nu är berättelsen krångligare än så, men vi ges inte tillräckliga bevis för huvudkaraktärens motivation, och tillbringar därför resten av speltiden med att undra huruvida handlingen har djupare lager eller helt enkelt bara är dåligt ihopsatt.
Ett exempel är i en scen där Cassius och dennes yngre kollega befinner sig på en mordplats. Geres agent (som vi vid det här laget har informerats om är mördaren) upptäcker en misstänkt person bland en bunt åskådare, och tar tillsammans med sin kollega upp jakten på den flyende misstänkte. Problemet med detta är att åskådaren utifrån den tillgängliga informationen tror att detta är en avledningsmanöver från Cassius, och därför inte kunde bry sig mindre om den efterföljande jakten, som skildras som om den vore viktig. Detta är ett problem som återkommer genom en stor del av filmens story.
Trots detta är "The Double" stundtals småspännande. Dubbelspelet hos Cassius gentemot sin kollega ger upphov till ett par intressanta scener, och ibland lyckas materialet höja sig över den direkt till dvd-känsla som tyvärr präglar mycket av berättelsen. Storyn innehåller också fler överraskningar än den inledande. Till sist är det dock svårt att komma ifrån att filmen har ett manus som inte riktigt fungerar som det är tänkt, och det blir därför svårt att rekommendera den, hur mycket den än försöker vilseleda och överraska sin publik.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. I en flashback till 1988 kan vi se en EU-flagga utanför den amerikanska ambassaden i Paris. En solklar anakronism.
2. Martin Sheen är med i filmen, men har en väldigt begränsad tid i bild.
3. Omslaget kallar "The Double" "politisk thriller" när den i själva verket bara använder det kalla kriget som setup för sin agentspänning. Den är lika politisk som valfri James Bond-rulle med ryska skurkar.
2. Martin Sheen är med i filmen, men har en väldigt begränsad tid i bild.
3. Omslaget kallar "The Double" "politisk thriller" när den i själva verket bara använder det kalla kriget som setup för sin agentspänning. Den är lika politisk som valfri James Bond-rulle med ryska skurkar.
JOEL FORNBRANT (2012-03-07)