80-talets största skräckfilm

Terror på Elm Street

Genre: Skräck
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Sandrew Metronome, 2002
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen
FILMEN

Välkommen till Springwood, USA. Närmare bestämt Elm Street, gatan där ungdomar börjar dö på mystiska sätt. Alla hade de mardrömmar innan de dog, mardrömmar om en man i röd- och grönrandig tröja, bränt ansikte, lortig hatt och knivar istället för fingrar. De drömde alla om Freddy Kreuger! Så skulle det kunnat stå på baksidan av DVD-omslaget till "Terror på Elm Street" om jag fått skriva det. Tillsammans med Jason från "Fredagen den 13:e" filmerna var Freddy Kreuger och "Terror på Elm Street" det största som fanns när det gäller skräckfilm under 80-talet.

One, two, Freddy's coming for you

Freddy Kreuger är barnamördaren som efter att själv ha mördats kommer tillbaka och hemsöker ungdomar i deras drömmar. Det värsta med dessa drömmar är att om man dör i drömmen så dör man på riktigt…och alltid på ett brutalt sätt

Three, four, better lock your door

Det gäller alltså för ungdomarna att inte somna. Gör de det kommer Freddy direkt. Genom att dricka en otrolig mängd kaffe gör Nancy vad hon kan för att hålla sig vaken. Hennes kompisar har dock inte samma tur och när de mördas en efter en inser Nancy att det inte går att hålla sig vaken i all evighet.

Five, six, grab a crucifix

Till slut är det bara en sak som gäller. Att ta sig an Freddy öga mot öga eller dö. Nancys plan är att få med sig Freddy ut ur drömmen och in i verkligheten för att där ha ihjäl honom. Problemet är bara att ingen tror på henne när hon berättar att mördaren finns i hennes drömmar…det och att vakna i tid.

Seven, eight, better stay up late

"Terror på Elm Street" fick sex uppföljare (sju om man inkluderar Freddys fight med Jason i "Freddy vs. Jason") och även om en del av dem är rätt bra är det första filmen som är klassikern i serien. Filmen är för övrigt gjord av Wes Craven som under som under 90-talet gjorde succé med "Scream"-trilogin.

Nine, ten, never sleep again!

Skådespelarinsatserna går inte att klaga på även om man märker att de är rätt unga och oerfarna. Robert Englund som Freddy är hur bra som helst och specialeffekterna är högsta klass (med 1984 års mått mätt). Sen blir det ju inte sämre av att musiken passar perfekt. Än i dag, över 20 år sedan jag såg filmen för första gången, minns jag den direkt när jag hör första tonen. En klassiker med andra ord!


EXTRAMATERIALET

Extramaterialet består av dels två kortare dokumentärer om Freddys handske och rummet där Tina mördas och dels av en längre dokumentär med intervjuer med en massa personer involverade i filmen och speciellt Wes Craven. Man går igenom allt från hur Craven fick idén till filmens slut. Vi bjuds även på två alternativa slut som dock är väldigt lika det som man till slut valde.

Dessutom får vi något som man valt att kalla för "Jump to a nightmare" där man kan välja vilket mord man vill se, info om personerna som är inblandade i filmen, kommentarspår och biotrailern.


TRE SAKER

1. I en scen utbrister Nancy "Gud, jag ser ut som om jag är 20 år!" när hon ser sig i spegeln och tycker att hon ser sliten ut eftersom hon inte sovit. Rätt kul med tanke på att 20 är allt annat än gammalt, hur man än ser på det…

2. I USA visades en TV-serie (en spinoff) från filmerna med titeln "Freddy’s Nightmares" i 44 avsnitt mellan 1988 och 1990. De var dock mer av typen "Twilight Zone" än filmerna och handlade inte om Freddy själv (förutom i första avsnittet).

3. Rollen som Glen är Johnny Deeps debut som skådis. Han återkommer även i en (extremt) liten roll i "Freddy's Dead - The Final Nightmare".


Arkiv
HANS-ÅKE LILJA (2007-06-16)